Att vara kristen är att vara människal

Så märkligt, eller hur? - Att vara kristen är att vara människa!

Då måste jag göra en bekännelse - jag är kristen - sedan födsel och ohejdad vana! Det måste vara detta Bibeln handlar om. Det blir då logiskt att vägen till Gud går genom Jesus - han var människa (!) - han var kött och blod - han pruttade med största sannolikhet och han var säkert kåt och grym, o glad, o dum, o snål, o älskvärd, o förlåtande o allt annat man kan vara som människa.

I syndafallet blir Adam (hebreiska för arten människa) medveten att en av oss har snopp och en av oss är snopplös, men snippig. Adam som levt i fred med hen själv och pruttat o knullat, älskat och visat omsorg för hen själv blir blyg och definierar ut halva sig. O säger det där är icke jag, - det där är något annat. Människan, Adam blir ickemänniska, hen blir han o hon, Adam blir Antikrist - Adam slutar vara kristen.

Emellanåt i världshistorien hittar den snoppige och den snippige hem till hen själv och då uppstår Människan, Adam - den kristne - igen. Det hände sannolikt i Palestina för 2000 år sedan (är inte det hela poängen med Jesus just att han var människa?) - och det har hänt gång på gång i andra tider och på andra platser runt om på vår planet.

Jag måste bekänna - Jag är kristen - i bland. I bland är jag ärlig med att släppa fram rädslan, min småttighet, min okunskap, ledsenheten, ilskan, frustrationen, ondskan e t c. Jag accepterar att jag är människa! - Då är jag kristen! Då är jag också ett med hen självt (ett med Gud/Nuvarandet). Det är belöningen för att acceptera allt jag är, det förlöser - det är frälsning här och nu.

Händer inte detta också dig emellanåt? Då är också du kristen, åtminstone just då.

Med denna tolkning av Bibeln uppnår man flera fördelar. Man når frigörelse o frälsning här och nu (detta är ingen teori det är upplevd verklighet jag upplevt hos mig själv och hos 1000-tals andra människor jag mött gång, på gång, på gång), det att vara människa är också något alla människor på jorden skulle kunna enas om. Vi föds ju till människor - tyvärr glömmer de flesta av bort att vara människa.

Gå ut i världen o visa dig, visa att du är Människa, visa att du är ledsen och visa att du är ond någon gång. Det är riktigt befriande och du behöver inte slå ihjäl någon bara för att du visar att du är ond.

Problemet med att du inte öppet visar vem du är, är att någon annan kommer göra det i ditt ställe. Allt du förnekar i dig själv kommer någon annat spela ut i ditt ställe. Din ovilja att visa dig som du är kommer leda till att någon annan gör det du inte vill stå för. Du och jag skapar ondskan i världen genom att inte våga vara hela människor.

Jag har en dotter som är fem år. Jag försöker uppfostra henne till att det är okej att vara ond, det är okej att slå andra och att allting faktiskt är okej (-Jag kommer älska dig för vad du än gör, tänker jag som far). Samtidig lär jag min dotter att andra människor kanske inte tycker att det är okej att hon slår dem e t c. Helt klart får det otrevliga konsekvenser för mig själv om jag slår någon annan och det är inte heller speciellt snällt att slå andra, så det är något jag undviker att göra och jag är helt säker på att min dotter inte heller kommer slå någon medmänniska.

Jag blev arg på min dotter och tog chansen att medvetet visa min egen ondska, samtidigt som jag medvetet visade min ilska. Jag bröt sönder hennes flöjt och kände på det förbjudna och visade det samtidigt, både i att bryta sönder något som var min dotters, men också att bryta sönder ett musikinstrument.

Händelsen ledde till något bra både för mig och min dotter. Jag visade henne att också jag som förälder kan vara ond (och inte minst visade jag det för mig själv), vilket lämnar dörren öppen för henne också att vara det. Hon kommer säkert inte behöva visa ondska så många gånger i sitt liv, men hon slipper bära bördan av att försöka undvika att visa det.

Min fru berättade att min dotter berättade om hela historien för henne och då berättade min dotter att hon som svar på att jag bröt sönder hennes flöjt hade klippt sönder en bok för mig - och hon gjorde det medvetet! Inte nog med att min dotter medvetet gav igen med samma mynt, så kom hon dessutom rakryggad till mig med sin flöjt och sa: - den här får du laga pappa! Jag vill tro att händelsen stärkte min dotter i att vara människa* (* tillägg 29 april 2014 - Läs medkännande, tolerant, mänsklig) - det är åtminstone det som är min intention när jag möter min dotter.

