Yttre tecken...

Jag är medveten om att man kan tolka allt precis så som man vill och vill man se mönster så ser man mönster. Hur som helst kom det ombord spårvagnskontrollanter idag. Olika kontrollanter, två gånger (!) på samma resa och en gång på återresan. Det märkliga var att jag och den person jag reste med inte blev kontrollerade en enda gång. Kanske en  slump att vi inte blev kontrollerade, vad vet jag, men jag tolkar det som en avspegling av den frid jag känner, sprider sig i min kropp. Det fanns en tid då jag var klart mindre levande och mindre fridfull inombords. Då blev jag alltid kontrollerad och framför allt kände jag ett visst obehag och en känsla av att kontrollanter kom ombord på spårvagnen och detta upplevde jag även när de klev ombord på bakre vagnen och inte såg dem. Det är möjligt att det var rädslan från en och annan medresenär som inte stämplat som jag kände av, men helt klart hade jag en annan känsla idag trotts att flera medresenärer fick böter för att de inte hade giltiga färdbevis.

Ett tomt blad

stannar tiden

Det kommer fler och fler signaler på att det förflutna, nuet och framtiden håller på att flyta samman också i mitt egen liv.


stannar tiden:

möter Gud i dig
stilla
somnar vid din sida
rytmen
stannar tiden
ur min diktsamling 2003

Det är bra att ibland påminna sig

Jag har tittat på en video på YouTube idag på 

WHAT THE BLEEP DO WE KNOW.DOWN THE RABBIT HOLE   

och blivit påmind. Man kan behöva se den ett par gånger.

Den visar klart och tydlig hur våra tankar och vår intention skapar nuet o framtiden och det förflutna (!). När jag är i Varsevarandet (eller Ursprungsvarandet) befinner jag mig där min intention direkt påverkar den ytterst påtagliga "verkliga" verkligheten jag möter.

Kan klart rekommenderas.

Klarhet

klarhet

evighet
klarhet
sopbilens brummande dieselmotorljud fyller rummet
far vidare
krispig, klar, luft, söker sig in genom det öppna fönstret
skapelse efter skapelse dansar förbi
hammarslag bankar någonstans i bakgrunden
någon visslar
bilar kör förbi på gatan
som membranet på en trumma,
vibrerar jag,
i skön harmoni med allt som är

Varför talar jag om det Levande Livet?

Varför talar jag om det Levande livet, som det Nya Livet? Jag utgår från att den miljöförstöring (och för all del, det mesta annat osunda) som vi skapat på planeten är en direkt konsekvens av att det dualistiska medvetandetillståndet har dominerat både det kollektiva och de personliga medvetandetillståndet(n). Jag tror inte det är några personligt avsiktliga val som lett fram till detta, utan det är snarare en konsekvens av en naturlig utveckling av det mänskliga medvetandet (inom parantes kanske vi snarare skulle tala om invecklingen av det mänskliga medvetandet - uppveckling är en aktiv, avsiktlig process). Jag är helt övertygad att det både är möjligt och nödvändigt att tillräckligt många människor avsiktligt väljer ett mer ändamålsenligt medvetandetillstånd att verka utifrån om vi vill leva i en sund värld, och då tror jag "kompromissen" Varsevarandet är en bra plats att utgå från, mellan ett strikt dualistiskt varande och ett strikt ickedualistiskt varande. På plussidan blir ditt eget liv en underbar plats att bo i, så snart du själv väljer Varsevarandet (Det var Björn Lindeblad som myntade uttrycket och han berättade om det när han var sommarpratare i Radion i somras, och jag tycker det fångar det jag vill uttrycka -Tack för ett bra ord Björn). Och när du är där så får det garanterat spridningseffekt på din omgivning, utan att du måste missionera eller på annat sätt anstränga dig för att omvända någon annan. Det är inte min roll att tala om hur en sund värld ser ut - det är min övertygelse att människor som lever i Varsevarandet mer eller mindre per automatik hittar vägar att leva tillsammans på ett sätt som gynnar alla människor. I Varsevarandet är du samtidigt i kontakt med din personliga del och det enhetsmedvetande du delar med alla andra. Sök Varsevarandet och få en förstahandsupplevelse och testa vad det ger som resultat. Tycker du inte om det du upplever kan du alltid fortsätt leva utifrån där du befinner dig i dag. Där hamnar du alltid automatiskt ändå, om du inte gör ett aktivt, avsiktligt val att åter gång efter annan gå tillbaka till Varsevarandet.

