torsdag 31 oktober 2013

De blinda o elefanten

Jag gillar historien om de blinda och elefanten. En fick tag i en snabel och sa; "det är en vattenslang". En fick tag i ett öra och sa; "det är en solfjäder att fläkta sig med". En fick tag på ett ben och sa; "det är en trädstam". Den fjärde blinde personen sa, "oj vi har hittat en elefant". Det är som i livet när man beskrivit världen från tillräcklig många synvinklar så framträder det som är, men som man inte såg. Är det inte så att vi alla har att förhålla oss till samma "elefant"? Kanske enda platsen vi kan mötas och med säkerhet uppleva samma sak - där är vi samma sak! Här blir varje mänskligt uttryck en gåva att beskriva alla synvinklar som inte är den gemensamma saken.

Jag är helt övertygad om att vi (mänskligheten) nu är redo att vända oss om och acceptera att vi är en och samma elefant. Lite rynkig på sina ställen, kanske tafatt eller storslagen, fattig eller rik, men lik förbaskat samma elefant. Vi kan bråka om hur vi skall benämna detta varande, men i slutänden är det ändå bara några fler synvinklar på vad som det inte är.

Det är innebörden av "Jag är den/det jag är" - jag är en elefant (och det är okej) - och det är du mé.

onsdag 30 oktober 2013

Kommentar till Niklas senaste kommentar till mitt inlägg Gud är värdelös! ?

Hej Niklas.

Du har helt rätt! Det känns som att du är en mycket ödmjuk och vidsynt person. För mig blir det intressant att du förstår mig även när jag skruvar till det på gränsen till vad som blir greppbart. I min "varudeklaration" skriver jag att syftet med min blogg är att utforska olika idéer. Jag har redan publicerat en nästan tom bok, som ett extremt uttryck (eller icke uttryck) i ena änden på skalan och inlägget ovan som du gett kommentarer till kanske kan placeras i yttersta kanten i den andra änden av skalan. Det ger mig de yttersta gränserna för hur jag skall uttrycka mig om jag vill förmedla något inom det andliga området, som också når en bredare publik. Jag ruvar på en bok som tar avstamp i väckelserörelsens och folkbildnings framväxt under mitten av 1800-talet och fram till nu. En bok som har som syfte att hjälpa människor att navigera i det andliga fältet och samtidig berätta en intressant historia. Allt bygger på egna erfarenheter speglade i några av mina anfäders egna erfarenheter.

Lars

torsdag 17 oktober 2013

Och nu då?

Boken om Det nya livet publicerade jag och mina vänner Hans och Monica 2001. Bokens titel är Utrymme och du kan läsa mer om den här

Kontakta mig och köp några stycken eller varför inte en hel låda. Det är en jättebra presentbok.

Den är verkligen skön att hålla i.

Essensen av Det nya livet finns i utrymmet mellan orden. Där kan vi leka nya lekar. Lekar innehållande mer samarbete, kär-lek, fred e t c.

onsdag 9 oktober 2013

Gud är värdelös ! ?

Gud är värdelös, det kanske låter lite väl magstarkt. Jag har spetsat till det lite. Vad jag menar är att Gud inte värderar sina skapelser, så är det åtminstone med den Gud, som jag känner som en ren andlig kontakt. Att värdera tillvaron det är något vi människor ägnar oss åt. Jag skall skriva en bok om detta, som jag kommer tillägna mina förfäder, som på olika sätt sökt den andliga kontakten, både inom frikyrka och på olika sätt utanför kyrkliga sammanhang. Jag talade med en pastor senast igår att jag definierar mig inte som kristen, men jag känner mig ändå hemma i samspel med det han visar mig i sitt sätt att möta mig och andra. För mig är den rena andliga kontakten det som är viktigt och för mig spelar det ingen roll hur man väljer att upprätthålla denna kontakt. Fungerar det att stå på huvudet så är det bra, om det hjälper att tro på Jesus eller att vända sig till Mecka så är det bra. Jag är helt övertygad om att det är den andliga samhörigheten alla människor söker efter. Ävenså den som tar droger, begår brott, eller i ren desperation tar livet av sina barn - det är inget annat än tillfällig andlig kontakt på burk, men önskan om den andliga kontakten skiljer sig inte från någon annan, kanske mer "välartad" persons önskan.