Människa gå ut i världen och våga visa att också* du kan vara ond. Det finns mycket kärlek att hämta på andra sidan.

*Kommentar en dag senare: Observera med betoning på också. Jag förutsätter att du redan som de flesta av oss gör, försöker så gott du kan att vara god. Om nu någon skulle tro att jag är fullständig galen. Jag vill också tillägga att bara för att man tillåter sig att man kan vara ond, så är det det inte min avsikt att uppmuntra någon till att gå ut och göra illdåd, på uppdrag av mig. Om nu någon skulle tro det.

Onda det är vi allihopa,
allihopa,
allihopa
Du mé
o  jag mé
Du mé
o jag mé

P.S. Jag har aldrig hört talas om Dietrich Bonhoeffer förrän i går, men när jag läste en del av vad han skrivit så föll allt på plats. Som jag uppfattar honom hade han bland annat idéen om att vara kristen är att vara människa. Och oavsett vad han trodde eller inte så bidrog min tolkning av honom till att mitt universum blev fullt begripligt. 

Ut- och Inandning

Nuvarandet relaterar till Frånvarandet ungefär som utandning relaterar till inandning. 

Frånvarandet är en konsekvens av det sätt på vilket Universum fungerar. Vilket i sin tur sannolikt är anledningen till varför man inom andliga traditioner talar om att man efter ett andligt uppvaknande måste lägga lite uppmärksamhet på att hålla sig 'vaken'. Gissningsvis är det också åtminstone delvis anledningen till varför man inom organiserade religiösa traditioner samlas till Gudstjänst och liknande - det är ett sätt att återfå kontakt med Gud (Nuvarandet). 

Allt i universum spinner och vrider sig och det är sannolikt detta som orsakar fenomenet att man helt plötsligt tappat den sköna kontakten man hade med Gud. Man blir vred/vriden/vredgad i sin egen essens, sannolikt som en konsekvens av att allt i Universum man står i kontakt med också har vridit sig runt sig självt. 

Om man inte är vaken och upptäcker detta hos sig själv och känner medkänsla för den egna vredheten, så börjar man skapa motkänslor och man börjar projicera den egna ilskan på omvärlden. Det är inte Kalle som gör dig arg - du har missat känna medkänsla för att Universum i sin helhet har vridit sig. När du väl missat det Gud själv skapat, då kan du skapa alla möjliga dramer och alla möjliga historier för att rättfärdiga att du själv, för det mesta ovetandes, har missat att älska Gud när hen vrider sig.

Det är också här kopplingen finns mellan Gud och skapelsen. Jag vet inte varför Nuvarandet vrider sig. Jag vet inte varför allt i universum spinner och vrider sig, men jag kan känna vridningen i mig själv flera gånger varje dag. Speciellt när jag vaknar på morgonen. Jag kan vakna och vara omotiverat arg på min fru utan att vi har talat med varandra. När jag kommer på att Universum har vridit sig sedan jag senast var vaken kan jag ge lite kärlek och uppmärksamhet åt hens (Guds) vrede - då släpper ilskan mot min fru och kärleken stiger åter i mitt inre.

Motkänslor leder till evolution (andlig och materiell och biologisk inveckling). Det är Gud som självt vrider sig och hens egna skapelser som genom motkänslor driver evolutionen framåt. 

Ja visst det naturliga urvalet sållar naturligtvis ut de skapelser som har överlevnadsvärde. Här håller jag som fil dr i mikrobiologi med mina Naturvetarkollegor. Men det är fenomenet att Nuvarandet vrider sig, som orsakar att evolutionen fortskrider och orsakar att nya arter plötsligt stiger fram som, ut ur tomma intet!

Jag kan inte bevisa min tes - men jag upplever det lika tydlig som jag känner vinden smeka min kind. Så vad jag talar om är en upplevd sanning - sedan är det inte långsökt att dra slutsatsen att det jag upplever rent fysiskt i min kropp är ett uttryck för det som sker överallt annars i Universum.

Du är inte (åtminstone helt uppenbart) ansvarig för att du är vriden  - du är dock i högsta grad ansvarig för var du gör med med det!

Det nya?

