lördag 30 juni 2012

Lär dig att älska rädslan

Jag såg en film med en tysk som levde med urinvånarna på Borneo (det kanske är 15 år sedan), lång borta från det vi kallar civilisation. Han kände sig levande i urskogen och hans förklaring var att varje beslut han fattade varje dag var på ett eller annat sätt livsavgörande. Till skillnad från hans mer civiliserad liv i Europa, där han kunde leva nästa ett helt liv utan att ett enda beslut skulle vara livsavgörande. Detta fakta borgar för att människor kommer må bättre efter en total ekonomisk kollaps, eftersom fler av de beslut de behöver fatta kommer att vara livsavgörande.

fredag 29 juni 2012

Total utrotning av alla människor och allt liv

Total utrotning av allt liv omkring ca 2050. Då har temperaturen stigit drygt 4 grader vilket leder till att alla organismer dör och då har man inte tagit hänsyn till positiva återkopplings-system. Ett positivt återkopplings-system betyder att när det väl börjat bli varmare kommer värmen öka på grund av att det är varmare. Man har inte heller tagit hänsyn till total kollaps av den industriella ekonomin. Total kollaps är något positivt - det är en möjlighet för oss att överleva. Allt detta säger Dr. McPherson på videon Myth of Sustainability. Du hittar videon här. Skall man skratta eller gråta? Gör vi ingenting kan vi hoppas på total ekonomisk kollaps skall rädda oss. En annan möjlighet skulle kunna vara att vi i det kollektiva medvetandet byter medvetandetillstånd.

onsdag 27 juni 2012

Allt är som det skall vara

"Allt är som det skall vara", det är ett bra budskap från Harry Palmer. Om du vill kan du kolla på en video  om denna attityd här. Om du inte automatiskt får svensk text kan du välja det med cc-knappen. "Allt är om det skall vara" är en skön attityd. Den gör att du slappnar av, så att du får chans att se klart om det nu är något som du skulle vilja förändra i världen utanför dig själv.

tisdag 26 juni 2012

Räkna inte med en dans på rosor

Jag tror inte på idéen om ett slutgiltigt nirvana där allt är frid och fröjd. Allt i universum vrider sig hela tiden. Det formar utvecklingen i universum och det påverkar våra egna upplevelser. Jag gissar att varje gång allt i universum vrider sig, så vrider sig också vårt egna medvetande, vilket sannolikt är en orsak till inre spänningar och inre oro. Det Nya livet och det upplysta sättet att förhålla sig till universums pågående vridningar är att slappna av in i de egna inre spänningarna och uppleva dem tills de släpper av sig själva istället för att projicera ut det i världen och skapa mer oro där ute. Ett "gammalt" sätt att försöka lösa de inre spänningarna är att konsumera allt ifrån, mat, alkohol till nya kläder, större och nyare bilar och sommarhus, till att man gör sig själv till ett offer. Man offrar sig själv för att slippa uppleva den inre spänning som universums vridningar ger upphov till. Att ta ansvar är att uppleva den egna inre spänningen tills den släpper. Man är med hemma hos sig själv i stället för att rymma hemifrån.

måndag 25 juni 2012

Jag frågade min treåriga dotter

Jag frågade min treåriga dotter om det det skulle vara okej om jag visar henne förakt. Hon visste nog inte vad förakt var när jag frågade henne, men hon visade mig vägen genom att säga; "visa mig förakt". Så jag gick in känslan och uttrycket av att vara föraktfull och hon log och sa att det var okej om jag visade henne att jag var föraktfull. Det gav mig insikten om att, sannolikt är det så att barnen redan lever det Nya livet. Då är det nog så att även förakt är en medkänsla. Man brukar tala om helig vrede och sannolikt är också det en medkänsla. Man är med själv och upplever det man skapat. Till skillnad från när man är i motkänslan av att vara arg. Man är inte där själv och upplever det man skapat - man försöker lägga det på den andra. Jag gissa att det är anledningen till att min dotter inte vill att jag blir arg på henne.

Jag undrar just hur det är med förakt?

