Tid för nya beslut

Jag använder min blogg för att utforska olika idéer. Det är inte min ambition att i varje inlägg presentera någon exakt sanning. Då skulle jag missa chansen att upptäcka något nytt. Jag har under en längre tid utforskat hur jag bäst uttrycker det jag upplever som essensen av andlig utveckling och Nuvarandet och Frånvarandet är två termer som väl beskriver två medvetandetillstånd jag tydligt kan särskilja. Är jag i Nuvarandet går allt min väg på ett enkelt och avspänt sätt och befinner jag mig i Frånvarandet så blir det fler saker som går mig emot på olika sätt.


Tideli, tideli, pom

TV suger

TV suger! Inget nytt under solen, men det var roligt att höra min femåring uttrycka skillnaden mellan att se på TV och att bygga med lego, eller leka med dockor eller pyssla.

Hon sa. "Pappa när jag ser på TV känner jag mig pigg, men efteråt känner jag mig trött. Och när jag leker eller pysslar känner jag mig trött när jag håller på, men jag känner mig pigg efter."

Konsumtion suger. Ser du på TV vill du se mer TV och äta mer sötsaker. Socker fungerar som alkohol. Socker kräver mer socker, mer konsumtion e t c.

Hela idéen att hålla igång samhället genom överskott på konsumtion leder per definition till avgrundens rand. I det konsumerande medvetandetillståndet försöker man fylla ett hål med något som gör hålet än större.

Tideli, tideli, pom

Förtydligande

Visst spelar mina val roll, men viktigast av allt är från vilket ställe i medvetandet jag gör mina val.

Jag mötte hösten på en skön promenad i skogen i dag. Det känns viktigt att få med en skogspromenad minst en gång i veckan. En blygsam ambitionsnivå, men ändå något att hålla mig i nu när jag bor i stan.

Andelen ekologisk och kravmärkt mat ökar på vårt middagsbord från vecka till vecka. Det känns rätt och naturligt, både för vårt eget välbefinnande  och planetens välbefinnande.

Små, små sköna steg in i framtiden....

Skall jag gå till höger eller till vänster

Rubriken har inget med politiken att gör, men skulle kunna vara tillämpbar även där. Jag har gett upp idéen att försöka ha stenkoll på tillvaron. Tillvaron är på de flesta arenor allt för komplex att kontrolleras i alla avseenden. Som tur verkar universum fungera så att om jag vilar i tilliten på att saker går min och mänsklighetens väg så verkar det som att saker löser sig på bra sätt utan stenkoll.

Mina val spelar inte så stor roll, med ett stort avgörande undantag och det är vilket medvetandetillstånd jag väljer att agera från.

Tideli, tidel, pom

Gallimatias

Tycker du det jag skriver är gallimatias? Jag håller med. Nuvarandet låter sig inte fångas i ord.

Några dagar kvar till valet - var skall jag lägga min röst

Jag känner mig helt lugn nu. Det spelar inte så stor roll var jag lägger min röst i valet till riksdag och kommun. Det som har en mycket större påverkan på nuvarandet och det som kommer sedan, är vilka val jag gör i mitt vardagliga liv. Köper jag exempelvis ekologiskt odlad mat då tjänar jag Moder Jord och en liten vinst blir att Moder Jord befrias lite grann från den miljöbelastning som jag bidrar med - sedan finns en vinst av helt annan magnitud som man kanske inte tänker på förrän man erfar det och det är att intentionen att tjäna Moder Jord, andra varelser, indirekt andra människor och kommande generationer (för att inte tala om mig själv och min egen hälsa) gör att bidraget till Nuvarandet/Det Gudomliga eller vad man vill kalla det går från lågt eller litet till 100%. Då är evigheten där och den stannar så länge jag avsiktligt fortsätter att tjäna mänskligheteten/Moder Jord -  så länge jag fortsätter att tjäna evigheten.

Helande - läkande miljöer

Utmärkande för den Nya tiden, det Nya livet, är att vi överallt i våra liv och överallt i samhället anstränger oss för att varje miljö vi vistas i skall vara så helande och läkande som möjligt.

