Ett lite medvetande

Jag brukar tänka att en enskild cell är det minsta (minst invecklat ur Andlig synvinkel) medvetande vi känner till. Jag antar att det finns mindre medvetanden, men en cell kan vara en bra referenspunkt. Det finns ett innanför och ett utanför, avgränsat av ett cellmembran - det är det som gör cellen till ett medvetande. Det är svårt att föreställa sig vad som händer i övergången från att vara cell till att inte vara cell (till att exempelvis vara vätskan utanför cellen). I själva övergången från att vara till att inte vara upphör gissningsvis logiken, som vi känner den, att existera. Tideli, tideli pom.......

Även om jag inte kan föreställa mig vad som händer i övergången, så kan jag se att frihetsgraden ökar när jag lämnar cellen och flyttar mig ut i vattnet (utanför cellen). Mitt medvetande är sannolikt mycket mer andligt invecklat än den enskilda cellens men överfört på mitt medvetande är det gissningvis delvis något liknande som jag upplever som något skönt när jag känner min omgivning, känner fukt o mylla på min skogspromenad. Jag flyttar uppmärksamheten ut i något med större frihetsgrad.

Att medvetet flytta uppmärksamheten från ett låst medvetande (färre frihetsgrader - mindre Ande) till ett medvetande med mer frihetsgrader är per definition befriande. I någon mening står jag dock kvar där jag var samtidigt som jag flyttar ut en del av min uppmärksamhet - ett ben i vardera lägret, så att säga. Jag skulle tro att det är detta jag upplever som Magi, något skönt, också rent faktiskt innebär att jag befinner mig i ingenmanslandet mellan två varandetillstånd. Det känns som Magi och min erfarenhet är att jag där också erfar saker som inte skulle kunna förklaras rent rationellt, logiskt.

På skogspromenaden sker förflyttningen av min uppmärksamhet mer eller mindre spontant, men jag kan träna upp förmågan sprida min uppmärksamhet så att Magin finns där på fler och fler områden. Jag gillar också Magin som finns nerlagd i orden och kan inte låta bli att tänka på sammanträffande mellan Magi och min upplevelse av att jag tar med magkänslan (Mage i) när jag upplever tillvaron magiskt. Det är väl en fin bild för Ande, Kropp och Sinne i samverkan. Mage i och Sinne på, samtidigt(!) - det gör att du per automatik också befinner dig i ingenmanslandet där emellan. Att vara och att inte vara samtidigt.

Det räcker sannolikt med att stå med ena benet i ett medvetandetillstånd med lägre frihetsgrad och samtidigt i ett med större frihetsgrad för att man skall uppleva Ande - så när man talar om andlig utveckling så talar man om att man gör en resa i medvetandet där man passerar flera gränser till varandetillstånd med allt högre frihetsgrad. Om det var länge sedan man var där (i ett mer befriat tillstånd) är det inte konstigt att man tänker på det som att man blir som barn på nytt.

Höstmys

Jag plockade in krukorna med amaryllislökar från balkongen nu på morgonen. De skall stå mörk och inte allt för varmt och de skall inte ha en droppe vatten förrän en knopp kommer fram. I går eftermiddag/kväll var vi i skogen och hämtade lite mossa, svamp, bär, pinnar etc - det skall bli till vår naturinstallation som vi brukar ha på balkongen under hösten och på vintern. Det är magi. Känna doften av fukt och mylla. Att möta min kvinna i gränslandet mellan kaos och ordnig - det är magi. Ett lugn lägger sig över landskapet. Tideli, tideli pom kanske Nalle Puh skulle beskriva det som.

Medkänsla/Motkänsla

Medkänsla
Med känsla
Att vara med att känna - Återlösning

Motkänsla
Mot känsla
Att inte vara med att känna - Att låsa fast, att låsa in, att sätta sig i mental skuld

"Jag är det/den jag är", är medkänsla (frälser)
"Jag är inte det/den där", är motkänsla (korsfäster)

Två sätt att se samma verklighet

Ande kommer ur att vara med att känna det som är - Det som tidigare var mentalt korsfäst blir levande

Ande - ett bortom det som är - blir ett nde... nde... nde...  ... ... ...  .. .. ..  . . .    .    .    .         .                .

Att höra vinden susa i träden på sommaren

Min dotter hade en sommaruppgift från förskolan. Den bestod i att tänkaefter vilka platser hon besökt under sommaren och reflektera över vad hon tyckte om och vad hon eventuellt inte tyckte om, om de platser hon valt att beskriva. Vi satt i Trädgårdsföreningen en skön sommarkväll i juni. Jag frågade min dotter vad hon tyckte om med att vara där och hon svarande att hon njöt av vinden som susade i träden. Det gjorde mig glad när hon sa det. Jag tycker själv att just höra vinden susa i träden är en av de rikaste och mest fulländade upplevelse jag kan tänka mig. Det är skönt att höra vinden susa i träden på sommaren.