Kompromiss

Jag skall utforska en ide några dagar. Och den är att Var-se-varandet är den punkt, den port där det är möjligt att både vara mänskligt strukturerad och samtidigt ha kontakt med det levande. Det är inget skapat tillstånd, som när jag exempelvis skapar mig en roll för att passa in, utan det är ett avsiktligt val att inte ge uppmärksamhet åt motståndet mot att uppleva allt, så som det är (För tydligheten skull vill jag poängterar att jag inte talar om flykt, förträngning e t c, från jobbiga upplevelser - jag syftar på en situation där jag släppt motståndet genom att först uppleva det som jag tidigare skapat motstånd mot). Och också ett aktivt val att lägga uppmärksamheten utanför det jag definierar som mitt personliga medvetandefält. Jag skrev i ett tidigare inlägg att Varsevarandet är ett steg på vägen mot Ursprungsvarandet. Just nu lutar jag åt att Ursprungsvarandet inte är ett tillstånd där det är möjligt att bo någon längre tid, om man nu också samtidigt vill vara människa. Jag kan dock se poängen med att tillåta mig (avsiktligt, eller omedvetet) välja att uppleva Ursprungsvarandet för att få  en referenspunkt utanför/bortom Varsevarandet. Varsevarandet som jag tidigare beskrivit som "Att vara och att inte vara samtidigt, det är lösningen". Det är lösningen på Shakespears fråga och jag tror lösningen på mänsklighetens möjlighet att överleva på denna planet. Jag har tidigare skrivit att jag inte tror på att jag skall nå fram till ett "Nirvana" där jag skall leva i lyckans rus för all evig framtid. Eftersom allt i universum hela tiden vrider sig så gissar jag att det som är min personliga del av universums medvetande hela tiden också utsätts för yttre påverkan, vilket hela tiden gör att jag avsiktligt måste gå tillbaka till dörren där jag är som ett mycket klart och rent membran mellan två världar. Det går att sätta namn på detta varande, men personligen tror jag (åtminstone för tillfället) det mår bäst av att inte ha något namn. När jag är i Varsevarandet hamnar jag där (Hos Gud, eller ___________, fyll i med det som passar dig), men så fort jag försöker beskriva det försvinner det och det är helt logiskt. När jag skall beskriva något går jag automatiskt till sinnet, den ickevarande/"ickelevande" aspekten av mig, den del som är intellektuell, men inte speciellt levande - mycket tänk och lite verkstad. Jag gissar att membranet jag talar om är det som man inom psykologin benämner Självet. Se vad som står i Wikipedia om självet här. Känn efter vad som känns bäst, - den rena klara upplevelsen utan beskrivning, eller Gud, eller Självet. Det finns flera anledningar varför jag jag vill lägga mer fokus på processen, verktyget (Varsevarandet) än på resultatet (upplevelsen av Gud, Självet, Ursprungsvarandet ............). När jag fokuserar på verktyget så har jag något att hålla mig till som garanterat ger en faktisk upplevelse som jag kan utforska. Om jag fokuserar på benämningen av upplevelsen så är det lätt att tappa bort själva upplevelsen. Mer filosofi än en verklig upplevelse.

Jag har ändrat åsikt

24 september skrev jag

"Jag läste en notis i Sändaren idag som berättade om Dalai Lama som på sin Facebooksida hade skrivit att han tyckte att religionerna har tjänat ut sin roll och att han förordar att mänskligheten skaffar ett annat sätt att hantera ämnen som etik och moral. Jag håller med Dalai Lama." 

Jag fick en ny tanke idag som säger att religionerna har en ny uppgift, nämligen att visa på att alla människor i grunden är väldigt lika varandra och att det nu kan blir religionens uppgift att stå för integreringen av olika trossystem. Man kan se en parallell mellan en enskild individs splittring av det egna psyket i olika identiteter, arketyper eller hur man nu vill benämna det, och uppdelning av människor i olika religioner och olika kulturyttringar. Jag tycker mig se en pågående integrering mellan olika religioner och kulturer, på samma sätt som jag ser ett ökande intresse hos enskilda individer att bli mer integrerade i sig själva.

Jag googlade på Ursprungsvarande

Jag googlade på Ursprungsvarande och förutom mina egna inlägg så fanns i stort sett bara ett inlägg från Kristina Lindgren som använder begreppet Ursprungsvarande. Och hennes inlägg stämmer med det jag försöker klargöra i min Blogg. Hon skriver även att Mindfullness (det som jag i denna Blogg benämnt som Varsevarande; se diskussion i tidigare inlägg; ex Dags att gå vidare 4 oktober 2012) är en port att gå igenom innan du når Ursprungsvarandet. Du kan läsa Kristinas inlägg här.