Hur är det med förakt? Är det en motkänsla eller en medkänsla? Sannolikt en motkänsla som min dotter inte skulle le åt. I en värld som är bra för alla måste det dock finnas tillräckligt många individer som kan älska andra människors förakt, tillräckligt mycket, om vi skall överleva som art.

Det håller

Min dotters uppmaning från midsommardagen, den att "du får vara sur", den håller. Jag gissar att vara sur är en medkänsla till skillnad från att vara arg som är en motkänsla. Jag fick prova på det på riktigt i går. Vi hade en liten kontrovers jag och min dotter. Vi var på väg ut och hon var på väg att göra allt möjligt annat än att komma och klä på sig. Jag blev arg men hejdade mig och ställde om mig till att bli sur. Jag har inte blivit riktigt bra på det än, men mitt ansiktsuttryck var tillräcklig bra för att min dotter skulle börja le med hela sitt ansikte och sedan kom hon glatt och klädde på sig utan några krusiduller. Det är nog en del av det Nya livet, den att komunicera medkänslor i stället för motkänslor.

fredag 22 juni 2012

Du får vara sur på mig

När jag skulle natta min treåriga dotter i går kväll sa hon; pappa du får vara sur på mig, och mamma får vara sur på dig, och du får vara sur på mamma, och alla människor i hela världen får vara sura på varandra, och alla som är i himlen får vara sura på varandra. Kloka ord! När jag väntade på spårvagnen i går morse kom en tjugoårig flicka fram till mig och började prata med mig. Det var en trevlig tjej som var ute med sin pojkvän. Båda var städade men lite berusade. Det var ett trevligt samtal vi hade och det som fastnade hos mig var att hon berättade att hon tyckte att det var jobbigt att behöva bli vuxen, att börja ta ansvar för sig själv. Jag funderade hela dagen på anledningen till att hon tyckte det var jobbigt att bli vuxen och kom inte fram till något riktigt bra svar, men nu tänker jag att hon kanske inte fått växa upp i ett sammanhang där det är okej att vara sur.

Största möjliga tystnad

Det är midsommarafton och där finns inte så mycket mer att tillägga, inte nu i alla fall.

tisdag 19 juni 2012

Om gurkor och den fria viljan

Jag skrev en artikel 1988 om Gurkor och den fria viljan. Du kan läsa den här. Den håller fortfarande 24 år senare. Det är faktiskt en bra mätare på att det ligger något i de jag skriver.

16 dagar kvar

Nu är det 16 dagar kvar till det fullständigt levande liv som fanns innan jag låste in det. Jag var med på en predikan under helgen och evangelisten talade om anden och om Jesus roll att komma till jorden och tända gnistan, att tända elden. Och jag förundrades över att evangelisten talade om samma sak som jag talar om i min blogg - om människors längtan efter det levande. Det var ett tecken på att jag är på rätt spår, när jag tagit beslutet att låta det levande medvetandetillståndet vara det medvetandetillstånd jag aktivt väljer att verka utifrån. Det där, där det levande är ständigt närvarande. Utanför lokalen där ordet förkunnades växer midsommarblomster och smörblommor så ymnigt att jag inte upplevt något liknande sedan jag var barn. Där ute på ängen bland gräs och blommor sprutar det av liv. Det blommar - det grönskar - det doftar - det spritter. När jag och min fru hämtar vår dotter idag skall vi ta spårvagnen till Angered och besöka Lärjedalens trädgårdar, jag vill visa min familj gräset, smörblommorna, och midsommarblomsterna som jag gissar står i full blom på ängarna runt omkring Angered.

fredag 15 juni 2012

Dag 20. Nedräkningen har börjat.


Dag 20 av 21 dagar är här. Nedräkningen har börjat. Det kliar i fingrarna att vara något, att vara något utöver att vara levande. Det är en intressant ide att känna, att mitt universum är färdigskapat. Det är som det är och jag är en levande del av mitt universum. Undrar just när jag upplevde detta senast. Var det för ca 5000 år sedan eller var det när universum i den form vi känner det idag skapades?

Jag är på rätt spår. En känsla av bomullsliknande frid fyller min kropp och allt som finns runtomkring.

