Medkänsla

Det Nya Livet är synonymt med att leva i absolut medkänsla, så mycket som det går.  Medkänsla fungerar som medicin mot alla möjliga mer eller mindre obehagliga saker. Medkänsla är ett medvetandetillstånd som fungerar ungefär som när man i sagorna lägger ljus på troll, som smällter i ljusets sken. I ett inlägg tidigare i sommar funderade jag kring fenomenet rädsla och jag tror ett sätt att definiera rädsla är att rädsla är samma sak som avsaknad av medkänsla. Så är det nog - antingen är man med och då är man trygg eller så är man i motstånd och då blir man per definition också rädd även om man kanske inte alltid är medveten om att det är rädd man är. Vill du öka mängden medkänsla i ditt liv kan du börja här.

Skrev ett inlägg som försvann...

Jag skrev ett inlägg igår som försvann. Intressant. Jag skrev om livets svarta hål - om att älska de svarta hålen, om att stå med ena foten i de svarta hålet och den andra foten i något kännt. Liknelsen jag använde var att öarna är det kända och havet däremellan är det okända (i medvetandet), som du måste lära dig att älska. Att vara i havet är som när riddaren går ut och besegrar draken, för att ta en annan liknelse.

Nyckeln....

Nyckeln till ett ett riktigt bra liv är att lära sig älska att leva med ena foten i havet mellan öarna. Att medvetet älska rädslan. Att älska det "fula" och det mörka. Det är ingen universell sanning. Det är bara något som fungerar.

Rädsla är..

OBS jag försöker inte presentera en universell sanning. Jag spånar för att utforska. Rädsla är som att befinna sig på öppet hav mellan två öar. Överfört på medvetande skulle öarna representera kända medvetandeformer och det som finns däremellan skulle vara det öppna havet, det mörka okända. När man växer i sitt medvetande som barn, utvecklas, gissar jag att man går från att känna till och att känna sig trygg med vissa saker till att öka mängden saker man känner till och känner sig trygg med. Och där emellan är det rimligt att man upplever rädsla. Om man av olika anledningar inte kunnat integrera rädslan under uppväxten är det rimligt att det är den rädslan man integrerar någon gång senare i livet, för att frigöra all den energi man investrar i att hålla allt hav borta. Det är logiskt att där uppstår rädsla i övergånngarna mella två kända tillstånd. I det som finns däremellan gissar jag att helt andra lagar gäller än de vi är vana vid när vi befinner oss på en ö av kända ting. Där finns livets svarta hål.

Vad är rädsla?

Rädsla är något väldigt fundamentalt. Jag har börjat fundera på vad det kan vara för något fenomen. ???

Intention

Det känns som att det Nya Livet, mer handlar om "rätt" intention än kontroll. Det är spännande att mitt i livet skapa livet som man vill ha det avsiktligt/medvetet.

Befriad från.....?

Det befriande i orden "Jag är den jag är" ligger i ett accepterande i att jag är människa. Ett accepterande i att vara allt som det innebär att vara människa. Befriad till att vara ond, föraktfull, ledsen, rädd och glad, skojfrisk, rolig, lortig, naken, kåt, och också uppkäftig, framgångsrik, uppskattad, och välnärd. Namnet Jesus kommer från arameiska, Yeshua, med betydelsen "JHVH" fälser. Betydelsen av namnet Jesus blir "Jag är den jag är" frälser. För mig hänger det samman först när jag tänker i termer av att bli befriad till något, i stället till att bli befriad från något. Jag har alltid känt mig besläktad med det Jesus står för, nu förstår jag varför. Det är när jag kliver ner ur mitt mentala fängelse och befriar mig till att vara den jag föddes till att vara, halvt människa, halvt djur, en poet, en far, en krigare. Då och där mitt i livet, must och mylla, blod, svett och tårar, finns också en kanal till något som kan beskrivas som evighetens tysta eko.

Skönt på stranden

Har spenderat dagen på stranden, Hovås Havsbad. Skönt med varm sand och härligt krispigt havsbad. Jag kom att tänka på Dvarka i Indien. Man har nyligen funnit en sjunken stad i vattnet utanför Dvarka. En stad som fanns kanske innan Harappakulturen i Indusdalen. Gammal kultur omkring 12.000 år gammal. Kultur med städer med raka gator, kommunala bad och yoga. Nya tidens liv fanns redan då. Ganska häftigt.

