Förundrad

Jag är förundrad över allt i samhället i stort och i min närhet som går i en mycket positiv riktning. Planeten är på väg mot en ekologisk och social kollaps om vi håller upp historiska gasögon, samtidigt som en frisk vind av en sund framtid redan är här, om vi håller upp de glasögonen. Det är bara att välja. Ske din vilja, i himmelen så och på jorden. Det är din (och min) vilja det hänger på. I himmelen; det är dina tankar - de glasögon du sätter på näsan.

Solen skiner - våren är på väg

Tideli, tideli, pom

Tillstånden Ande, Pappandet/Mammandet och Barnavarandet

Du föds till ett villkorslöst varandetillstånd.
Du är barnavaradet som hittar på det ena tillståndet, efter det andra.
Något roligt, något glatt, något argt, något ledset...... e t c.
Tillståndet pappandet/mammandet säger åt dig gör inte si eller gör inte så.
Du börjar hänga upp det ena efter det andra i din privata julgran eller om du hellre vill kalla det för ditt privata kors. Man byter synvinkel i sitt eget medvetande när man inte vill uppleva nått tillstånd man själv har skapat och därför kan man uppleva att man känns som ett kors, om man känner efter.
Du dör och någon gång under dödsprocessen rämnar korset under sin egen tyngd och du blir fri - du återgår till ett villkorslöst varande.
Som alternativ kan du låta synvinkeln pappandet/mammandet i dig växa upp och ta ansvar för det du själv hängt upp i ditt eget kors. Du kan som ett vuxet medvetet val välja att under ett tag bära det som hänger i julgranen. Acceptera idéen att du både är ett barn och ett träd (ett kors) och från den utsiktspunkten uppleva tillståndet villkorslöst varande under en lång tid, innan du slitit ut din fysiska kropp.

Var Ande!

Var Ande!
Var i ett villkorslöst varande.
Var Ande!

Enklare och mer genomgripande kan det inte bli.

Det är ett varande.
Det är ett tillstånd.
Det är inte förhoppningen om beteckningen på detta tillstånd.

Att enbart "tro" på beteckningen - spelar ingen roll vilken beteckning du använder - skapar tillståndet att du tror - eller för den delen tvivlar - på en beteckning. Att skapa upplevelsen villkorslöst varande, ger dig upplevelsen villkorslöst varande, vilket gör att din "tro" upphöjts till absolut sanning.

Det är ett tillstånd
Det är ett tillstånd
Det är ett tillstånd

Välkommen hem!

2000-talets Noaks ark - Det spelar roll!

Det spelar roll! 

För några dagar sedan sände jag och min fru  150 kr till en insamling för att rädda Orangutangernas överlevnad på Borneo. Idag kom ett svar att tillräckligt mycket pengar hade samlats in för att köpa tillräckligt med land mellan två skogspartier där det finns Orangutanger. Det blir en korridor där djuren kan flytta sig mellan de två områdena och på det sättet  säkerställa den artens överlevnad.

Det känns som en modern variant av Noaks ark. Med en ganska liten personlig uppoffring kan vi tillsammans med andra på ett liknande sätt skapa något som också kan säkerställa människans överlevnad. Det gäller bara att hitta och stärka de "korridorer" som behöver finnas också bland människor och olika mänskliga aktiviteter, för att vi skall fortsätta finnas som art på denna planet. Avaaz.org kan mycket väl, tillsammans med liknande engagemang, vara, tjugo-hundratalets Noaks ark. Se länk nedan.


https://secure.avaaz.org/en/a_plan_to_save_the_orangutans_sl_c/?dty

Ta på sig skorna, vandra till havet och göra salt

Det är dags nu. Det är dags att vi gör det som Gandhi gjorde när han gick till havet för att göra salt. Jag sände det budskapet till President Barroso. Be brave mr President skrev jag. Det handlade här om EU lagstiftning för att minska koldioxidutsläppen i syfte att rädda planeten. Men det är lika mycket ett budskap till dig och till mig. Vi gör som Gandhi - vi går till havet och gör salt. Be brave mr President! Och när vi går till havet för att göra salt, menar jag inte att det bara handlar om klimatfrågan  - det handlar om att stå fram - Be brave mr President.