Det är så lätt att glömma. Varje gång jag öppnat dörren till det upplysta medvetandetillståndet, så har känslan varit att mitt universum är färdigskapat. Så lätt att glömma.

torsdag 14 juni 2012

Jag behöver något att mäta


Jag behöver något att mäta för att kunna avgöra om jag gör framsteg i min strävan att helt skifta till det levande medvetandetillståndet. En mätare skulle kunna vara min dotters reaktioner på mig. Min dotter tar avstånd från mig när jag är i det döda, dualistiska, digitala medvetandetillståndet, medan hon öppnar sitt hjärta och välkomnar mig när jag är i det levande tillståndet. Hon är hemma några dagar med en ögoninfektion, så hon blir en bra mätare för mig. Jag behöver bara ställa upp målet att hon aldrig mer avvisar mig för att jag är levande död. I det levande tillståndet är jag i direktkontakt med hela skapelsen och det betyder att jag behöver lägga mindre och mindre ansträngning på att få saker att gå min väg. Så en annan mätare kan vara att olika resurser kommer lättare till mig, med mindre ansträngning från min sida. Så jag gissar jag kommer att se en positiv utveckling vad gäller ekonomin.

21 dagar

Det lär ta 21 dagar att ändra ett beteende. Det mesta jag skrivit i min blogg hittills har jag skrivit från ett dualistiskt, digitalt perspektiv - visserligen utifrån en vällovligt försöka att beskriva vägen till upplysning. Jag gissar att jag skulle kunna fortsätta att skriva liknande saker i hur många årtusenden som helst och ändå inte nå speciellt mycket längre. Det viktigaste tankegångarna är redan nedtecknade. Nu tar jag utmaningen att använda de närmsta 21 dagarna till att lägga så mycket fokus som möjligt på att leva i det levande medvetandetillståndet, med syfte att det sedan blir ett permanent beteende som jag inte behöver lägga speciellt mycket fokus på att upprätthålla. Omkring den 6 juli har jag med andra ord transformerat mitt universum till fulländning

Krig kan vara en förutsättning för fred


Tänk dig två vetenskapsmän som står på varsin bergstopp och skriker sig hesa. Den ena säger att; ”ljus är en vågform” och den andra skriker; ”nej, det är en partikel”. Det är en påhittad konflikt. Vetenskapsmän är överens om att ljus både är en partikel och en vågform. Det är dock en intressant ”konflikt” eftersom ljusets båda former att uppträda representerar ett och samma fenomen. Kanske förutsättningen för att en konflikt skall uppstå är att man betraktar ett och samma fenomen från olika synvinklar. Då blir konflikten något positiv, en möjlighet att finna det förenande synsättet.

onsdag 13 juni 2012

Älska, Älska, Älska

Älska, Älska, Älska

Det finns ett förhållningssätt som håller i alla väder och det är Älska, Älska, Älska. Man hör ibland människor säga att man behöver inte älska alla människor och det kan jag hålla med om, men det är klokt att älska allt som andra människor gör, inklusive allt du själv gör - det är vägen till ett sunt liv. Kanske det är detta som är innebörden i det Jesus sa. Om någon slår dig på ena kinden, så vänd andra kinden till. Jag vill dock skärpa till det ytterligare. Om någons slår dig på käften, älska då det avgränsade medvetande som slår dig på käften. På detta sätt kan du transformer ditt universum på ingen tid alls.

tisdag 12 juni 2012

Shakespeare ställed frågan; ”Att vara eller att icke vara”


Lösningen och svaret på frågan är; Ett varande och ett icke varande, det är lösningen. Lösningen på den mänskliga upplevelsen är att vara själen, anden och en enskild individ samtidigt. Att vara själen, ljusets vågform är ena ytterligheten och att vara en enskild individ, ljusets partikelform, är den andra ytterligheten. Det sunt mänskliga är att vara både och samtidigt. Jag gissar att det är i detta fönster hållbar utveckling är möjlig, det är i detta fönster det är möjligt att nå balans mellan de kvinnliga och manliga energierna. Här kan det vara frid och fred, samtidigt som man kan ha en individuell stjärnsprakande upplevelse om man så vill.