Jag skrev tidigare att där sannolikt aldrig fanns en tid då inte Nuvarandet fanns och så är det sannolikt. 'Det nya' är att vi kan leva i en både-och-värld. Vi kan vara förankrade i Nuvarandet och sedan låta vårt ljus (uppmärksamhet, energi) sippra ut i världen genom de 'sanningar' vi vill se förverkligade. Att vara förankrad i Nuvarandet tar bort risken att man skapar något som inte är gott också för andra.

Det hjälper inte att vara snäll för att man skall hamna i himlen. I Nuvarandet hamnar man när man accepterar att man är, det/den man är.

Det är okej att vara snäll, men var snäll och var det när du är i Nuvarandet.



andligt utvecklad:

betongvägg - andligt utvecklad
den är vad den är
du och jag....
....vill vara något annat, än det som är

Tidens ände?

Ja varför inte? Det känns som att tiden tagit slut. Nuvarandet känner sig lycklig.

Jag var på en restaurang  med en vän, jag tror det var 2002. Jag ville göra henne uppmärksam på att vi relativt sett lever i en fredlig värld. Från djupet av mig uttrycktes; "det är fred i mitt universum". Det som inträffade var att rummet lystes upp och både jag och min vän upplevde att tiden stannade. Min avsiktliga intention var att ge min vän en intellektuell reflektion kring krig och fred, men på något sätt fick mitt uttalande mig att komma i kontakt med Nuvarandet och kommunicera sanningen därifrån.

Jag har tidigare skrivit att Nuvarandet sannolikt är den plats där kvantfysikens lagar råder. Mitt uttalande "det är fred i mitt universum" fick mig den gången att för en liten stund lämna Frånvarandet och på djupet uppleva magins värld. Magins värld är både gudomlig och kvantfysisk. Hur man upplever det beror på vilka vilka glasögon man har på när man beskriver den.

Jag skrev en gång att vetenskap leder till andlig utveckling, annars är det inte vetenskap. Vad jag syftade på vara att när man väl är andligt invecklad och fast i Frånvarandet, så leder bra vetenskap till att man medvetet definierar skapelsen, vilket i sig leder till andlig utveckling.

Vetenskap är Frånvarandets sätt att hantera existensen. När vi människor förmår förena Frånvarandets kunskaper med Nuvarandets magiska/gudomliga väsen, då har vi fred på jorden.

Märkligt

Världen snurrar på, men Nuvarandet (Gud eller vilket namn som passar dig) är som det alltid varit. Så är det i mitt liv, så har det varit så länge som jag minns. Jag var i Dalarna med min familj under helgen som var. Det är märkligt hur Nuvarandet är så mycket mer påtagligt på landsbygden. I stan måste jag aktivt flytta min uppmärksamhet ut ur livets brus för att känna Nuvarandet. Det är länge sedan jag bodde på landsbygden. Kanske man där måste skapa brus för att få balans i tillvaron? Jag sitter på mitt kotor i stan och skriver. Nuvarandet blir påtagligt först när jag flyttar uppmärksamheten ut genom fönstret och börjar känna livet utanför huset, mer påtagligt, än hur det är inom lägenhetens begränsningar. Det som sedan händer när upplevelsen smälter samman med Nuvarandet är att; livet fylls med något självklart, något som har sin egen mening och något som inte pockar på uppmärksamhet för att lösas eller förstås. Det är vad det är, och just precis bara vad det är! Detta Nuvarande skulle kunna vara 'Det nya livet', men speciellt nytt är det inte. Sannolikt fanns aldrig en tid utan Nuvarandet. Människor som går i krig för att strida om vem, vad Gud är, lever sannolikt inte i en daglig kontakt med Nuvarandet.

krokus
påskliljor
solen smeker yrvaket land
tideli, tideli, pom

Jag har aldrig riktigt förstått poängen......

Jag har aldrig riktigt förstått poängen med att tro på Gud och Jesus. Jag tror det beror på att det Gudomliga alltid har varit påtagligt närvarande i mitt liv. Det är som en fisk som simmar i vatten, som har svårt att förstå varför han skall tro på vatten.

Jag gissar att alla andliga vägar som fungerar, gör det av den anledningen att de attityder, förhållningssätt, ritualer e t c som används hjälper människor att släppa sitt "Jag" och att sätta dem i kontakt med det som finns bortom gränsen för "Jag".