Reclaim the city e t c

Reclaim the city är ett känt begrepp. För min personliga del känner jag det är dags att återta språket. Jag översätter mycket andlig litteratur och stöter emellanåt på ett visst (personligt) inre motstånd mot att använda vissa ord som har att göra med det andliga, av den anledningen att orden många gånger har kommit att betyda något annorlunda än vad jag tror de hade som ursprunglig betydelse. Jag stötte på ett ord i går som jag hade anledning att fundera över och det är ordet frälsning. Jag har förknippat det med något som har med kristenhet att göra, men insåg i går att man mycket väl kan göra en vidare betydelse av ordet och uppfattade det som ett frigörande från något, där frigörelsen, frälsningen, inte har något med det kristna budskapet att göra. Ande, anden e t c är ett annat ord som kan betyda alla möjliga saker, samtidigt som att det är ett utomordentligt ord för att beskriva just det som levandegör något. Människor kan få ha olika uppfattning av vem som levandegör något, eller mekanismen bakom levandegörandet. Men erkänn att det är ett suveränt ord för att just beskriva erfarenheten av att känna sig levande. Släng in bokstäverna a n d e i vilket sammanhang som helst så blir resultatet något levande.

Levandlighet är ett skönt ord

Jag gillar ordet levandlighet. Jag vet ännu inte exakt vad jag skall använda det till. Jag sa till en person i dag att jag känner mig välsignad. Kanske det har något med levandlighet att göra?

Det borde vara straffbart

Det borde vara straffbart att tillverka exempelvis nylånstrumpor som går sönder ganska lätt. När man uppfann nylånstrumpan var den så kraftig att den kunde hålla hur länge som helst. Tillverkarna av nylånstrumpor investerade en hel del möda att uppfinna nylånstrumpor med sämre kvalitet, för att öka sin lönsamhet. Med den medvetenhet som fanns då är det är det förståelig, men att man idag fortsätter detta vansinne, liksom man gör på alla möjlig andra områden borde vara straffbart. Detta resursslöseri bidrar till att ta död på den jord som vi lever på och av. 

Sluta skapa det som inte fungerar

Sluta skapa det som inte fungerar... det är lite av ett signum för "Det nya livet". På något sätt är det självklart. Kanske det är budskapet som jag skall upprepa på denna blogg in tills varje nu levande själ inser betydelsen av denna uppmaning och sedan agerar därefter. Jag säger inte; "ta på dig skorna och gå ut och förändra världen". Jag säger enbart; "sluta skapa det som inte fungerar".

Vägen till "Det nya livet" går via medkänsla

Vägen till "Det nya livet" går via medkänsla. Jag tror det är orsaken till varför man i andliga sammanhang talar om att gå från intellektuell medvetenhet till hjärtmedvetenhet. Hjärtat och en kärleksfull inställning måste finnas med för att man skall klara av att uppleva alla (obs alla) aspeker av varande. När du hemvant tillåter dig att uppleva hela skapelsen, med kärlek, öppnar sig landet, "Det nya livet" bortom medkänslan. Här finns både kärlek och Kär-Lek.

Varför Kär-lek?

Varför kär-lek? Jo, i utrymmet mellan allt känt och definierat, materia, fastlåsta tankar, värderingar e t c, råder möjligheternas kaos, ett ställe där det är möjligt att leka helt nya lekar. Man kan leva i kär-lekens synvinkel, samtidigt som man håller fast vid de saker i den materiella (redan definierade) världen, som är sunda. Från kär-lekens perspektiv är det lät att se vad som gynnar helheten samtidigt som det gynnar dig och mig.

Gissningsvis

Jag gissar att "Det Nya livet" innebär ett stort inslag av kärlek. Och då tänker jag inte på romantisk kärlek e t c. Jag tänker på ett liv fyllt av kär-lek. Lek är den plats där Gud bor. Lek är den plats där man är befriad och fri. Må hända ger det inte så många akademiska poäng, men det ger garanterat något gott.

Holly shit...