Ett varande och ett icke varande, det är lösningen.
Att vara levande och själsligt död samtidigt.

måndag 11 juni 2012

Jag gissar del 5


Jag gissar att Magin sitter i magen och i tarmarna. Jag tror att det är där intuitionen sitter – det är vad min intuition säger mig. Någon gång kanske jag reder ut det och presenterar mer fakta, nu nöjer jag mig med att gissa att det analoga, integrerade och levande sitter i magen och i tarmarna, medan det digitala, dualistiska varandet sitter i hjärnan.

magi:



kvällen, berget, stjärnorna

stannar tiden

stryker håret, känner närvaron, håller handen 

ligger där, ser ljusen på andra sidan älven

känner havets doft, blandas med doften av hår

stjärnor, ljusa prickar lång borta i mörkret 

berget, djupa mörkret i vattnet flyter älven 

finns så nära, så lätt att glömma 

bär det med mig, i mig.... delar det med dig

så naturligt
finns så nära.... så lätt att glömma.... 

små segment i tidens flöde 

stannar tiden....

Det var en gång......

Det var en gång......
Ja det är just det som är frågan. Hur gör man för att berätta en helt ny berättelse? Ödmjukhet har jag tidigare bestämt att det är bra att ta med. Helt klart är medkänsla något viktigt att ta med på den nya resan. Kanske jag skall nöja mig med att packa ner sju saker i min ryggsäck. Som de så fyndigt sa i ett tv-reklam-inslag för några år sedan; "Resten hyr jag hos Thorn". Jag får ta mig en grundlig funderare på vilka ytterligare fem saker jag skall ta med på nästa resa.

söndag 10 juni 2012

Shakespeare slog huvudet på spiken


Shakespeare slog huvudet på spiken i Hamlet med repliken; ”To be, or not to be”. Att vara eller att icke vara, det är frågan. Jag är inte tillräckligt inläst på Hamlet för att veta vad Shakespeare syftar på med repliken, men den är bra och kan användas för att beskriva två möjliga medvetandetillstånd. Att vara levande eller att vara levande död. Det borde vara självklart vilket liv som är att föredra.

lördag 9 juni 2012

För mig är det kristallklart.


Jag läste en artikel rörande Anders Brevik i en tining där det stog att Gud alltid står på offrens sida i samband med Anders Brevik och hans dåd. Som äkta make och far har jag full förståelse för det lidande människor känner, som har förlorat en nära anhörig. Men min Gud gör ingen skillnad på offer och förövare, han kan uppleva dem båda två med samma kärlek. Jag har förståelse för den process som pågår i alla som har något med Anders Brevisk rättegång att göra. Det jag saknar är det egna ansvaret. Jag anser att det är vi allihop som skapat det symptom som Anders gett uttryck för. Jag gör ingen bedömning kring vad som skall hända med Anders, men vill vi undvika dessa symptom i framtiden, behöver vi alla se mer nyktert på oss själva. Jag är helt klar över att varje gång jag skapar en motkänsla, en känsla som gör motstånd mot det levande, så lägger jag minst en molekyl i vågskålen som bidrar till att sådana fenomen som Anders Brevik dyker upp med jämna mellanrum. Jag är glad att jag inte gjort det Anders gjort. Men jag har svårt att se mig själv vara så mycket bättre än vad han är. Varje gång jag har en motkänsla så gör jag våld på det levande, kanske jag lider mest själv av detta, men jag vet att min omgivning påverkas av mig på ett negativt sätt när jag är i motkänslor. Så småningom kanske Anders kan försonas med sitt brott, ”vad vet jag?”, men jag är helt övertygad om att vi var och en måste rannsaka oss själva och komma till försoning i oss själva med all den ondska vi lägger på livet och omgivningen när vi är i motkänslor. Detta är nödvändigt om våra symptom skall sluta dyka upp hos människor som Anders Brevik.