Om jag själv tappat kontakten med Gud, så vet jag med säkerhet att jag kan nå det Gudomliga genom att medvetet flytta min uppmärksamhet ut ur "Jag", eller lösa upp och släppa "Jag" och dess ännu mer destruktiva kusiner; exempelvis "jag har gjort något fel och vill inte bli avslöjad","jag kan inte", jag vill inte" - och det vill jag heller inte ha att göra med. (OBS jag målar på med orden som den värste konstnären på ett hastigt och möjligen överdrivet sätt - jag vet inte om det är möjligt eller ens önskvärt att lösa upp sitt "Jag", jag talar här mer om en upplevelse som är från ett friare perspektiv, än från ett mer låst perspektiv - om nu någon är orolig att jag har tappat greppet om existensen)

Jag förstår nu varför jag gillar Bibeln men aldrig definierat mig som kristen. Texterna är säker medvetet skrivna för att fungera som transportmedel att varsamt hjälpa mig att flytta från "Jag" till det Gudomliga utan att jag är medveten om hur det fungerar.

Det är mycket jag, jag, jag i texten ovan. Tideli, tideli, pom.............

Det hänger samman nu

Bibeln har alltid varit en bok med sköna berättelser som resonerar med mig på ett intuitiv plan. Jag skrev i mitt förra inlägg att jag gick i söndagsskolan när jag var barn. Jag har fått mig återberättat att jag sa till pastorn i ett sammanhang när det var en lite knivig situation att; nu gör vi som Sakareus (han i mullbärsträdet), vi släpper oss. Det kanske inte var grammatiskt korrekt, men intuitivt hade jag som 6-årig snappat upp budskapet i berättelsen som pastorn hade förmedlat, och gjort om det till mitt. Pastorn talade om mannen som behövde släppa taget om vad det nu var. Jag hade gjort om det till att, nu slappnar vi av, nu släpper vi taget (i allmänhet). Nu 50 år senare så ser jag också att min "felsägning"; nu släpper vi oss, faktiskt pekar i rätt riktning, den med. När man släpper en fis, så släpper man taget.

Mitt universum blir begripligt om jag sätter likhetstecken mellan Jesus och en bra attityd (bra attityd i den bemärkelse att den skapar den upplevelse jag vill ha). Min relation med Jesus har alltid varit som ett par mjuka väl använda favoritskor och jag förstår det om jag nu sätter likhetstecken mellan Jesus och en bra attityd. Det blir begripligt vad jag skall tro på för att bli frälst (bli fri från ondo), nämligen en bra attityd. Det blir då begriplig hur Jesus kan fungera som bro mellan det "onda" och det "goda". I mitt universum är Jesus ingen ställföreträdare framför mig själv, det är en attityd och inget annat!

Om jag väljer att sätta likhetstecken mellan Jesus och en bra attityd, så öppnar det för möjligheten att ta hand om och offra mindre bra attityder i mitt medvetande. Om jag har en idé om att jag exempelvis inte duger som jag är så hjälper det inte vilken dräkt jag ikläder mig, eller all lyx i världen som jag skaffar. Det vettigaste lösningen är att hitta den begränsande föreställningen och ta bort den.

I mitt universum är det "Jag" som är frestaren inte Djävulen. Jag skull hellre vilja sätta likhetstecken mellan Djävulen och en mindre bra attityd, än att göra 'Djävulen' till syndabock. Det är jag och ingen annan som faller för frestelsen och undviker fullt ansvar för mitt liv genom att falla för lättköpta attityder (Djävulsattityder) som; jag kan inte, jag vill inte, jag törs inte e t c.

Sammanfattningsvis fungerar mitt universum så att Djävulsattityder drar mig bort från Nuvarandet till Frånvarandet och Jesusattityder tar mig tillbaka från Frånvarandet till Nuvarandet. Din vilja/Min vilja är möjligheten att navigera mellan motpolerna.

Utan Frånvarandet hade vi nog aldrig blivit människor. Ett liv uteslutande i Nuvarandet är sannolikt inte möjligt. Men en skön kompromiss är att använda sin vilja till att stå med en fot i vardera lägret. Kanske Varsevarandet är ett bra ord för denna fruktsamma kompromiss? Att lära sig använda "Jag" på ett medvetet avsiktligt sätt är vägen till en sund kompromiss.

Att släppa taget om Frånvarande - det fungerar idag - det fungerade för 50 år sedan - och det har sannolikt fungerat så länge Frånvarandet funnits bland oss människor.