Kommit till ro?

Jag skrev i en artikel  i Avatar Journal 1988; "Teorier kan naturligtvis vara både intellektuellt stimulerande och viktiga om jag vill skapa förändring i den materiella världen, men de har väldigt lite med livet att göra och då menar jag, att känna mig levande och att uppleva det jag avsiktligt väljer att uppleva. Min erfarenhet är att de flesta idéer som har med det själsliga livet att göra, också är överflödiga om mitt syfte med livet är att känna mig levande och att växa och utvecklas." Det jag skrev 1988 håller fortfarande. För mig innebär det Nya Livet (Du sköna nya värld) att uppleva sig själv och världen som levande, till skillnad från att vara biologiskt levande, men mer eller mindre själsligt död. Ursprungsvarande är en benämning som fungerar bra på detta tillstånd. Det tillstånd jag talar om känner jag igen från när jag var barn och då kände mig mycket levande. Möjligen/sannolikt finns där mer ursprungliga medvetandetillstånd men det spelar ingen större roll för min möjlighet att leva ett värdigt liv i harmoni med den värld jag lever i. Världen är väl varken mer eller mindre magisk om jag är själsligt levande eller själsligt död. Det är dock lättare att uppskatta verkligheten när det är på den positiva sidan och då känns det mysigt att kalla det för magi. Det kanske är ett barnsligt sätt att uttrycka sig, och det är i så fall inte så konstigt - det levande medvetandetillståndet är väl också det som barn lever i?

Svar till Anonym 26 oktober

Hej Anonym 26 oktober. 
Tack för din omtanke den värmer. Om det nu vore ställt med mig så som jag tror att du uppfattar det, så har du säker helt rätt i din oro. Du har säkert också helt rätt i din uppfattning om barns utveckling. Jag har dock ingen ambition att vara vetenskapligt korrekt i mina blogginlägg. Jag väljer att använda tankar och impulser jag får, att använda dem som olika färger på en palett där jag målar en bild för att undersöka vad resultatet blir. Ibland får jag på detta sätt en värdefull respons från någon som läser det jag skriver, som i detta fall. I de flesta fall kommer jag själv underfund med var möjligheternas gränser går, så fort jag uttryckt mina idéer. Din respons på det jag skriver exemplifierar att det inte är helt lätt att uttrycka det jag vill uttrycka, så att det också går fram på det sätt som jag har tänkt mig. Det beror sannolikt på att jag fortfarande finner glädje i att fortsätta utforska medvetandets möjligheter snarare än att förmedla färdiga sanningar. På något sätt använder jag mig av samma teknik som jag gjorde när jag var forskare och doktorerade i mikrobiologi. När jag då ställde upp en hypotes så var det också något jag inte visste om det stämde innan jag uttryckt hypotesen och testat den. 

Det är möjligt. Simple as that

 Allt roterar! Kolla på Power of spinn av Nassim Haramein på

http://theresonanceproject.org/

Svar till anonym 15 oktober, - Varför är det lämpligt just nu

Du frågar varför det skulle vara lämpligt nu (kommentar till gårdagens inlägg), jag ser det kanske mer så att det är möjligt nu, men det kanske är det du menar med din fråga? Vad tror du? Varför är det möjlig att skapa du sköna nya värld nu? Eller vad behöver du göra för att göra det möjligt i ditt universum? För mig personligen är det mer än möjligt, det är verklighet. Kan jag skifta så kan andra, det krävs ingen speciell intelligens för att göra skiftet. Min dotter (3,5 år gammal) kan ta moget ansvar. Hon sitter och tittar på askungen nu. Och innan hon började sa hon att den är ganska lång och att hon får ont i huvudet av att se hela filmen, men; "det gör inget". Kanske hade det varit klokare att stänga av efter en stund och se resten senare, men den viktiga poängen är att hon tog ett moget, avsiktligt beslut. Kan hon så kan andra leva sina liv avsiktligt. Samtidigt som att det är möjligt att göra ett skifte (Några exempel på saker som bidrar: Internet bidrar till att sprida bra idéer, det finns stort intresse för och många utbildningar i personlig utveckling som syftar till ökat ansvarstagande) kommer vi också närmare den punkt när vi kommer tvingas nyktra till och ta äkta ansvar på grund av nu rådande bristande miljöansvar. Vilken värld vill du leva i? För mig är svaret kristallklart och jag vet också att jag själv måste bo i den värld jag vill skapa.

Kanske första gången i mänsklighetens historia?