Regnbågsflaggan - En flagga för alla!

Jag var ute med min dotter (snart 5 år gammal) här om dagen. Vi såg flaggor på en fasad i staden. En svensk flagga, en tysk flagga och en regnbågsflagga. Min dotter frågade om regnbågsflaggan; "vilket land tillhör den?". Jag var på väg att ge en uttömmande förklaring till dess ursprung, men min dotter hann före. Hon sa; "den måste tillhöra alla människor - den har alla färger."

Jag blev så rörd så jag gav ingen annan förklaring. Istället sa jag att vi får skaffa en regnbågsflagga för att fira att vi också tillhör "alla människor". Jag skrev detta till en vän som är bög. Jag fick en tår i ögat när jag med tacksamhet tänker på honom och andra bögar som vågat stå fram men vilka de är. De har banat väg för oss andra att stå fram med vilka vi är. För mig är det innebärden i det som menas när Gud svarar Moses när han frågar Gud vilket namn Gud har och "Gud" svarar; "mitt namn är - jag är den/det jag är". "Jag är den/det jag är" är också helt klart förlösande.

Med andra ord; när en bög eller för alldel vem som helst står fram med vem hon är, då står Gud fram i all sin prakt.

Jag tackar er alla bögar, flator, alla hoppetossor, svartskallar, autister, och alla människor som STOLT står fram genom att vara briljanta på andra sätt, i sång, musik, poesi e t c. När vi var och en - du och jag står fram med dem vi är - då ler Gud.

Mentalt korsfästa är vi allesammans, tills den stund vi står fram med vem vi är. Och när vi står fram, ja det vi då offrar är det vi hängt upp på korset. När du accepterar dig i din fulla skapelse med allt du är, då sker befrielse och försoning i ett enda slag. 

Min fru och dotter skulle iväg på en resa i dag och min fru sa; "jag glömde nästa ta med ..... (det var något min fru tyckte var viktigt) - det är det viktigaste av allt". Varpå min dotter svarade; "men mamma, är inte kärleken det viktigaste av allt?". Det var så befriande att höra efter alla förberedelser vi gjort inför julen, med julklappar och så vidare. Vi har varit ute i god tid och är inte alls slutstressade, men det var ändå sköt att bli påmind om det viktigaste av allt.


God Jul och ett riktigt Gott Nytt År

Önskar

Lars

P.S: Jag sänder min dotters ord på vägen - "Kärleken är viktigast av allt."

Ingenting

Man kan nog inte ha evigheten till nånting mer än att uppleva rent varande. Det känns fritt och skönt att vara där. Ja, vad skall vi leka för lekar nu då, vilket drama skall vi utforska denna gång? Tideli, tideli, pom

som att suga på en karamell

Vad skall man ha evigheten till? Just nu känns det som att suga på en karamell, väldigt länge. Inga definitiva beslut fattade. I väntans tider. Vad av det gamla skall jag bära med mig? Vilken historia om mig själv vill jag berätta som något som blir ett värdefullt bidrag för framtiden?

För några år sedan ordnade jag och min fru Nobelfest hemma i samband med Nobelfesten i Stockholm. Vi klädde upp oss och åt gott med huset fullt med gäster. Som ett väldigt trevligt inslag gav vi oss själva Nobelpris i något vi själva tyckte vi var värda att uppmärksammas för. Det var väldigt fint att vara med och dela med sig och att höra om vad alla andra ville stå fram med. Det kändes stort att var och en stog fram med något de också ville ta med in i framtiden. Vem är jag, hur vill jag definiera mig just nu? Det är stort.

.......

........

Dumhet på väg att bli omordernt

Dumhet på väg att fasas ut. Det finns två saker att välja mellan, det ena är att bidra till att putsa spegeln och integreras med allt som är, det andra är att kämpa emot och möta sitt eget motstånd. Det är hög tid att ta absolut ansvar. Tideli, tideli, pom.

Det är jobbigt att möta sig själv i en grumlig spegel.

Det gamla livet tog slut i går

Det gamla livet tog slut i går. Kanske bara för mig privat? Man kan aldrig så noga veta, men det känns som att det som hållit liv i det gammal i samhället i stort, faktiskt kom till ett avslut i går. Ett nytt medvetande är på väg att växa fram, likt grodden ur ett ekollon som börjar spira nu i november för att det har varit så varmt.