Det är så självklart att det känns nästan fånigt att säga det jag uttryckte ovan. Men det räcker att jag ser mig omkring i mitt eget liv och i än större grad i samhället i stort, för att inse att; det enkla självklara uttalandet ofta får stryka på foten.

Vad menar du när du säger att du är feminist?

Jag känner mig alltid lite undrande när jag hör att någon säger att hen är feminist. Jag tror att det beror på, att å ena sidan belyser det något väldigt viktigt och samtidigt har jag själv aldrig tidigare funderat på vad ordet har för betydelse för mig.

Det skulle vara väldigt spännande att göra en tankestorm i riksdagen med syfte att ta reda på vad feminism är för något i den punkt i medvetandet där alla riksdagsledamöter på ett känslomässigt plan kunde vara helt eniga om vad feminism står för.

Vad menar du när du säger att du är feminist?

Och om du inte är feminist, varför är du inte det?

Tideli, tideli pom

Det sker hela tiden

Jag tycker att jag oftare och oftare hör talas om enskilda människor och grupper av människor som på eget initiativ, med egna resurser och på eget ansvar skapar positiva saker i världen. Det gör mig helt förvissad om att jag själv i min livstid kommer uppleva ett helt igenom hållbart samhälle.

Det som inte fungerar i att skapa bra levnadsvillkor för majoriteten av människor kommer att självdö, vittra bort - rinna ut i sanden.

Det tror jag tideli, tidel, pom.

Förundeligt

Jag sitter på tåget och upplever hur kärleken sprider sig som i spiraler. Jag sa till en medresenär att han fick flytta sig. Han hade varit ute och rökt och kom in och det stank ur mun på honom. Han flyttade sig och blev först lite putt för att han fick flytta sig, men jag fortsatte stå fast vid mitt behov, och samtidigt upplevde jag uppskattning både för honom o för mig. Och det tog inte lång stund innan det började strömma kärlek ur honom som vatten ur en fontän.

Är det inte förunderlig hur det blir bra för alla när man står upp för sina egna äkta behov?

Tideli, tideli, pom

Att bära burka eller att inte bära burka

Frankrike har förbjudit bärande av burka på offentlig plats. Och nu har Europadomstolen sagt ja till det franska förbudet med motevering att det är svårt att känna samhörighet med någon som bär burka. Burkaförbudet är till för att förbättra integrationen.

Jag funderar på om jag skulle skriva till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna och begära förbud för bärandet av solglasögon. Jag har alltid tyckt att det känns lite obehaglig att tala med någon som bär solglasögon.

Det gör mig mycket mer osäker att tala med någon som bär solglasögon än om jag möter en kvinna med burka. Hennes ögon ser jag och får därmed en absolut direkt konatakt med hennes själ.

Tideli, tidel, pom

Bortom gränsen för medkänsla ligger mänskligheten

Mänsklighet är både en kvalité (och ett medvetandetillstånd) och samlingsnamn på oss människor. När man förmår älska alla aspekter av det samlade människosläktet, uppstår mänsklighet som givet resultat. Detta är en väg som på ett bestående sätt leder till detta varande. Detta varande gissar jag är det som alla människor söker efter - även om de själva kanske inte är medvetna om det.

Jag tror vi lever i en tid när det mänskliga kommer att segra. Det är ett val som är möjligt att göra!

Naturligtvis är det enklare att leva i mänsklighet om andra människor i ens omgivning också gör det, men ytterst är det mänskliga varandetillståndet något som finns i dig och mig så fort vi slutar skapa och i stället börjar uppleva världen bara just precis så som den är, i varje givet ögonblick.

När du slutar upp med att vara en skapande 'Gud' då blir du per automatik mänsklig. Då kommer det kännas som att du har kontakt med något som känns bra och som olika människor sätter olika benämningar på.