Jag gissar del 4


Ett sätt att bildligt beskriva några mänskliga medvetandetillstånd. Är att jämföra ditt medvetande med ett hav. Du kan uppleva att du är en enskild fisk fiskstimmet eller du kan uppleva att du är fiskstimmet. Du kan också uppleva att du är havet som omsluter fiskstimmet, eller att du står på land och betraktar havet med alla fiskar i. Detta är ingen filosofi eller teori jag talar om, det är ett bildligt sätt att beskriva verkliga upplevelser jag har och jag gissar att även du har eller har haft. Det finns också en möjlighet att leva i motstånd mot något av ovan – motstånd mot att vara en enskild fisk, motstånd mot att vara del av ett fiskstim e t c. Det är då det uppstår motkänslor som sannolikt är åtminstone är en del av orsaken till att man upplever sig själv som ett offer. Och helt klart uppstår det obalanser i kroppen när man har motkänslor mot sig själv. Läs mer här om skillnaden mellan medkänslor och motkänslor. Det Upplysta medvetandetillståndet jag talar om som är svårt att beskriva i ord, uppstår sannolik när det (åtminstone tillfälligtvis) inte längre finns något som helst motstånd mot att uppleva någonting av det som finns i ditt medvetande - inget motstånd mot att vara en fisk med med magont, inget motstånd med att inta synvinkeln att ta det absoluta ansvaret för att vara fiskstimmet, inget motstånd mot att stå utanför och betrakta allt. Inga motkänslor! Just då är du Upplyst!

Jag gissar del 3


När jag talar om obalanser i människokroppen (eller i de ekologiska systemen) som orsakar många sjukdomar, så gissar jag att det är alla eller många av de medvetandetillstånd som inte är det rena, klara medvetandetillståndet jag benämner som Upplysning i denna blogg, som står som kontraster och motstånd mot det Upplysta, som leder till obalansen. Av denna anledning finns de individuella, nationalekonomiska, sociala och ekoligiska vinster att hämta om fler och fler människor slutar att vara offer och väljer ett Upplyst medvetandetillstånd. Motsatsen till att vara ett offer är att du tar ett absolut övergripande ansvar, det fulla ansvaret. Där finns inga mellanlägen. Antingen så är man ett offer eller så är man inte ett offer. Välj själv.

fredag 8 juni 2012

Mer inslag av hjälp till självhjälp


När vi skriver historia om 50 år kommer vi skriva att omkring 2012 fick mänskligheten upp ögonen för att det enda hållbara är att kopiera de naturliga systemen och att stödja människor att leva och agera på ett sätt att de blir friskare och mer självständiga, istället för att vårda symptomen på obalanser i människokroppen. Som naturvetenskapsman känner jag mig både inspirerad och stolt över de kunskaper vi tillägnat oss om de biologiska systemen de senaste 100 åren. Ett stort bidrag till gagn för mänskligheten är möjligheten till att diagnostisera och att förstå olika sjukdomstillstånd. När det sedan gäller behandling och vård av det sjuka, så är jag helt övertygad om att vi kommer att övergå mer och mer mot hjälp till självhjälp. Det är nödvändigt om vi skall överleva som art. Det sjuka måste få DÖ. Låt sjukhusen dö för att lämna plats åt hälsohem. Premiera människor och organisationer som bidrar till att färre människor behöver vård. Premiera människor och organisationer som bidrar till att fler och fler människor vägrar att vara offer. Satsa minst lika mycket samhällsresurser på att forska kring hjälp till självhjälp, som idag satsas på forskning kring olika mediciner i syfte att lindra och vårda det sjuka. Sitter du på en gren som tjänar pengar på att vårda det sjuka, såga av den gren du sitter på och bidra till en friskare värld till gagn för alla. Och alla inkluderar naturligtvis också dig.