Jag är den jag är - det känns skönt

Jag upplever att jag är den jag är för att jag tror på det. Det är ett skönt ställe att vara på. Det är mycket mer ansträngande att tro att jag är något bättre eller sämre än att vara den jag är. Om jag exempelvis omedvetet valt att tro att jag är ett offer, skulle det ge mig min sanning och upplevelse e t c.  Man brukar säga att när Fan blir gammal blir han religiös. Jag känner mig inte speciellt religiös, men det är intressant att min upplevelse av världen på något sätt sammanstrålar med vad jag kan läsa om i bibeln. När Moses frågar Gud om Guds namn svarar han (Gud) att det är; "Jag är den jag är" .

Jag tror verkligen på; att jag är den jag är - det är en skön upplevelse. Det är inte så konstigt, för så fort jag upplever kamp och lidande i mitt liv så kan jag alltid härleda det till något upplevelse jag satt mig i som jag har motstånd att uppleva. Det betyder att resultatet av generalföreställningen att jag är den jag är (gärna med tilläget och det är ok) snabbt smälter varje form av självskapat motstånd och att jag därmed befriar mig själv från mitt självskapade fängelse. Sen kan jag åter igen uppleva det levandliga livet - det är en skön upplevelse. 55 år gamma inser jag att jag trott på Gud hela livet utan att veta om det. Jag vet inte om det var detta Gud menade när han talade med Moses, men jag vet att det jag talar om fungerar i alla lägen.

Mänsklig rättighet att ha en meningsfull sysselsättning

Vi kan sända en man till månen. Då borde vi kunna ge alla en möjlighet till en meningsfull sysselsättning, då borde alla människor få sina grunbehov tillgodosedda.

Det kanske bara skall till ett medvetet beslut?

Att leva med flit!

Att leva med flit. Jag smakar på ett sätt att översätta titeln till en engelsk bok. På engelska har boken av Harry Palmer titeln Living Deliberately. Den engelska titeln är suverän eftersom ordet deliberately tydligt visar på att vägen till befrielse är via vägen att leva med avsikt. Kanske "Att leva med flit" kunde fungera?

Missbrukt och i förlägningen brott, är ett hälsoproblem!

Jag såg ett program på Kunskapskanalen i går. Det handlade om droger och hur det relaterar till brottslighet. Det var underbart att se Russel Brand (brittisk ståuppkomiker/skådespelare och fd drogmissbrukare) sitta i brittiska parlamentet och berätta att brottslighet som kommer ur drogproblem är ett hälsoproblem. Inte ett juridiskt problem! Russel sa att brottslighet bekämpas med medkänsla och altruism. Inte med fängelser. Han har så rätt! Att straffa människor är fullkomligt befängt ur alla möjliga aspekter och om inte annat för det faktum att bestraffning aldrig kommer att leda till mindre brottslighet. Kolla programmet här.

Gränser......kvintessensen.....sammanfattning

Livet handlar om gränser. Medvetandet är uppbyggt av gränser. Det finns alltid ett innanför och ett utanför när det gäller gränser. Du kan stå på vilken som helst sida av en gräns i medvetandet.

Att medvetet välja att vara innanför en gräns i medvetandet är medkänsla. Och när jag gör det medvetet har jag samtidigt min utsiktspunkt utanför gränsen för det jag upplever. Känner du dig som ett offer, så är du sannolikt omedveten om att du enbart står innanför gränsen för din upplevelse. I stället för medkänsla finns där motkänsla............................o s v. 

Medkänsla/motkänsla, innanför/utanför - dessa uttryck sammanfattar det du behöver ha koll på om du vill leva i harmoni med dig själv och din omgivning. 

Det finns vetenskapliga belägg för att medkänsla frigör mer dopamin än både sex och pengar. Om man samtidigt också tar det dubbla perspektivet att vara utanför samtidigt som att man upplever innanför med medkänsla, är det inte konstigt att man väljer att benämna detta som en upphöjd upplevelse.

Finns det ett bortom medkänsla......?

Finns det ett bortom medkänsla? Ja, jag tror faktiskt det. Det är det jag tidigare i min blogg benämnde som ursprungsvarande. Det man kan benämna evigheten eller vad man nu önskar kalla det. Medkänsla är ett bra steg på vägen dit.