Tideli, tideli, pom

Allt jag vill göra är möjligt att göra

Jag tror aldrig någonsin jag skulle kunna flyga genom att flaxa med armarna. Men det mesta eller kanske allt jag vill åstadkomma tror jag är möjligt att åstadkomma. Jag talar om sådant som har någon verklig betydelse för oss människor.

Jag lyssnade på ett radioprogram nu på morgonen där en representant för Sverigedemokraterna intervjuades. Han längtade tillbaka till 50-talet. Skolavslutningar, sånger etc - saker han förknippade med det "nationella".

Jag kan hålla med honom när det gäller "känslan" i 50-talet. Det kollektiva medvetandetillstånd många av oss befann oss i under 50-talet hade stort inslag av 'Nuvarandet' (det Gudomliga tillståndet om du gillar det uttrycket bättre). Det är ett medvetandetillstånd som råder när man tror att allt är möjligt. Det är det tillstånd många elever känner idag och under någon vecka framöver när allt fler av dem tar studenten. Det är en känsla av oövervinnerlighet som råder.

Jag lever i 50-talskänslan ofta och det har ingenting att göra med att jag sjunger sånger från 50-talet eller att jag på annat sätt beter mig som på 50-talet. Det beror helt och hållet på att jag tror det är möjligt att vi alla får plats att leva i harmoni med varandra och att det att vi alla integrerar oss med varandra också är vägen att skapa de resurser som behövs för att alla skall leva i 'svensk 50-talskänsla'. Det har inget med 'svenskhet' att göra utan har mer att göra med något mänskligt som vi i Sverige hade förmånen att få uppleva under en kort period på 50-talet.

Så om det är det Jimmi Åkesson och han kollegor vill återskapa så applåderar jag. Det kan bli en exportvara. Låt oss skapa Nuvarandet och låt oss dela med oss av det. Det görs genom att acceptera, acceptera, acceptera och förlåta sig själv och andra. Det görs genom att släppa in och älska det okända. Var det något man släppte in under 50-talet så var det väl det nya och okända.

Att stänga ute någon, något för vilket skäl det än handlar om kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin skapa 'svensk 50-talskänsla' - det är per definition omöjligt.

Det tål att upprepas:

Att stänga ute någon, något för vilket skäl det än handlar om kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin skapa 'svensk 50-talskänsla' - det är per definition omöjligt.

Du blomstertid nu kommer med lust och fägring stor, du nalkas ljuva sommar med gräs och gröda gror..

Nu förstår jag SDs längtan, jag får också en tår i ögat när jag hummar den sköna psalmen för mig själv. Jag bjuder gärna in SD kring en diskussion hur det kan göra för att gå i bräschen för att bidra till att det Gudomliga medvetandetillståndet återuppstår i samhället.

Se vad bra det är att låta alla få uttrycka sig. Tackvare att jag lyssnade på radioprogrammet i morse och fick reda på vad det är SD vill så förde det oss närmare varandra - istället för som tidigare bara höra vad de inte vill.

Sverigedemokraterna längtar nog efter mer kärlek i sina liv, eller? Gör inte du det med - och Mohamed och Ali och alla andra svartskallar gör väl det med, eller? Är det inte det människor som röstar på KD och som tror på kärnfamiljens betydelse också längtar efter, eller?

Tideli, tideli, pom

Inget nytt

Det finns inget nytt i det jag skrivit på min blog.  Det är ett försök att hitta passande ord att fånga det som många människor talat om åtminstone under de senaste 10 000 åren.

Nuvarandet finns på andra sidan om mitt eget Jags begränsande sfär. Det är allt som är kvar.

Kanske dags att fira examen? Du blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor. Du nalkas ljuva sommar med.....

Jag minns skolavslutningarna i låg- och mellanstadiet med blommor på bänken. Liljekonvaljer, gullvivor, mörkt blålila violer.

Då fanns Nuvarandet där som så många andra gånger.

Hur kommer vi skapa det nya?

Ja hur skapar vi det nya, eller snarare vad innebär det nya?

En tydlig trend i mitt eget liv är att jag köper mer och mer ekologiska matvaror. Jag börjar ställa mig själv frågan; vem skall äta den mat som inte är av bästa kvalité?

