Bortom gränsen för medkänsla ligger mänskligheten

Mänsklighet är både en kvalité (och ett medvetandetillstånd) och samlingsnamn på oss människor. När man förmår älska alla aspekter av det samlade människosläktet, uppstår mänsklighet som givet resultat. Detta är en väg som på ett bestående sätt leder till detta varande. Detta varande gissar jag är det som alla människor söker efter - även om de själva kanske inte är medvetna om det.

Jag tror vi lever i en tid när det mänskliga kommer att segra. Det är ett val som är möjligt att göra!

Naturligtvis är det enklare att leva i mänsklighet om andra människor i ens omgivning också gör det, men ytterst är det mänskliga varandetillståndet något som finns i dig och mig så fort vi slutar skapa och i stället börjar uppleva världen bara just precis så som den är, i varje givet ögonblick.

När du slutar upp med att vara en skapande 'Gud' då blir du per automatik mänsklig. Då kommer det kännas som att du har kontakt med något som känns bra och som olika människor sätter olika benämningar på.

Tideli, tideli, pom

Allt jag vill göra är möjligt att göra

Jag tror aldrig någonsin jag skulle kunna flyga genom att flaxa med armarna. Men det mesta eller kanske allt jag vill åstadkomma tror jag är möjligt att åstadkomma. Jag talar om sådant som har någon verklig betydelse för oss människor.

Jag lyssnade på ett radioprogram nu på morgonen där en representant för Sverigedemokraterna intervjuades. Han längtade tillbaka till 50-talet. Skolavslutningar, sånger etc - saker han förknippade med det "nationella".

Jag kan hålla med honom när det gäller "känslan" i 50-talet. Det kollektiva medvetandetillstånd många av oss befann oss i under 50-talet hade stort inslag av 'Nuvarandet' (det Gudomliga tillståndet om du gillar det uttrycket bättre). Det är ett medvetandetillstånd som råder när man tror att allt är möjligt. Det är det tillstånd många elever känner idag och under någon vecka framöver när allt fler av dem tar studenten. Det är en känsla av oövervinnerlighet som råder.

Jag lever i 50-talskänslan ofta och det har ingenting att göra med att jag sjunger sånger från 50-talet eller att jag på annat sätt beter mig som på 50-talet. Det beror helt och hållet på att jag tror det är möjligt att vi alla får plats att leva i harmoni med varandra och att det att vi alla integrerar oss med varandra också är vägen att skapa de resurser som behövs för att alla skall leva i 'svensk 50-talskänsla'. Det har inget med 'svenskhet' att göra utan har mer att göra med något mänskligt som vi i Sverige hade förmånen att få uppleva under en kort period på 50-talet.

Så om det är det Jimmi Åkesson och han kollegor vill återskapa så applåderar jag. Det kan bli en exportvara. Låt oss skapa Nuvarandet och låt oss dela med oss av det. Det görs genom att acceptera, acceptera, acceptera och förlåta sig själv och andra. Det görs genom att släppa in och älska det okända. Var det något man släppte in under 50-talet så var det väl det nya och okända.

Att stänga ute någon, något för vilket skäl det än handlar om kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin skapa 'svensk 50-talskänsla' - det är per definition omöjligt.

Det tål att upprepas:

Att stänga ute någon, något för vilket skäl det än handlar om kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin skapa 'svensk 50-talskänsla' - det är per definition omöjligt.

Du blomstertid nu kommer med lust och fägring stor, du nalkas ljuva sommar med gräs och gröda gror..

Nu förstår jag SDs längtan, jag får också en tår i ögat när jag hummar den sköna psalmen för mig själv. Jag bjuder gärna in SD kring en diskussion hur det kan göra för att gå i bräschen för att bidra till att det Gudomliga medvetandetillståndet återuppstår i samhället.

Se vad bra det är att låta alla få uttrycka sig. Tackvare att jag lyssnade på radioprogrammet i morse och fick reda på vad det är SD vill så förde det oss närmare varandra - istället för som tidigare bara höra vad de inte vill.

Sverigedemokraterna längtar nog efter mer kärlek i sina liv, eller? Gör inte du det med - och Mohamed och Ali och alla andra svartskallar gör väl det med, eller? Är det inte det människor som röstar på KD och som tror på kärnfamiljens betydelse också längtar efter, eller?

Tideli, tideli, pom