Att bygga ett hållbart samhälle

Ett sunt samhälle kan byggas med fokus på att skapa en sådan nivå av gemensamma trygghetsskapande system, så att så många människor som möjligt vågar att vara sårbara. Det är utmaningen och också möjligheten att skapa ett i alla avseende hållbart samhälle.

Sårbar....

Att vara sårbar är en förutsättning för att kunna vara i medkänsla. Vill du öka din förmåga till medkänsla, sök vägar att känna mer sårbarhet.

Knassamhälle

Hur korkade får vi vara. Det finns massor av viktiga upgifter att sköta i samhället och samtidigt går många arbetslösa. Exempelvis borde en lärare i skolan inte ha fler än kanske fem elever att handleda på bästa sätt, samtidigt som hen själv kunde få livslång handledning i hur man blir bäst på att ge alla elever det som alla rimligtvis har rätt till. Jag önskar någon kliver fram och startar skolor där läraren inte har fler elever än vad hen kan hantera för att skapa en absolut optimal lärandesituation för varje elev hen har ansvar för. Jag jobbade sjläv som naturkunskapslärare i början av 1990-talet och i varje klass fanns det 2, 3 pojkar som alltid fick 2-or i betyg. De hade enkelt kunnat få 4 eller 5-or om jag hade haft dem fyra, fem stycken åt gången. De fick garanterat inte vad de behövde i den nuvarande undervisningsmodellen.

Så enkelt, men ack så missförstått

Jag är medveten man kan använda ordet andligt för att beskriva en massa olika upplevelser e t c.  och jag påstår inte att jag beskriver en absolut sanning kring hur allt fungerar, men om du vill leva i harmoni med dig själv och dina medmänniskor och om du vill känna dig riktigt levande, så är det klokt att tänka på det andliga som något fysiskt. Man kan tala om andliga saker, men då är man inte mycket i kontakt med något andligt överhuvudtaget - då tänker och filosoferar man. En ganska kul grej som tidsfördriv, ungefär som att lösa korsord, men väldigt lite när det gäller andlig upplevelse. Man kan naturligtvis medvetet eller omedvetet skapa inre bilder som man kan lägga sin uppmärksamhet på och sedan uppleva vad man skapat - det är också en sorts spännande tidsfördriv, men om du vill uppleva harmoni med omgivningen (och liv) så handlar det om att uppleva det andliga i det som är precis som det är. Och när du upplever något så är det något fysiskt, annars skulle du inte ha en upplevelse. Naturfolk är och var kloka när det tänkte/tänker att allt har en själ att allt är andligt, stenar, träd, djur e t c. När du upplever den rent "fysiska" kvalitén, så upplever du något och när du upplever något fysiskt, så känns den levande aspekten av det du känner. Jag tror inte stenen har förmåga att tänka, men det stoff den är uppbyggd av är något levande, i den bemärkelse att där finns nått som vrider sig och vibrerar som den värsta symfoniorkestern. Levandlighet är något väldigt enkelt och uppfriskande om man låter bli att ta dö på det genom att skapa och fastna i filosofi och teorier kring vad de levande handlar om. Det fysiska är det andliga i tillvaron och möjligtvis skulle det fysiska överhuvudtaget inte finnas om det inte var levande. Jag vet inte riktigt hur det är med den saken, men jag vet av många års praktisk erfarenhet att mitt sätt att betrakta världen ger som resultat en stark upplevelse av ett skönt, levande, enkelt, och naturligt sätt att möta vardagen.

Så enkelt

Jag tror medkänsla kommer klara biffen (jag menar vad mänskligheten behöver för sin överlevnad), både rent praktiskt, men också teoretiskt. Medkänsla är ett "neutralt" begrepp som alla borde ha lätt att enas kring. Finns det någon enda människa som är beredd att stå upp och säga att han motsätter sig medkänsla?

Ett universum, två upplevelser

Enklaste sätt att tänka sig skillnaden mellan att leva i medkänsla och det som inte är medkänsla är att tänka sig att det finns två vägar att uppleva universum. En analog väg och en digital väg. När jag tänker om saker och har åsikter om saker lever jag i den digitala världen och upplever mig skenbart separerad. När jag lever i medkänsla lever jag i den analoga dimensionen. Jag känner världen i ställe för att tänka om världen.