onsdag 2 oktober 2013

Ett lite medvetande

Jag brukar tänka att en enskild cell är det minsta (minst invecklat ur Andlig synvinkel) medvetande vi känner till. Jag antar att det finns mindre medvetanden, men en cell kan vara en bra referenspunkt. Det finns ett innanför och ett utanför, avgränsat av ett cellmembran - det är det som gör cellen till ett medvetande. Det är svårt att föreställa sig vad som händer i övergången från att vara cell till att inte vara cell (till att exempelvis vara vätskan utanför cellen). I själva övergången från att vara till att inte vara upphör gissningsvis logiken, som vi känner den, att existera. Tideli, tideli pom.......

Även om jag inte kan föreställa mig vad som händer i övergången, så kan jag se att frihetsgraden ökar när jag lämnar cellen och flyttar mig ut i vattnet (utanför cellen). Mitt medvetande är sannolikt mycket mer andligt invecklat än den enskilda cellens men överfört på mitt medvetande är det gissningvis delvis något liknande som jag upplever som något skönt när jag känner min omgivning, känner fukt o mylla på min skogspromenad. Jag flyttar uppmärksamheten ut i något med större frihetsgrad.

Att medvetet flytta uppmärksamheten från ett låst medvetande (färre frihetsgrader - mindre Ande) till ett medvetande med mer frihetsgrader är per definition befriande. I någon mening står jag dock kvar där jag var samtidigt som jag flyttar ut en del av min uppmärksamhet - ett ben i vardera lägret, så att säga. Jag skulle tro att det är detta jag upplever som Magi, något skönt, också rent faktiskt innebär att jag befinner mig i ingenmanslandet mellan två varandetillstånd. Det känns som Magi och min erfarenhet är att jag där också erfar saker som inte skulle kunna förklaras rent rationellt, logiskt.

På skogspromenaden sker förflyttningen av min uppmärksamhet mer eller mindre spontant, men jag kan träna upp förmågan sprida min uppmärksamhet så att Magin finns där på fler och fler områden. Jag gillar också Magin som finns nerlagd i orden och kan inte låta bli att tänka på sammanträffande mellan Magi och min upplevelse av att jag tar med magkänslan (Mage i) när jag upplever tillvaron magiskt. Det är väl en fin bild för Ande, Kropp och Sinne i samverkan. Mage i och Sinne på, samtidigt(!) - det gör att du per automatik också befinner dig i ingenmanslandet där emellan. Att vara och att inte vara samtidigt.

Det räcker sannolikt med att stå med ena benet i ett medvetandetillstånd med lägre frihetsgrad och samtidigt i ett med större frihetsgrad för att man skall uppleva Ande - så när man talar om andlig utveckling så talar man om att man gör en resa i medvetandet där man passerar flera gränser till varandetillstånd med allt högre frihetsgrad. Om det var länge sedan man var där (i ett mer befriat tillstånd) är det inte konstigt att man tänker på det som att man blir som barn på nytt.

tisdag 1 oktober 2013

Höstmys

Jag plockade in krukorna med amaryllislökar från balkongen nu på morgonen. De skall stå mörk och inte allt för varmt och de skall inte ha en droppe vatten förrän en knopp kommer fram. I går eftermiddag/kväll var vi i skogen och hämtade lite mossa, svamp, bär, pinnar etc - det skall bli till vår naturinstallation som vi brukar ha på balkongen under hösten och på vintern. Det är magi. Känna doften av fukt och mylla. Att möta min kvinna i gränslandet mellan kaos och ordnig - det är magi. Ett lugn lägger sig över landskapet. Tideli, tideli pom kanske Nalle Puh skulle beskriva det som.