Det är lördagsmorgon och det är lätt att känna

Klockan är 07:46 och det känns som söndagsmorgon. Evighetens bommulsliktmjuka finns naturligtvis alltid i bakgrunden, men den är lättare att känna när de flesta invånarna fortfarande sover. Evigheten skulle kanske också kunna beskrivas som Astridlidgrenkänsla också - lite Barna i Bullerbynkänsla. Det är en del av verkligheten som finns inom räckhåll i varje utandning. Tideli, tideli, pom.....

De blinda o elefanten

Jag gillar historien om de blinda och elefanten. En fick tag i en snabel och sa; "det är en vattenslang". En fick tag i ett öra och sa; "det är en solfjäder att fläkta sig med". En fick tag på ett ben och sa; "det är en trädstam". Den fjärde blinde personen sa, "oj vi har hittat en elefant". Det är som i livet när man beskrivit världen från tillräcklig många synvinklar så framträder det som är, men som man inte såg. Är det inte så att vi alla har att förhålla oss till samma "elefant"? Kanske enda platsen vi kan mötas och med säkerhet uppleva samma sak - där är vi samma sak! Här blir varje mänskligt uttryck en gåva att beskriva alla synvinklar som inte är den gemensamma saken.

Jag är helt övertygad om att vi (mänskligheten) nu är redo att vända oss om och acceptera att vi är en och samma elefant. Lite rynkig på sina ställen, kanske tafatt eller storslagen, fattig eller rik, men lik förbaskat samma elefant. Vi kan bråka om hur vi skall benämna detta varande, men i slutänden är det ändå bara några fler synvinklar på vad som det inte är.

Det är innebörden av "Jag är den/det jag är" - jag är en elefant (och det är okej) - och det är du mé.

Kommentar till Niklas senaste kommentar till mitt inlägg Gud är värdelös! ?

Hej Niklas.

Du har helt rätt! Det känns som att du är en mycket ödmjuk och vidsynt person. För mig blir det intressant att du förstår mig även när jag skruvar till det på gränsen till vad som blir greppbart. I min "varudeklaration" skriver jag att syftet med min blogg är att utforska olika idéer. Jag har redan publicerat en nästan tom bok, som ett extremt uttryck (eller icke uttryck) i ena änden på skalan och inlägget ovan som du gett kommentarer till kanske kan placeras i yttersta kanten i den andra änden av skalan. Det ger mig de yttersta gränserna för hur jag skall uttrycka mig om jag vill förmedla något inom det andliga området, som också når en bredare publik. Jag ruvar på en bok som tar avstamp i väckelserörelsens och folkbildnings framväxt under mitten av 1800-talet och fram till nu. En bok som har som syfte att hjälpa människor att navigera i det andliga fältet och samtidig berätta en intressant historia. Allt bygger på egna erfarenheter speglade i några av mina anfäders egna erfarenheter.

Lars

Tideli, tideli, pom...

Finns inte något speciellt att tillägga......

Och nu då?

Boken om Det nya livet publicerade jag och mina vänner Hans och Monica 2001. Bokens titel är Utrymme och du kan läsa mer om den här

Kontakta mig och köp några stycken eller varför inte en hel låda. Det är en jättebra presentbok.

Den är verkligen skön att hålla i.

Essensen av Det nya livet finns i utrymmet mellan orden. Där kan vi leka nya lekar. Lekar innehållande mer samarbete, kär-lek, fred e t c.

Gud är värdelös ! ?

Gud är värdelös, det kanske låter lite väl magstarkt. Jag har spetsat till det lite. Vad jag menar är att Gud inte värderar sina skapelser, så är det åtminstone med den Gud, som jag känner som en ren andlig kontakt. Att värdera tillvaron det är något vi människor ägnar oss åt. Jag skall skriva en bok om detta, som jag kommer tillägna mina förfäder, som på olika sätt sökt den andliga kontakten, både inom frikyrka och på olika sätt utanför kyrkliga sammanhang. Jag talade med en pastor senast igår att jag definierar mig inte som kristen, men jag känner mig ändå hemma i samspel med det han visar mig i sitt sätt att möta mig och andra. För mig är den rena andliga kontakten det som är viktigt och för mig spelar det ingen roll hur man väljer att upprätthålla denna kontakt. Fungerar det att stå på huvudet så är det bra, om det hjälper att tro på Jesus eller att vända sig till Mecka så är det bra. Jag är helt övertygad om att det är den andliga samhörigheten alla människor söker efter. Ävenså den som tar droger, begår brott, eller i ren desperation tar livet av sina barn - det är inget annat än tillfällig andlig kontakt på burk, men önskan om den andliga kontakten skiljer sig inte från någon annan, kanske mer "välartad" persons önskan.