Visa människor har nog alltid funnits. Men jag tror kanske det nu är första gången i mänsklighetens historia vi som kollektiv kan välja ett medvetandetillstånd som skapar den sköna värld jag gissar alla innerst inne vill leva i. Det är ett aktivt val.

Klart som korvspad

I kapprummet till min dotters förskola sitter det bilder på barnen på tre stora pappersark. På det ena står det; "delaktighet & medskapande", och på de två andra; "samspel", och "lust att lära". Kan det bli enklare och klarare? Dessa ord, vägvisare i den tid som är, leder till något gott för mänskligheten.

"Hållbar utveckling" ett medvetandetillstånd

Precis som jag beskrev att Gud och Jesus måste referera till olika medvetandetillstånd för att det skall bli begripligt för mig, så tror jag även att "hållbar utveckling" är ett medvetandetillstånd. Ett visst medvetandetillstånd hos mänskligheten kommer att möjliggöra ett ekologisk, ekonomisk och socialt "uthålligt samhälle". Här ligger "problemet" och lösningen. Det är som ett äktenskap. För att mötas i kärlek måste du hoppa och förbehållslöst välja kärlekens väg, utan garantier på att det skall fungera, utan garantier att du får något tillbaka. Jag tror något liknande måste ske på global nivå när det gäller ett "hållbart samhälle". Tillräckligt många människor måste hoppa och våga mötas i det medvetandetillstånd där "hållbar utveckling" är möjlig. Jag tror inte det handlar om att du överlämnar dig till något som inte är du - du går bara över till en annan aspekt av dig själv. Naturligtvis är all kunskap om miljö och teknik e t c otroligt betydelsefull. Men det avgörande är ett skifte av medvetandetillstånd. Precis som i äktenskapet. Där spelar det ingen roll hur mycket kunskap du har om relationer e t c, det avgörande (för ett kärleksfullt äktenskap) är om du väljer att flytta dig till den plats där kärleken bor. Det kan vara skrämmande, om inte annat för att det kan kännas ensamt till att början med innan du återerövrat denna del av dig själv. Det var ett tag sedan du var där så det kan vara ganska tomt i det utrymmet.

Klokt svar

Jag gick i söndagsskola när jag var barn och en gång frågade pastorn mig om jag trodde på Jesus. Jag lär ha svarat att det gör jag nog, men han finns nog inte här där jag bor - jag har aldrig sett honom. Många med mig har nog blivit indoktrinerade eller själva dragit slutsatsen att Gud och Jesus representerar något som skulle vara ting (eller personligheter) men för mig hänger det samman först när jag ser både Gud och Jesus som möjliga medvetandetillstånd. Hade jag som barn i stället fått frågan om jag tror på kärlek, frihet och lycka så hade jag svarat; ja det gör jag, jag har själv upplev det. Nu som vuxen kan jag också se situationer där jag valde att fly från obehagliga känslor, vilket så småningom resulterade i att också mängden kärlek, frihet och lycka minskade. Mer mental korsfästelse och mindre frihet. Mer Jesus och mindre Gud. I dag kan jag leva i kärlek och ansvar i båda aspekterna. En lång resa har kommit till sitt mål. Att leva i kärlek och ansvar känns som en bra attityd, en bra kompromiss mellan två ytterligheter. Det känns lätt att leva i detta utrymme. Lätt att andas, så helt klart ger det också plats åt det levande.

"Gud är kärlek"

Om jag googlar på "Gud är kärlek" får jag 97 000 träffar. Wow, nu börjar det hänga samman. Kärlek är ett tillstånd! Och det är gåtans lösning, gissar jag.

Daganes attityd?

Vilken attityd skall jag ha idag? Här om dagen spelade jag boule. Jag har aldrig spelat boule tidigare, men det gick riktigt bra. Jag är inte helt förvånad eftersom jag valde attityden det går perfekt. Vad är en bra attityd som håller över tiden? Tillvaron är på tok allt för komplex för att vi genom politik skall kunna kontrollera den och på så sätt skapa en riktigt bra värld. En bra attityd kan skapa en bra värld. Men hur skall den vara? Vad sägs om denna;  det går riktigt bra alla människor på denna planet.

Dags att gå vidare

Jag har ägnat min Bogg till att tala om Varsevarandet (medveten närvaro, mindfulness). Det är dags att gå vidare både för mig och mänskligheten i stort. Varsevarandet är ett skönt ställe att vara på, men ingen slutstation. Nästa steg är Ursprungsvarandet (Source Being). Platsen där du (jag) mer aktivt skapar det du vill se manifesteras i världen.