fredag 23 maj 2014

Inget nytt

Det finns inget nytt i det jag skrivit på min blog.  Det är ett försök att hitta passande ord att fånga det som många människor talat om åtminstone under de senaste 10 000 åren.

Nuvarandet finns på andra sidan om mitt eget Jags begränsande sfär. Det är allt som är kvar.

Kanske dags att fira examen? Du blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor. Du nalkas ljuva sommar med.....

Jag minns skolavslutningarna i låg- och mellanstadiet med blommor på bänken. Liljekonvaljer, gullvivor, mörkt blålila violer.

Då fanns Nuvarandet där som så många andra gånger.


tisdag 20 maj 2014

Hur kommer vi skapa det nya?

Ja hur skapar vi det nya, eller snarare vad innebär det nya?

En tydlig trend i mitt eget liv är att jag köper mer och mer ekologiska matvaror. Jag börjar ställa mig själv frågan; vem skall äta den mat som inte är av bästa kvalité?

En positiv trend är att vetenskapens värld på TV talar i positiva ordalag om yoga och hur yoga alltid har haft en vetenskaplig grund. Samma program har ett positivt inslag om mindfullness.

Det nya är nog redan här......

söndag 18 maj 2014

I syrenernas tid

Det är väl förunderligt  denna tid på året när allt står i full blom

Tideli,  tideli, pom

tisdag 13 maj 2014

Kär lek sprider sig i samhällskroppen - är det smittsamt månne?

Kär lek håller sakta men säkert på att sippra in i samhällskroppen. Har du inte sett alla blomsterplanteringar i stan (Göteborg) som från år till år blir vackrare, mustigare och storslagnare? Å´ alla lekparker som växer upp som svampar ur jorden i Göteborg. På Heden finns nu ett nytt kär-leks-område, med minigolf, playa med sand och solstolar (visserligen i betong, men med en underbar design) och en underbar lekplats med konstgräs och små kullar. Allt är som att förflyttas till ett fejklandskap i USA som då fanns där redan på 70-talet. Ja visst, det är konstgräs e t c men jag bara älskar att ligga där på gräset och se alla barn springa runt och ha riktigt roligt och känslan av att befinna sig i Florida eller Kalifornien är inte helt fel.

Ja! Kär lek är smittsamt. Det fanns ett område i en stad som var mycket fallfärdig och fattigt. Där var misär på olika sätt och hopplösheten smittade av sig från år till år. Så en dag var det någon som tog en tom plåtburk, hällde i lite jord, och planterade en pelargon. Och sedan hängde han ut blomman utanför fönstret. Han vattnade och skötte om blomman varje dag och grannar och förbipasserande människor undrade vad  det var för något konstigt och onödigt han höll på med, men så en dag gjorde en annan granne likadant och sedan var det en annan granne som gick ner i källaren och snickrade en hel blomsterlåda som han målade i glada färger. Det gick några månader och då hängde det blomlådor på varje hus på den lilla gatan. Man började reparera och måla fasaderna, man ordnade med lite stolar, bord och parasoller så att man gemensamt kunde sitta och fika emellanåt, när man som bäst höll på med att rusta upp sina livsutrymmen. Det som hänt på den lilla, lilla gatan spred sig sedan över hela den stora, stora storstaden.

Tideli, tideli, pom......

måndag 12 maj 2014

Kan det vara så?

Jag slänger ut en djärv fråga. När mänskligheten blir medveten att en av hen är en hon och den andra är en han och hen därmed definierar bort halv sig, så blir hon/hen också per definition halv.

Hen fördelar ut vissa av de mänskliga dragen på han och vissa på hon. Det är säkert till del individuellt vilka mänskliga drag jag/du lägger på mig/dig och vilka jag/du lägger på min/din partner, men helt klart blir det problematiskt att leva i en harmonisk relation med någon om jag gör mig beroende av att min partner skall tillhandahålla halva arsenalen av det som krävs för att leva i Gudomlighet och i sprudlande, äkta medmänsklighet.

I början av en relation är båda parter upptagna att vara närvarande hos den andra. Det blir dubbel dos av kärlek. När du fokuserar helt och fullt på någon/något annat så lämnar du per automatik ditt eget Jags begränsande utrymme, vilket leder till en upprymd känsla av befrielse. Du tror medvetet eller omedvetet att du funnit den rätte, som kan ge dig vad du behöver. Det är helt och hållet din egen förtjänst att du upplever befrielse!