Jag har alltid gillat Jesus - jag har inte förstått varför

Jag gillar Jesus, men jag har haft svårt att få ihop bilderna. Jag gick i söndagsskola när jag var barn och jag fick en skön relation med Jesus. Jag fick frågan om jag trodde på Jesus, jag kanske var 5 år och jag lär ha svarat; ja, jag trodde nog på Jesus men han fanns nog inte där jag bodde, jag hade aldrig sett honom i min hemby.  

Den Jesus som är närvarande i mitt liv är identisk med det jag tidigare beskrivit som vägen till Nuvarandet. Kan det bero på att namnet Jesus lär komma ur arameiska och betyda JHVH frälser (Wikipedia)? 
Etymologiskt härrör namnet Jesus från arameiska ישוע, Yeshua, med betydelsen "JHVH frälser"

JHVH = Gud

Om man sedan tar i beaktande att Gud ofta översätts till "Jag är den jag är"  -

Jag är den Jag är "Jag kommer att visa mig vara" (hebreiska: אהיה אשר אהיה, uttalat Ehyeh asher ehyeh) är en vanlig svensk översättning (Bibel 2000 och andra) av det svar Gud använde i Bibeln när Mose frågade efter hans namn (2 Mos. 3:14). 

- Så tycker jag att min självupplevda sanning ligger nära det som Bibeln talar om.
Nämligen att; när jag accepterar att 'jag är den/det jag är' så befriar (JHVH frälser) det mig från Frånvarandet  och jag landar i Nuvarandet.

För mig är Jesus ingen person, objekt,  e t c, det är snarare en möjlighet eller förmåga/attityd att acceptera att 'jag (du) är den/det jag (du) är'.  Gissningsvis något vi alla är födda med så det kanske inte är så konstigt att jag upplevt att min Jesus, min förmåga/attityd till befria mig genom acceptans och medkänsla, alltid varit en del av mig själv.

Attityden 'Jesus' befriar mig fån ondo. Så länge som jag befinner mig i Frånvarandet så är jag mentalt korsfäst per definition. Attityderna 'Jag är inte', 'Jag kan inte', 'Jag vill inte' korsfäster och låser fast och skapar därmed världens oro och lidande.

Att vägen från korset går via 'Jesus' (via en attityd) behöver inte vara så kontroversiellt och helt klart kommer attityden; "du/jag är OK som du/jag är" eller liknande attityder att leda till försoning och det funkar garanterat på dig oavsett om du är en mulla, en sverigedemokrat, en bög, en svartskalle, en svensson eller hur du nu vill definiera dig själv.

Jag tycker inte det är långsökt att tänka att det fanns en eller fler personer för ca 2000 år sedan som tänkte så som jag beskriver ett möjligt förlopp ovan. Om så varit fallet hade de helt klart i första hand kunnat befria sig själva från sin egen andliga inveckling genom att ha en frälsande attityd. Och det är heller inte konstigt att tänka sig att människor som mötte dem uppfattade dem som att de besatt en speciell kraft eller förmåga. Nuvarandet har en märklig påverkan i världen. Det har det idag och det hade det sannolikt också, på Jesu tid.

Jag gillar Jesus!

P.S. Jag är inte aktiv på sociala medier, annat än denna blogg - och det var lite rolig och i högsta grad oväntat, att just 'Jesus' fick mitt första gillande på nätet

spelar roll

Det spelar roll vilka ord man använder. Om jag säger att jag ofta lever i/känner evigheten så känns det för mig lite pretentiöst, aningen mossigt och en plats i något som stannat.
Säger jag däremot att jag oftare och oftare lever i Nuvarandet så känns benämningen mycket närmare själva upplevelsen, även om de två orden i min förståelse betyder samma sak.

I tidigare inlägg skrev jag att Shakespear fångade det i orden; Att vara eller att inte vara - det är frågan

Man skulle kunna säga det samma med orden; Att vara Nuvarandet eller Frånvarandet - det är livets möjligheter

När vi är i Nuvarandet kan vi känna oss fullständig befriad från livets större eller mindre sorger - Nuvarandet är också intuitionens, kärlekens och de magiska möjligheternas land

När vi är i Frånvarandet (andligt invecklade) kan vi uppleva underbart positiva och sköna saker, så länge som vi förmår upprätthålla kontakten med de skapelserna. I Frånvarandet kan vi också uppleva lidande av olika slag, så länge vi upprätthåller kontakten med de skapelserna.

Livet har gett dig och mig en möjlighet att välja spelplan

Tack Niklas för att du gav mig ett ord som stämmer bra med min upplevelse

Niklas kommentar till mitt inlägg den 4:e mars

1. 
   