En positiv trend är att vetenskapens värld på TV talar i positiva ordalag om yoga och hur yoga alltid har haft en vetenskaplig grund. Samma program har ett positivt inslag om mindfullness.

Det nya är nog redan här......

I syrenernas tid

Det är väl förunderligt  denna tid på året när allt står i full blom

Tideli,  tideli, pom

Kär lek sprider sig i samhällskroppen - är det smittsamt månne?

Kär lek håller sakta men säkert på att sippra in i samhällskroppen. Har du inte sett alla blomsterplanteringar i stan (Göteborg) som från år till år blir vackrare, mustigare och storslagnare? Å´ alla lekparker som växer upp som svampar ur jorden i Göteborg. På Heden finns nu ett nytt kär-leks-område, med minigolf, playa med sand och solstolar (visserligen i betong, men med en underbar design) och en underbar lekplats med konstgräs och små kullar. Allt är som att förflyttas till ett fejklandskap i USA som då fanns där redan på 70-talet. Ja visst, det är konstgräs e t c men jag bara älskar att ligga där på gräset och se alla barn springa runt och ha riktigt roligt och känslan av att befinna sig i Florida eller Kalifornien är inte helt fel.

Ja! Kär lek är smittsamt. Det fanns ett område i en stad som var mycket fallfärdig och fattigt. Där var misär på olika sätt och hopplösheten smittade av sig från år till år. Så en dag var det någon som tog en tom plåtburk, hällde i lite jord, och planterade en pelargon. Och sedan hängde han ut blomman utanför fönstret. Han vattnade och skötte om blomman varje dag och grannar och förbipasserande människor undrade vad  det var för något konstigt och onödigt han höll på med, men så en dag gjorde en annan granne likadant och sedan var det en annan granne som gick ner i källaren och snickrade en hel blomsterlåda som han målade i glada färger. Det gick några månader och då hängde det blomlådor på varje hus på den lilla gatan. Man började reparera och måla fasaderna, man ordnade med lite stolar, bord och parasoller så att man gemensamt kunde sitta och fika emellanåt, när man som bäst höll på med att rusta upp sina livsutrymmen. Det som hänt på den lilla, lilla gatan spred sig sedan över hela den stora, stora storstaden.

Tideli, tideli, pom......

Kan det vara så?

Jag slänger ut en djärv fråga. När mänskligheten blir medveten att en av hen är en hon och den andra är en han och hen därmed definierar bort halv sig, så blir hon/hen också per definition halv.

Hen fördelar ut vissa av de mänskliga dragen på han och vissa på hon. Det är säkert till del individuellt vilka mänskliga drag jag/du lägger på mig/dig och vilka jag/du lägger på min/din partner, men helt klart blir det problematiskt att leva i en harmonisk relation med någon om jag gör mig beroende av att min partner skall tillhandahålla halva arsenalen av det som krävs för att leva i Gudomlighet och i sprudlande, äkta medmänsklighet.

I början av en relation är båda parter upptagna att vara närvarande hos den andra. Det blir dubbel dos av kärlek. När du fokuserar helt och fullt på någon/något annat så lämnar du per automatik ditt eget Jags begränsande utrymme, vilket leder till en upprymd känsla av befrielse. Du tror medvetet eller omedvetet att du funnit den rätte, som kan ge dig vad du behöver. Det är helt och hållet din egen förtjänst att du upplever befrielse!

Den andra aspekten av dubbeldoskärlek jag talar om är att när din partner är helt fokuserad på dig, så får du en extra injektion av uppmärksamhet från någon annan. Det hela blir ett självreglerande kärleksspel. Du känner kärlek (uppmärksamhet) från den andra och det bidrar till att du vågar lämna dig själv för en stund och fokusera än mer på den andre, vilket skapar mer fri energi (Känsla av Gudomligt varande) i dig, vilket gör att du lägger ännu mer fokus på din partner i omedveten tacksamhet över att du hittat rätt - hittat hem.

