tisdag 27 januari 2015

Det gamla tog slut 27 januari 2015 - i mitt liv

Det gamla har tagit slut (i mitt) liv. Det känns som att jag gått hela varvet runt och landat på ett ställe där jag har kvar det jag vill ha kvar av ackumulerad kunskap och materiella ting, från mitt eget liv och från det samlade kollektiva arvet. Och samtidigt känns det som jag tror att det kändes att vara mig då mänskligheten klev fram på scenen för första gången för några hundra tusen år sedan. Jag skriver en bok nu som förmedlar hela historien. Boken beräknas vara färdigskriven före maj 2015.

Jag känner mig mer levande och mänsklig än vad jag gjort under många livstider. Jag känner mig som jag tror mitt ursprung kände sig innan den andliga invecklingen tog fart på allvar.

torsdag 22 januari 2015

Andlighet är något fysikstk

Att andlighet inte skulle vara något fysiskt tror jag är ett av historiens största missförstånd. Jag tycker det blir både lättare att förstå vad det är och framförallt mycket lättare att medvetet uppleva det andliga, att leva och verka i och igenom det andliga om man tänker att det andliga tillhör samma system som det vi vanligtvis benämner som materia.

Tideli, tideli, pom

tisdag 20 januari 2015

Tärningen är kastad

Tärningen är kastad. Ja det känns så, så är det i mitt liv. Sedan tidernas begygnnelse har jag sökt balans - tror jag. Balans mellan uppe och nere (himmel och jord), Balans mellan höger och vänster (manligt och kvinnligt i mig) och framför och bakom (fantasi och minnen). Detta är jag och du i ett nötskal. Det är balans i tre positioner. Det skapar ett rum där jag kan verka igenom. Jag kan gå ur och i detta rum, men jag kan inte vara utan det om jag vill ha en kropp av kött och blod att verka igenom. Min djupaste essens är en del av det gränslöst eviga alltet - min längtan är att var det igen att känna mig förenad och ett med allt. Jag når dit när jag avsiktligt upplever höger, vänster, uppe, nere, framför och bakom samtidigt. Jag accepterar hela mig och då är jag också fri.

Världen vi lever i uppfattar vi som att den är materiell och tredimensionell och enda chansen att frigöra sig från detta är att acceptera och villigt uppleva alla vädersträck i sitt egen varande. Gör man inte det då är man mentalt korsfäst. Man har problem med korsets två riktningar, att kliva ner från korset är inget annat än att man accepterar den fysiska världen så som den är. Jag är det jag är - och det befriar.