Lars André fil dr i Mikrobiologi - Göteborg – 8 juni 2012

torsdag 7 juni 2012

Jag gissar del 2


Min treåriga dotter är mycket klok. I morse sa hon; ”Du pappa det är bättre att du bli sur på mig än att du blir arg på mig”. Jag försökte ”uppfostra” henne, försökte få henne att förstå att man inte skall banka kikaren mot golvet. Det var inget fel på min intention, men min dotter slog huvudet på spiken, så som hon gjort många gånger tidigare, när hon ber mig att visa att jag är sur i stället för att bli arg. Hennes vidare argumentering och förklaring var; ”Pappa jag lyssnar inte på dig när du blir arg – då blir jag ledsen, men när du blir sur lyssnar jag”. Min tolkning av det hela är att när jag visar att jag är sur så visar jag en analog känsla som resonerar med hennes varelse på en känslomässig nivå. Medan min digitala motkänsla jag visar upp när jag är arg, inte alls resonerar med henne. När jag är äkta sur är jag en del av fiskstimmet – samma fiskstim som min dotter, medans när jag är arg är jag den ensamma fisken som står själv på min bergstopp och inte på något sätt når fram till min dotter som står på sitt berg och känner sig ledsen.

onsdag 6 juni 2012

Jag gissar del 1


Jag gissar att det är med livet som med ljuset. Du kan se ljuset som en våg eller som en partikel. Och om du ser ljuset som en våg eller partikel är beroende på hur du ser på ljuset när du betraktar det. Vågrörelsen ger känslan av något sammanhängande och partikeln ger en illusion av något avgränsat. Överfört på livet i stort och avgränsat till mänskligheten kan vi likna oss vid fiskarna i ett fiskstim. Du kan se dig som en partikel, som en avskild individ i fiskstimmet eller du kan se dig som en sammanhängande integrerad del av stimmet – se dig som att DU är stimmet. Två helt skilda upplevelser. I det ena fallet är du ensam och unik. Du är inte som alla de andra. Du lägger en hiskelig massa energi på att upprätthålla iden om att du speciell och massa energi går åt att skydda det som är ditt. Att uppleva sig som en enskild individ i stimmet är ett avgränsat medvetandetillstånd, att uppleva sig som DU stimmet är ett annat avgränsat medvetandetillstånd. Du kan själv välja vilket tillstånd som du vill skall dominera din mänskliga upplevelse.

integration I:



älskar du mig

finns jag i dig

hej rimmar på mig

jag är mig

man säger, mig får inte finnas

det är fel grammatik

hur kan du då älska mig




integration II:



finns inte mig

finns inte jag

då existerar inte vi

vem är vi då





integration III:



du kommer från ett annat land

jag säger att vi skall integreras

du finns

jag säger att du skall bli som mig

ja visst ja, mig finns inte i vår grammatik

vad jag vill är, att du skall bli, som jag är
det är lugnast, om inte heller du existerar


tisdag 5 juni 2012

Liv är dans


Jag är far
Jag är äkta make
Jag är Sergant och Kvartermästare i det svenska försvaret, eller snarare jag var – jag är utrangerade på grund av min ålder.
Jag är fil. dr. i Mikrobiologi
Jag är Avatar® Master
Jag är egenföretagare i Grupp och Ledareutveckling

Allt är digitala etiketter på något som rymmer en större och mer levande upplevelse.

Jag är en levande, hoppande, skuttande samling av miljarder små celler som samverkar för att skapa en upplevelse av en fysisk kropp. Det spritter i benen, det bubblar och ryar i magen. Jag är ett kalejdoskop av olika mycket levande uttryck.

Jag kan avsiktligt välja vem jag vill vara. Vem vill du möta när du möter mig?

Avatar® är ett registrerat varumärke av Star's Edge Int. Alla rättigheter är reserverade

Vårt språk är underbart


Jag har alltid haft lite motstånd mot det andliga. Jag har förknippat det med något religiöst. Därför blev jag överraskad när jag efter flera år som Avatar® Master helt plötslig insåg att jag var lärare på en kurs i andlig utveckling. I dag har jag ett mer avslappnat förhållningssätt till det andliga när jag har insett att andlighet för mig betyder det levande. Det är bland annat här jag uppskattar vårt språk. Anden finns i våra ord och det är ande i orden som gör livet levande.