Det Gudomliga fanns sannolikt innan människan dök upp på Afrikas savanner eller var hon nu dök upp någonstans. Den påtagliga Självmedvetenheten kanske är det som är brytpunkten när man på allvar kan säga att mänskligheten uppstod på jorden.

Kombinationen mänsklighet och det Gudomliga tror jag är en lycklig kombination när det handlar om att leva i den bästa av världar. Och jag har tidigare skrivit att det Gudomliga och det mänskliga är ömsesidigt beroende av varandra. Det Gudomliga fungerade sannolikt alldeles utmärkt på egen hand innan vi kom hit, men när den mänskliga medvetenheten finns närvarande så är vi också påtagligt ansvariga för den utveckling vi ser och kommer att se framöver.

Jag inledde det hela med att skriva; "Jag slänger ut en djärv fråga". Den är inte så djärv utifrån vad jag sedan skrev. Det var mycket djärvare i min tanke innan jag började skriva, jag hade nämligen tänkt ge förslag på vad hen hade gett han och hon för kvaliteér av helheten. Men det kan ju som jag skrev i inledningen vara individuellt.

Det jag dock kan säga av egen erfarenhet från alla relationer jag haft och det gäller hela spektrat av relationer, så är det min upplevelse att varje aspekt av hela det mänskliga varandet som jag av någon anledning inte vill kännas vid dyker som problem i mina relationer.

Hur galet blir det inte om jag lägger exempelvis det Gudomliga varandet på min partner i början av relationen, samtidigt som jag tillåter mig att förföras av den Gudomlighet hon lägger på mig. Och sedan inte själv tar ansvar för att, själv tillhandahålla mitt behov av det jag tilldelade min partner i början av relationen

Jag delar på allt med min fru och ibland projicerar jag saker på henne av omdevetenhet, av lättja, av i stunden praktiska skäl. Men de gånger jag får speglat en mindre trevlig aspekt av mig själv, så väljer jag att alltid se var jag brast i ansvar för att själv vara hel i mitt varande.

De gånger jag lyckas, då speglar världen tillbaka godhet ock kärlek i alla mina möten. De gånger jag exempelvis blåser upp mitt Ego på någon annans bekostnad, så speglar världen tillbaka något mindre trevligt för mig. De gånger jag inte visar min frustration öppen, där spelar någon annan ut den frustrationen mot mig.

Varje möte med en annan människa blir en möjlighet för mig att finna ut vilken aspekt av mig jag fortfarande har svårt att erkänna att jag har som en aspekt av hela det mänskliga spektrat.

Oftare och oftare svämmar mitt hjärta över av kärlek och jag upplever kärlek oftare och oftare i min omgivning, som både riktas mot mig och mot andra. Det kanske är en allmän trend i samhället, men mitt liv har blivit enklare, mer sprudlande och mer harmoniskt när jag agerar efter de tankar jag skriver om ovan.

OBS! OBS! Viktigt! Viktigt! Absolut nödvändig information:
Jag menar absolut inte att du skall agera ut allt det vi människor vanligtvis betraktar som icke önskvärda mänsklig aspekter. Vad jag menar är att vi måste lära att hantera dessa aspekter av mänsklig varande på en klokare sätt än vad mänskligheten gör i dag. Och det i första hand till gagn för dig själv. Det enda jag säger är att det man inte kan tillåta sig att uppleva som en aspekt av sitt eget medvetande (det som finns begränsat som en aspekt i ens hjärna och i ens privata känslor) kommer att dyka upp utifrån på ett eller annat sätt.

Samtidigt som vi blivit mänskliga varelser, så lever det kvar mer "primitiva" aspekter av vårt varande, på gott och på ont. På gott, så tror jag bland annat det Gudomliga står i kontakt med de mer primitiva aspekterna av oss själva. På ont, när jag inte förstår att acceptera denna sida av mig själv, så kommer jag skapa onska när jag är i omedveten opposition mot en del av mig själv som jag försöker tänka bort.