   Kommentar till mitt inlägg 4:e mars 

   "Ingår DU i nuvarandet, eller ute på vift ibland?" Niklas

   
   

   Mitt svar:
   
   
   Nuvarandet, det var väl en utmärkt benämning på det jag vill förmedla. Det känns bra! Föreställ dig en värld där människor lever i Nuvarandet..... Lars
   
   

Utvidgat svar - obs jag är på vift nu:

"Jag" är alltid på vift från Nuvarandet, det är själva poängen med "Jag" och det skapar både möjligheter och problem för alla människor. Jag skrev en dikt 2003 där jag använde ordet Gud. Dikten har namnet titellös. Undrar vad som händer om man byter Gud mot....?


titellös:

mig eller dig
två sidor av samma mynt
du är Gud, när vi möts

Experiment; Vad händer när man byter ut Gud mot......?

mig eller dig
två sidor av samma mynt
du är Nuvarandet, när vi möts

mig eller dig
två sidor av samma mynt
du är i Kvantjaget, när vi möts

Sammanflätning - tro inte på allt jag säger

Tro inte på allt jag säger eller skriver. Dels kan det vara helt galet det jag skriver och dels kan det vara så att du misstolkar det jag skriver. Tro på din egen upplevelse som du skapar i relation till det jag skriver. Som ett exempel; i mitt senast inlägg skrev jag att världen skapas utifrån de glasögon du sätter på näsan - utifrån dina tankar, föreställningar. Så är det, men det beror samtidig på hur man uppfattar detta med att tankar påverkar livet. Det har faktiskt mycket större betydelse vad/var man är när man tänker än vad det är man tänker. Jag tror det har att göra med begreppet sammanflätning som används inom kvantfysiken.

Sammanflätning handlar om två separerade kvantpartiklar, där den ena tvillingpartikeln upplever samma sak som den andra när den andra påverkas på något sätt, även om de befinner sig långt ifrån varandra. Sannolikt är det så att du tar kontakt med världen på ett kvantfysiskt sätt när du kontaktar 'Var-andet'. När man i Bibeln skriver "Jag är vägen, sanningen" e t c, så visar det mig att man talar om 'Var-andet' och att man beskriver kvantfysik med andra termer. När 'Jag är', när jag blir, Det (vägen, sanningen e t c) då är jag också sammanflätad - då är jag i kvantjaget. Det förklarar varför du kan uppleva den andliga aspekten av tillvaron magisk, på samma sätt som moderna kvantfysiker talar om kvantfysiken.

När du är i kvantjaget blir världen så som du tänker, men är du inte i kvantjaget, så spelar det inte så stor roll vad du tänker - varken positivt eller negativt. Så min uppmaning till sökaren är; tro inte på vad jag säger - bli det jag är (när jag 'Är', annars kanske det blir knasigt?) - eller ännu hellre bli det du vill eller inte vill vara sammanflätad med.

Det jag skriver ovan förklarar också varför affirmationer (bön) fungera i bland och inte ibland. När du inte befinner dig i kvantjaget så har dina tankar inte mycket påverkan på livet. Det blir mest tomma ord och det förklarar också varför många människor tycker detta med att tankar skapar är humbug. Utgår man inte från var/vad man är när man tänker så blir det humbug. Så, "ske din vilja, i himmelen, så och på jorden" e t c är en uppmaning att ta dina/mina tankar med dig/mig ner i kvantjaget, ner på jorden, och där bli en del av den fysiska verkligheten.

Det fungerar inte att "tro" på moderaterna, socialdemokraterna, jultomten, Gud eller Jesus. Det som fungerar är att vara sammanflätad med den upplevelse du vill utforska. Identifiera dig med den specifikt moderata upplevelsen (vad det nu skulle kunna vara) eller bli ett med jultomten eller vad du nu vill vara sammanflätad med.

Det att bli sammanflätad med är det som öppnar dig till kvantjaget. Det är anledningen varför Bibeln talar om acceptans och försoning. Det krävs acceptans och försoning för att förbereda sig för att upplevelsemässigt bli sammanflätad med en yrkesmördare, en bajshög, hat, e t c. Allt ypperliga vägar till andlig utveckling.