Ett lite medvetande

Jag brukar tänka att en enskild cell är det minsta (minst invecklat ur Andlig synvinkel) medvetande vi känner till. Jag antar att det finns mindre medvetanden, men en cell kan vara en bra referenspunkt. Det finns ett innanför och ett utanför, avgränsat av ett cellmembran - det är det som gör cellen till ett medvetande. Det är svårt att föreställa sig vad som händer i övergången från att vara cell till att inte vara cell (till att exempelvis vara vätskan utanför cellen). I själva övergången från att vara till att inte vara upphör gissningsvis logiken, som vi känner den, att existera. Tideli, tideli pom.......

Även om jag inte kan föreställa mig vad som händer i övergången, så kan jag se att frihetsgraden ökar när jag lämnar cellen och flyttar mig ut i vattnet (utanför cellen). Mitt medvetande är sannolikt mycket mer andligt invecklat än den enskilda cellens men överfört på mitt medvetande är det gissningvis delvis något liknande som jag upplever som något skönt när jag känner min omgivning, känner fukt o mylla på min skogspromenad. Jag flyttar uppmärksamheten ut i något med större frihetsgrad.

Att medvetet flytta uppmärksamheten från ett låst medvetande (färre frihetsgrader - mindre Ande) till ett medvetande med mer frihetsgrader är per definition befriande. I någon mening står jag dock kvar där jag var samtidigt som jag flyttar ut en del av min uppmärksamhet - ett ben i vardera lägret, så att säga. Jag skulle tro att det är detta jag upplever som Magi, något skönt, också rent faktiskt innebär att jag befinner mig i ingenmanslandet mellan två varandetillstånd. Det känns som Magi och min erfarenhet är att jag där också erfar saker som inte skulle kunna förklaras rent rationellt, logiskt.

På skogspromenaden sker förflyttningen av min uppmärksamhet mer eller mindre spontant, men jag kan träna upp förmågan sprida min uppmärksamhet så att Magin finns där på fler och fler områden. Jag gillar också Magin som finns nerlagd i orden och kan inte låta bli att tänka på sammanträffande mellan Magi och min upplevelse av att jag tar med magkänslan (Mage i) när jag upplever tillvaron magiskt. Det är väl en fin bild för Ande, Kropp och Sinne i samverkan. Mage i och Sinne på, samtidigt(!) - det gör att du per automatik också befinner dig i ingenmanslandet där emellan. Att vara och att inte vara samtidigt.

Det räcker sannolikt med att stå med ena benet i ett medvetandetillstånd med lägre frihetsgrad och samtidigt i ett med större frihetsgrad för att man skall uppleva Ande - så när man talar om andlig utveckling så talar man om att man gör en resa i medvetandet där man passerar flera gränser till varandetillstånd med allt högre frihetsgrad. Om det var länge sedan man var där (i ett mer befriat tillstånd) är det inte konstigt att man tänker på det som att man blir som barn på nytt.

Höstmys

Jag plockade in krukorna med amaryllislökar från balkongen nu på morgonen. De skall stå mörk och inte allt för varmt och de skall inte ha en droppe vatten förrän en knopp kommer fram. I går eftermiddag/kväll var vi i skogen och hämtade lite mossa, svamp, bär, pinnar etc - det skall bli till vår naturinstallation som vi brukar ha på balkongen under hösten och på vintern. Det är magi. Känna doften av fukt och mylla. Att möta min kvinna i gränslandet mellan kaos och ordnig - det är magi. Ett lugn lägger sig över landskapet. Tideli, tideli pom kanske Nalle Puh skulle beskriva det som.