Det jag önskar för oss som art är att vi allihop lär oss älska hela oss själva. Och då måste vi lära oss att älska de mörka i oss själva och när vi börjar älska det så kan vi uppleva det och när vi upplever det så transformeras det till ljus och kärlek i oss själva, precis som troll försvinner när man belyser dem.

Innan jag förstog detta sammanhang så låtsades jag om som att det inte fanns så mycket mörker i mig. Konsekvensen blev att jag omedvetet spelade ut det på min omgivning. Jag är ingen "vanlig" brottsling som stjäl och dödar andra människor, men jag har helt klart sårat människor i min omgivning med exempelvis hårda ord. Det kanske verkar vara så att konsekvenserna av "vanliga" brottslingar agerande har mer negativ effekt på andra än mitt agerande. Och självklart är det otroligt tragiskt när någon exempelvis dödar någon annan. Det är oerhört tragiskt både för den som utför dådet och för anhöriga till den som blir dödad.

Men jag är villig att åtminstone undersöka om de mörka hörn jag själv undvikit att ta ansvar för, mycket väl kan vara bidragande orsak till att det sitter människor på fängelser, att det fortfarande pågår krig i världen e t c.

Det tynger inte på något sätt att jag belyser mina mörka sidor. Tvärtom! Varje gång jag i mitt helt och hållet privata universum upplever en mörk fläck och den blir till ljus, så känner jag mig lättare både i min mentala och i min känslomässiga sfär. Och ofta upplever jag bestående effekter. Allt som känns positivt i livet ökar konstant och även i accelererande fart. Att oftare och oftare leva i det Gudomliga ger sin egen mening åt mitt liv och mitt tidigare varande, till stor del som betraktare av livet, håller på att ersättas av ett mer lekfullt varande. Jag erfar också att många positiva saker som jag tidigare inte direkt saknade, ger mig enorm glädjekänsla nu när de kommer in i mitt liv på löpande band. Och allt detta för att jag accepterat allt i mig som jag tidigare definierat som icke önskvärda aspekter av mig själv!

Att man älskar det mörka i sig själv är en första förutsättning för att man kan älska den aspekten hos någon annan, vilket är förutsättningar för försoning och förlåtelse.

Tideli, tideli, pom......

Fler och fler människor visar tillit och omtanke

Det har verklighet hänt ett skifte mot en varmare och mer kärleksfull värld. När jag köpte blommor på torget saknades 7 kronor när jag skulle betala. Flickan som tog betalt sa; "ta tillbaka de tre extra kronorna, så kan du betala 10 kronor en annan gång". Det är klart jag går tillbaka dit med en tia, och dessutom köper fler blommor. Så det är helt klart bra kundvård att göra på det sätt som flickan gjorde, men det spelar ingen roll. Den genuina omtanken var det som räknas. Jag talade med min fru om detta och hon upplever det också väldigt ofta, att hon blir vänligt bemött i olika sammanhang. Det hjälper inte direkt människor i krig och människor som befinner sig i alla möjliga andra situationer, men den omtanke och medmänsklighet jag upplever allt oftare i min vardag, har spridningseffekt och indirekt påverkar det situationer som geografisk ligger långt bort.

Det Gudomliga växer sig allt starkare i samhället

Häromdagen hörde jag på radion att regeringen och skolverket strider om vem som skall bedöma lärares lämplighet. Skall det vara skolverket eller högskolan? Jag tänkte - har någondera part kompetens att bedöma det?

Sedan kom jag till förskolan med min dotter och jag stannade en stund och satt med barn och pedagoger runt ett bord och tittade på när de tillverkade låtsasgodis och låtsasglass till sitt låtsascafé. Utrymmet mellan barn och pedagoger var fyllt av en atmosfär av kärlek, eller Gudomlighet eller vad man nu vill kalla det för.

Det känns tryggt för för framtiden. Jag tänker att när min dotter och hennes jämnåriga skall fatta viktiga beslut, då sätter de sig runt ett bort och hittar en lösning som är bäst för alla. Det är så enkelt, ack så enkelt.