Den andra aspekten av dubbeldoskärlek jag talar om är att när din partner är helt fokuserad på dig, så får du en extra injektion av uppmärksamhet från någon annan. Det hela blir ett självreglerande kärleksspel. Du känner kärlek (uppmärksamhet) från den andra och det bidrar till att du vågar lämna dig själv för en stund och fokusera än mer på den andre, vilket skapar mer fri energi (Känsla av Gudomligt varande) i dig, vilket gör att du lägger ännu mer fokus på din partner i omedveten tacksamhet över att du hittat rätt - hittat hem.

Det Gudomliga fanns sannolikt innan människan dök upp på Afrikas savanner eller var hon nu dök upp någonstans. Den påtagliga Självmedvetenheten kanske är det som är brytpunkten när man på allvar kan säga att mänskligheten uppstod på jorden.

Kombinationen mänsklighet och det Gudomliga tror jag är en lycklig kombination när det handlar om att leva i den bästa av världar. Och jag har tidigare skrivit att det Gudomliga och det mänskliga är ömsesidigt beroende av varandra. Det Gudomliga fungerade sannolikt alldeles utmärkt på egen hand innan vi kom hit, men när den mänskliga medvetenheten finns närvarande så är vi också påtagligt ansvariga för den utveckling vi ser och kommer att se framöver.

Jag inledde det hela med att skriva; "Jag slänger ut en djärv fråga". Den är inte så djärv utifrån vad jag sedan skrev. Det var mycket djärvare i min tanke innan jag började skriva, jag hade nämligen tänkt ge förslag på vad hen hade gett han och hon för kvaliteér av helheten. Men det kan ju som jag skrev i inledningen vara individuellt.

Det jag dock kan säga av egen erfarenhet från alla relationer jag haft och det gäller hela spektrat av relationer, så är det min upplevelse att varje aspekt av hela det mänskliga varandet som jag av någon anledning inte vill kännas vid dyker som problem i mina relationer.

Hur galet blir det inte om jag lägger exempelvis det Gudomliga varandet på min partner i början av relationen, samtidigt som jag tillåter mig att förföras av den Gudomlighet hon lägger på mig. Och sedan inte själv tar ansvar för att, själv tillhandahålla mitt behov av det jag tilldelade min partner i början av relationen

Jag delar på allt med min fru och ibland projicerar jag saker på henne av omdevetenhet, av lättja, av i stunden praktiska skäl. Men de gånger jag får speglat en mindre trevlig aspekt av mig själv, så väljer jag att alltid se var jag brast i ansvar för att själv vara hel i mitt varande.

De gånger jag lyckas, då speglar världen tillbaka godhet ock kärlek i alla mina möten. De gånger jag exempelvis blåser upp mitt Ego på någon annans bekostnad, så speglar världen tillbaka något mindre trevligt för mig. De gånger jag inte visar min frustration öppen, där spelar någon annan ut den frustrationen mot mig.

Varje möte med en annan människa blir en möjlighet för mig att finna ut vilken aspekt av mig jag fortfarande har svårt att erkänna att jag har som en aspekt av hela det mänskliga spektrat.

Oftare och oftare svämmar mitt hjärta över av kärlek och jag upplever kärlek oftare och oftare i min omgivning, som både riktas mot mig och mot andra. Det kanske är en allmän trend i samhället, men mitt liv har blivit enklare, mer sprudlande och mer harmoniskt när jag agerar efter de tankar jag skriver om ovan.

OBS! OBS! Viktigt! Viktigt! Absolut nödvändig information:
Jag menar absolut inte att du skall agera ut allt det vi människor vanligtvis betraktar som icke önskvärda mänsklig aspekter. Vad jag menar är att vi måste lära att hantera dessa aspekter av mänsklig varande på en klokare sätt än vad mänskligheten gör i dag. Och det i första hand till gagn för dig själv. Det enda jag säger är att det man inte kan tillåta sig att uppleva som en aspekt av sitt eget medvetande (det som finns begränsat som en aspekt i ens hjärna och i ens privata känslor) kommer att dyka upp utifrån på ett eller annat sätt.