en hyllning till min dotter:

springande 
hoppande 
skuttande 
små, små steg
in i framtiden

Avatar® är ett registrerat varumärke av Star's Edge Int. Alla rättigheter är reserverade
 

måndag 4 juni 2012

Att vara utbränd är ett sunt och positivt inslag


Att vara utbränd är ett sunt och positivt inslag på vägen att bli frisk. Ju mer uppmärksamhet jag lägger på att leva det Nya livet, desto tröttare och mer kraftlös känner jag mig. Det är inte så konstigt eftersom jag tvingas konfronteras med mitt eget motstånd mot det levande. Jag känner igen mig i andras berättelser kring hur det är att vara utbränd och jag känner mig glad. Jag är på väg att komma ut på andra sidan, att vara fri från mina eget skapade motstånd mot livet. Jag har följt några utbrända människor på nära håll de senaste 10 åren och jag ser flera stycken som tagit sig igenom sina självskapade fängelser för att komma ut som fria varelser i ett Nytt liv. Jag skrev en artikel om orsaken till utbrändhet för några år sedan som du kan läsa här om du vill. När man talar om omvändelse i religiösa kretsar tror jag att man talar om en bestående, eller tillfällig känsla av befrielse när man skiftat uppmärksamhet från ett låst mentalt tillstånd till ett fritt mentalt tillstånd. En utbränd person som gått igenom sina egna motstånd omvänder sig bokstavligt talat. Det som tidigare skapade en negativ reaktion, möts nu av en accepterande inställning. Även om jag känner mig trött, så ser jag tjugo år yngre ut, än hur jag såg ut för trettio år sedan, när jag höll på att doktorera i mikrobiologi.

Den trettio år gamla bildens suddighet passar med min känsla, då.


  

söndag 3 juni 2012

Det är bra att bli förödmjukad


Det är bra att bli förödmjukad. Jag vet inte om det är en förutsättning, men det är ett bra första steg på väg mot att bli ödmjuk. Genom att bli för ödmjukad, så är chansen stor att man också blir ödmjuk. Att vara ödmjuk känns som något bra att ta med sig i det Nya livet.

lördag 2 juni 2012

Jag gör dig illa


jag gör dig illa:

gör dig illa,
när jag inte vet om
att jag är rädd
gör dig illa
du är min fru
du är en vän
eller du är min fiende
gör dig illa,
när jag inte vet om
att jag är rädd
gör dig illa
förlåt

Vägra att vara ett offer!



Vägra att vara ett offer! Vägra att se andra människor som offer! Alla människor behöver hjälp och stöd någon gång under livet. Det är inget konstigt med det. Inte konstigare än att man skulle behöva en båt för att ta sig över en sjö. Alla människor guppar fram och åter mellan olika öar i medvetandets oändliga hav. Att befinna sig mellan två öar ibland är bara vad det är, men om man fokuserar på att personen behöver vårdas där han guppar omkring, så är risken stor att han blir kvar där ute bland vågorna i ett kallt hav. Det enda socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbara förhållningssättet är att bistå personen att ta sig till närmsta ö, att ta sig till fast mark där hans/hennes förutsättning för att klara sig helt eller delvis på egen hand är mycket stora. Eller ännu bättre ge så många som möjligt verktyg att själva navigera tryggt i det egna och i det kollektiva medvetandet. Sluta att ta hand om, sluta att vårda det sjuka. Ge människor en båt och en kram om så behövs och utmana dem till att bli självständiga och självförverkligade människor. Så skapas en sund och människovärdig värld. Om du ser någon som ett offer som behöver vårdas, ställ då frågan; ”Vad tjärnar jag på detta synsätt?


fredag 1 juni 2012

Bilar far förbi


Mitt sinne är tomt idag. Jag får anstränga mig för att min varelse skall utföra något mer än att lyssna till verkligheten – bilarna som kör på gatan – jag håller på att tvätta och jag har som uppgift att skapa tillfäll till att tjäna pengar idag. Dikten nedan har sitt ursprung i den allra första upplevelsen av upplysning jag kan minnas. Jag var fem, sex år gammal och låg och sov på golvet i min mormors vardagsrum. I en liten lägenhet i Hedemora – en lägenhet där man hamnade rakt ute på den smala gatan, när man öppnade dörren. På nätterna kunde jag ”känna” bilarna tyst glida förbi ute på gatan. Ja upplevde kontakten med allt som är.

bilar far förbi:

känner tyngden

lugnet

bilar kör på gatan 

tryggt och nära

gamla vänner
frid och fred