Jag vet inte om det är möjligt att alltid leva i kvantjaget, men en första förutsättning är att träna sig i att villigt och avsiktligt välja att sammanfläta sig med vilken som helst upplevelse. Alla upplevelser du undviker står på kö att slå till mot dig när du minst anar, just för att du av någon anledning fortfarande gör motstånd mot att vara sammanflätad med just den upplevelsen. Att göra motstånd är ett effektivt sätt att fly från kvantjaget. Att återupprätta kontakt med kvantjaget innebär att du avsiktligt sammanflätar dig med något och det spelar ingen roll vad det är. Tideli, tideli, pom.

Medkänsla är en kardinalväg till kvantjaget. Medkänsla är att känna samma som något annat, vilket är exakt vad kvantvärldens tvillingpartiklar gör, den ene känner som den andra känner även när de är separerade. Kvantjaget kanske inte är den bästa benämningen på det jag vill beskriva, det är ett ord som redan använts i något sammanhang, men det får stå så tillsvidare. Gud är faktiskt ett utmärkt ord för det jag talar om, men också Gud kan tolkas och uppfattas på många olika sätt.

(Inom parentes, jag håller helt och fullt med om att 'Jag Är', är vägen till Gud. Då i betydelsen att 'Jag Är', är landet där Gud bor (landet där man är sammanflätad) - observera att jag säger INTE att jag Lars André är vägen till Gud).

Förundrad

Jag är förundrad över allt i samhället i stort och i min närhet som går i en mycket positiv riktning. Planeten är på väg mot en ekologisk och social kollaps om vi håller upp historiska gasögon, samtidigt som en frisk vind av en sund framtid redan är här, om vi håller upp de glasögonen. Det är bara att välja. Ske din vilja, i himmelen så och på jorden. Det är din (och min) vilja det hänger på. I himmelen; det är dina tankar - de glasögon du sätter på näsan.

Solen skiner - våren är på väg

Tideli, tideli, pom

Tillstånden Ande, Pappandet/Mammandet och Barnavarandet

Du föds till ett villkorslöst varandetillstånd.
Du är barnavaradet som hittar på det ena tillståndet, efter det andra.
Något roligt, något glatt, något argt, något ledset...... e t c.
Tillståndet pappandet/mammandet säger åt dig gör inte si eller gör inte så.
Du börjar hänga upp det ena efter det andra i din privata julgran eller om du hellre vill kalla det för ditt privata kors. Man byter synvinkel i sitt eget medvetande när man inte vill uppleva nått tillstånd man själv har skapat och därför kan man uppleva att man känns som ett kors, om man känner efter.
Du dör och någon gång under dödsprocessen rämnar korset under sin egen tyngd och du blir fri - du återgår till ett villkorslöst varande.
Som alternativ kan du låta synvinkeln pappandet/mammandet i dig växa upp och ta ansvar för det du själv hängt upp i ditt eget kors. Du kan som ett vuxet medvetet val välja att under ett tag bära det som hänger i julgranen. Acceptera idéen att du både är ett barn och ett träd (ett kors) och från den utsiktspunkten uppleva tillståndet villkorslöst varande under en lång tid, innan du slitit ut din fysiska kropp.

Var Ande!

Var Ande!
Var i ett villkorslöst varande.
Var Ande!

Enklare och mer genomgripande kan det inte bli.

Det är ett varande.
Det är ett tillstånd.
Det är inte förhoppningen om beteckningen på detta tillstånd.

Att enbart "tro" på beteckningen - spelar ingen roll vilken beteckning du använder - skapar tillståndet att du tror - eller för den delen tvivlar - på en beteckning. Att skapa upplevelsen villkorslöst varande, ger dig upplevelsen villkorslöst varande, vilket gör att din "tro" upphöjts till absolut sanning.

Det är ett tillstånd
Det är ett tillstånd
Det är ett tillstånd

Välkommen hem!

2000-talets Noaks ark - Det spelar roll!

Det spelar roll! 

För några dagar sedan sände jag och min fru  150 kr till en insamling för att rädda Orangutangernas överlevnad på Borneo. Idag kom ett svar att tillräckligt mycket pengar hade samlats in för att köpa tillräckligt med land mellan två skogspartier där det finns Orangutanger. Det blir en korridor där djuren kan flytta sig mellan de två områdena och på det sättet  säkerställa den artens överlevnad.