En intressant video.... Bäst är nog att lära sig leva medvetet.

det nya livet vecklar ut sig

Jag blir bättre och bättre på att hitta de "rätta" svaren när jag blir uppringd av diverse personer som utger sig för att hjälpa mig. Gång på gång ringer de från Indien och påstår att de ringer från microsofts support och att det är något virus i min dator. En välkänd bluff att försöka komma åt mina lösenord. Nu senast kom jag på att svara att det måste vara något virus som tagit sig in i huvudet på den som försökte lura mig. Jag sa åt honom att jag kunde hjälpa honom att bli kvitt detta virus. Jag var påstridig i att jag skulle kunna hjälpa honom och lyckades få honom att stanna kvar i luren en stund, innan han lade på. Det Nya Livet innebär mer av att spegla tillbaka världens olika knasigheter, i stället för att hänga kvar i argumentation, analys, frustration e t c. Att kärleksfullt men bestämt bara hålla upp en spegel och låta det spegla tillbaka, det jag inte längre har plats för i det nya och fräscha.

Medkänsla

Det Nya Livet är synonymt med att leva i absolut medkänsla, så mycket som det går.  Medkänsla fungerar som medicin mot alla möjliga mer eller mindre obehagliga saker. Medkänsla är ett medvetandetillstånd som fungerar ungefär som när man i sagorna lägger ljus på troll, som smällter i ljusets sken. I ett inlägg tidigare i sommar funderade jag kring fenomenet rädsla och jag tror ett sätt att definiera rädsla är att rädsla är samma sak som avsaknad av medkänsla. Så är det nog - antingen är man med och då är man trygg eller så är man i motstånd och då blir man per definition också rädd även om man kanske inte alltid är medveten om att det är rädd man är. Vill du öka mängden medkänsla i ditt liv kan du börja här.

Skrev ett inlägg som försvann...

Jag skrev ett inlägg igår som försvann. Intressant. Jag skrev om livets svarta hål - om att älska de svarta hålen, om att stå med ena foten i de svarta hålet och den andra foten i något kännt. Liknelsen jag använde var att öarna är det kända och havet däremellan är det okända (i medvetandet), som du måste lära dig att älska. Att vara i havet är som när riddaren går ut och besegrar draken, för att ta en annan liknelse.

Nyckeln....

Nyckeln till ett ett riktigt bra liv är att lära sig älska att leva med ena foten i havet mellan öarna. Att medvetet älska rädslan. Att älska det "fula" och det mörka. Det är ingen universell sanning. Det är bara något som fungerar.

Rädsla är..

OBS jag försöker inte presentera en universell sanning. Jag spånar för att utforska. Rädsla är som att befinna sig på öppet hav mellan två öar. Överfört på medvetande skulle öarna representera kända medvetandeformer och det som finns däremellan skulle vara det öppna havet, det mörka okända. När man växer i sitt medvetande som barn, utvecklas, gissar jag att man går från att känna till och att känna sig trygg med vissa saker till att öka mängden saker man känner till och känner sig trygg med. Och där emellan är det rimligt att man upplever rädsla. Om man av olika anledningar inte kunnat integrera rädslan under uppväxten är det rimligt att det är den rädslan man integrerar någon gång senare i livet, för att frigöra all den energi man investrar i att hålla allt hav borta. Det är logiskt att där uppstår rädsla i övergånngarna mella två kända tillstånd. I det som finns däremellan gissar jag att helt andra lagar gäller än de vi är vana vid när vi befinner oss på en ö av kända ting. Där finns livets svarta hål.

Vad är rädsla?

Rädsla är något väldigt fundamentalt. Jag har börjat fundera på vad det kan vara för något fenomen. ???

Intention

Det känns som att det Nya Livet, mer handlar om "rätt" intention än kontroll. Det är spännande att mitt i livet skapa livet som man vill ha det avsiktligt/medvetet.

Befriad från.....?

Det befriande i orden "Jag är den jag är" ligger i ett accepterande i att jag är människa. Ett accepterande i att vara allt som det innebär att vara människa. Befriad till att vara ond, föraktfull, ledsen, rädd och glad, skojfrisk, rolig, lortig, naken, kåt, och också uppkäftig, framgångsrik, uppskattad, och välnärd. Namnet Jesus kommer från arameiska, Yeshua, med betydelsen "JHVH" fälser. Betydelsen av namnet Jesus blir "Jag är den jag är" frälser. För mig hänger det samman först när jag tänker i termer av att bli befriad till något, i stället till att bli befriad från något. Jag har alltid känt mig besläktad med det Jesus står för, nu förstår jag varför. Det är när jag kliver ner ur mitt mentala fängelse och befriar mig till att vara den jag föddes till att vara, halvt människa, halvt djur, en poet, en far, en krigare. Då och där mitt i livet, must och mylla, blod, svett och tårar, finns också en kanal till något som kan beskrivas som evighetens tysta eko.