Samtidigt som vi blivit mänskliga varelser, så lever det kvar mer "primitiva" aspekter av vårt varande, på gott och på ont. På gott, så tror jag bland annat det Gudomliga står i kontakt med de mer primitiva aspekterna av oss själva. På ont, när jag inte förstår att acceptera denna sida av mig själv, så kommer jag skapa onska när jag är i omedveten opposition mot en del av mig själv som jag försöker tänka bort.

Det jag önskar för oss som art är att vi allihop lär oss älska hela oss själva. Och då måste vi lära oss att älska de mörka i oss själva och när vi börjar älska det så kan vi uppleva det och när vi upplever det så transformeras det till ljus och kärlek i oss själva, precis som troll försvinner när man belyser dem.

Innan jag förstog detta sammanhang så låtsades jag om som att det inte fanns så mycket mörker i mig. Konsekvensen blev att jag omedvetet spelade ut det på min omgivning. Jag är ingen "vanlig" brottsling som stjäl och dödar andra människor, men jag har helt klart sårat människor i min omgivning med exempelvis hårda ord. Det kanske verkar vara så att konsekvenserna av "vanliga" brottslingar agerande har mer negativ effekt på andra än mitt agerande. Och självklart är det otroligt tragiskt när någon exempelvis dödar någon annan. Det är oerhört tragiskt både för den som utför dådet och för anhöriga till den som blir dödad.

Men jag är villig att åtminstone undersöka om de mörka hörn jag själv undvikit att ta ansvar för, mycket väl kan vara bidragande orsak till att det sitter människor på fängelser, att det fortfarande pågår krig i världen e t c.

Det tynger inte på något sätt att jag belyser mina mörka sidor. Tvärtom! Varje gång jag i mitt helt och hållet privata universum upplever en mörk fläck och den blir till ljus, så känner jag mig lättare både i min mentala och i min känslomässiga sfär. Och ofta upplever jag bestående effekter. Allt som känns positivt i livet ökar konstant och även i accelererande fart. Att oftare och oftare leva i det Gudomliga ger sin egen mening åt mitt liv och mitt tidigare varande, till stor del som betraktare av livet, håller på att ersättas av ett mer lekfullt varande. Jag erfar också att många positiva saker som jag tidigare inte direkt saknade, ger mig enorm glädjekänsla nu när de kommer in i mitt liv på löpande band. Och allt detta för att jag accepterat allt i mig som jag tidigare definierat som icke önskvärda aspekter av mig själv!

Att man älskar det mörka i sig själv är en första förutsättning för att man kan älska den aspekten hos någon annan, vilket är förutsättningar för försoning och förlåtelse.

Tideli, tideli, pom......

lördag 10 maj 2014

Fler och fler människor visar tillit och omtanke

Det har verklighet hänt ett skifte mot en varmare och mer kärleksfull värld. När jag köpte blommor på torget saknades 7 kronor när jag skulle betala. Flickan som tog betalt sa; "ta tillbaka de tre extra kronorna, så kan du betala 10 kronor en annan gång". Det är klart jag går tillbaka dit med en tia, och dessutom köper fler blommor. Så det är helt klart bra kundvård att göra på det sätt som flickan gjorde, men det spelar ingen roll. Den genuina omtanken var det som räknas. Jag talade med min fru om detta och hon upplever det också väldigt ofta, att hon blir vänligt bemött i olika sammanhang. Det hjälper inte direkt människor i krig och människor som befinner sig i alla möjliga andra situationer, men den omtanke och medmänsklighet jag upplever allt oftare i min vardag, har spridningseffekt och indirekt påverkar det situationer som geografisk ligger långt bort.

fredag 9 maj 2014

Det Gudomliga växer sig allt starkare i samhället

Häromdagen hörde jag på radion att regeringen och skolverket strider om vem som skall bedöma lärares lämplighet. Skall det vara skolverket eller högskolan? Jag tänkte - har någondera part kompetens att bedöma det?

Sedan kom jag till förskolan med min dotter och jag stannade en stund och satt med barn och pedagoger runt ett bord och tittade på när de tillverkade låtsasgodis och låtsasglass till sitt låtsascafé. Utrymmet mellan barn och pedagoger var fyllt av en atmosfär av kärlek, eller Gudomlighet eller vad man nu vill kalla det för.

Det känns tryggt för för framtiden. Jag tänker att när min dotter och hennes jämnåriga skall fatta viktiga beslut, då sätter de sig runt ett bort och hittar en lösning som är bäst för alla. Det är så enkelt, ack så enkelt.