Det känns som en modern variant av Noaks ark. Med en ganska liten personlig uppoffring kan vi tillsammans med andra på ett liknande sätt skapa något som också kan säkerställa människans överlevnad. Det gäller bara att hitta och stärka de "korridorer" som behöver finnas också bland människor och olika mänskliga aktiviteter, för att vi skall fortsätta finnas som art på denna planet. Avaaz.org kan mycket väl, tillsammans med liknande engagemang, vara, tjugo-hundratalets Noaks ark. Se länk nedan.


https://secure.avaaz.org/en/a_plan_to_save_the_orangutans_sl_c/?dty

Ta på sig skorna, vandra till havet och göra salt

Det är dags nu. Det är dags att vi gör det som Gandhi gjorde när han gick till havet för att göra salt. Jag sände det budskapet till President Barroso. Be brave mr President skrev jag. Det handlade här om EU lagstiftning för att minska koldioxidutsläppen i syfte att rädda planeten. Men det är lika mycket ett budskap till dig och till mig. Vi gör som Gandhi - vi går till havet och gör salt. Be brave mr President! Och när vi går till havet för att göra salt, menar jag inte att det bara handlar om klimatfrågan  - det handlar om att stå fram - Be brave mr President.

Regnbågsflaggan - En flagga för alla!

Jag var ute med min dotter (snart 5 år gammal) här om dagen. Vi såg flaggor på en fasad i staden. En svensk flagga, en tysk flagga och en regnbågsflagga. Min dotter frågade om regnbågsflaggan; "vilket land tillhör den?". Jag var på väg att ge en uttömmande förklaring till dess ursprung, men min dotter hann före. Hon sa; "den måste tillhöra alla människor - den har alla färger."

Jag blev så rörd så jag gav ingen annan förklaring. Istället sa jag att vi får skaffa en regnbågsflagga för att fira att vi också tillhör "alla människor". Jag skrev detta till en vän som är bög. Jag fick en tår i ögat när jag med tacksamhet tänker på honom och andra bögar som vågat stå fram men vilka de är. De har banat väg för oss andra att stå fram med vilka vi är. För mig är det innebärden i det som menas när Gud svarar Moses när han frågar Gud vilket namn Gud har och "Gud" svarar; "mitt namn är - jag är den/det jag är". "Jag är den/det jag är" är också helt klart förlösande.

Med andra ord; när en bög eller för alldel vem som helst står fram med vem hon är, då står Gud fram i all sin prakt.

Jag tackar er alla bögar, flator, alla hoppetossor, svartskallar, autister, och alla människor som STOLT står fram genom att vara briljanta på andra sätt, i sång, musik, poesi e t c. När vi var och en - du och jag står fram med dem vi är - då ler Gud.

Mentalt korsfästa är vi allesammans, tills den stund vi står fram med vem vi är. Och när vi står fram, ja det vi då offrar är det vi hängt upp på korset. När du accepterar dig i din fulla skapelse med allt du är, då sker befrielse och försoning i ett enda slag. 

Min fru och dotter skulle iväg på en resa i dag och min fru sa; "jag glömde nästa ta med ..... (det var något min fru tyckte var viktigt) - det är det viktigaste av allt". Varpå min dotter svarade; "men mamma, är inte kärleken det viktigaste av allt?". Det var så befriande att höra efter alla förberedelser vi gjort inför julen, med julklappar och så vidare. Vi har varit ute i god tid och är inte alls slutstressade, men det var ändå sköt att bli påmind om det viktigaste av allt.


God Jul och ett riktigt Gott Nytt År

Önskar

Lars

P.S: Jag sänder min dotters ord på vägen - "Kärleken är viktigast av allt."

Ingenting

Man kan nog inte ha evigheten till nånting mer än att uppleva rent varande. Det känns fritt och skönt att vara där. Ja, vad skall vi leka för lekar nu då, vilket drama skall vi utforska denna gång? Tideli, tideli, pom

som att suga på en karamell

Vad skall man ha evigheten till? Just nu känns det som att suga på en karamell, väldigt länge. Inga definitiva beslut fattade. I väntans tider. Vad av det gamla skall jag bära med mig? Vilken historia om mig själv vill jag berätta som något som blir ett värdefullt bidrag för framtiden?

För några år sedan ordnade jag och min fru Nobelfest hemma i samband med Nobelfesten i Stockholm. Vi klädde upp oss och åt gott med huset fullt med gäster. Som ett väldigt trevligt inslag gav vi oss själva Nobelpris i något vi själva tyckte vi var värda att uppmärksammas för. Det var väldigt fint att vara med och dela med sig och att höra om vad alla andra ville stå fram med. Det kändes stort att var och en stog fram med något de också ville ta med in i framtiden. Vem är jag, hur vill jag definiera mig just nu? Det är stort.