Tankar om ensamhet

Ensamhet är:

Ensamhet är

en ”samhet”

som sammet

Det är något som hänger samman

Då är vi i lugnet och visheten i stormens öga

Då är vi kärleken och vi är vår egen Gud

Då är vi ett (gemensamt)

Som accepterar att vi bär ansvar,
för allt som är

Ensam kan jag möta dig,

om också du är ensam

Två ensamheter blir ett

Fjorton ensamheter blir ett

10 miljarder ensamheter blir ett – en Ensamhet

Svar till Anonym 26 Juli 2012

Hej Anonym 26 Juli 2012!

Nu har jag funderat lite och rådfrågat min visa fru. Det är alltid en grannlaga uppgift att ge andra människor råd i andliga frågor. Vad man än säger riskerar att bli mystiskt eller konstigt i en annan människas liv. Du ställer en konkret fråga om den man du håller kär; "Hur kan jag hjälpa honom?" - att bli hel. Jag tycker det första man skall fundera på när man skall "hjälpa" någon annan är huruvida man gör det för sin egen skull i första hand, eller om man uppriktigt i första hand gör det som en tjänst för den man vill hjälpa (detta var det min fru gav mig som visa ord till dig). Det är okej om man gör det för sin egen skull, men det är bra att man i så fall är medveten om det. Mitt hetaste tips när det gäller att hjälpa en annan människa att bli hel är att så långt som möjligt vara hel själv. När du är hel skapar du ett utrymme där människor du möter lättare kan bli hela. Du underlättar den andliga processen ungefär som värme som hjälper till att smälta is. Bättre hjälp är svårt att finna. Vad innebär det att vara hel. Jag vill säga att du vet när du är där, och är du inte riktigt säker så kanske du håller på att lära dig känna igen när du är hel och när du o-hel, när du är i motstånd. Din man, du och jag är i grunden hela, hela tiden, men vi glömmer ibland eller kanske ofta, vem vi är. Jag glömmer mig flera gånger om dagen - då är det bara att ruska av mig dammet och igen välja att vara hel - att känna. Att var hel eller inte hel är som skillnaden mellan mono och stero - på ett sätt ingen revolutionerande skillnad, men ändå så stor skillnad. Ett annat hett tips är att du lär dig älska allt det hos din man, det som du idag inte uppriktigt älskar - det i sig är en väg att bli hel. Lycka till för dig och den man du håller kär.

Dagens tema

Jag var med på en andaktsstund (i ett religiöst sammanhang) idag och dagens tema var andlig klarhet. Klart som korvspad tycker jag. Fast egentligen ännu klarare - korvspad är ju inte nödvändigtvis speciellt klart (eller?). Det mesta jag skrivit om i min blogg handlar om andlig klarhet även om jag inte använt den terminologin.

Shakespeare ställde frågan

Hur hänger personligt ansvar samman med Shakespeares fråga?

Shakespeare ställde frågan i Hamlet; "Att vara eller att inte vara, det är frågan". Jag har tidigare gett svaret till frågan. Och svaret är; Att vara och att inte vara det är lösningen. Jag tror man kan utgå från att alla människor söker andlig balans oavsett om de vet om det eller inte. Lösningen ligger i att både vara och inte vara samtidigt. Att bara vara kan vara skönt för stunden, men du blir lätt ett rö för vinden om du lever i den fysiska världen. Att göra motstånd mot att vara (=att inte vara) är inte heller det en lösning. Det är bara att se sig omkring i samhället och se på den av människan skapade skövlingen av vår planet - allt ett resultat av att det dominerande medvetandet just nu övervägs av ett ickevarande. Personligt ansvar är att avsiktligt upprätthålla synvinkeln av att både vara och ickevara samtidigt. Det är detta som är det Nya livet. Hur skulle du beskriva det jag talar om?

To Be and Not to Be, that is the answer and the solution

Personligt ansvar

Personligt ansvar i alla lägen. Det är skillnaden mellan att vara eller att inte vara ett offer. Avsaknad av personligt ansvar gör dig till ett offer.

Jag är en Wizard

Jag är en Wizard (en trollkarl), det tycker min treåriga dotter. Vi var ute och gick i skogen här om dagen. På väg upp i en backa sa hon; "pappa jag är trött". Jag föreslog att hon skulle byta attityd till, "det går bra". Hon skiftade sig själv och blev så överraskad när allt kändes ljust och lätt för henne, att hon spontant uttryckte; "pappa du kan trolla". Ytterst var det min dotter själv som trollade när hon bytte till en för situationen mer ändamålsenlig attityd. Min dotter är en Wizard - hon tar personligt ansvar.

Personligt ansvar

I en skön ny värld tar tillräckligt många människor personligt ansvar. Det är otidsenligt att straffa andra. När du straffar en annan människa för något hen (han/hon) har gjort, begår du ett minst lika stort brott som den du straffar har gjort. Framför allt drar du dig djupare in i ditt eget fängelse. Jag mikrobiologen och du kåkfararen är ytligt sett av olika världar, men dig och mig är samma sak. Det är förståeligt att du vill straffa någon annan, men det är inte speciellt upplyst. Det är faktiskt ganska korkat, det är som om en arm på en bläckfisk skulle låsa in en en annan arm på samma bläckfisk, för något som den "felande" armen gjort. Armen som håller lagboken kan låtsas att han inte känner sin ångest eller vad det nu är han inte vill känna, när han låser in den "felande" armen, men hela bläckfisken fungerar inte speciellt bra när en arm är inlåst. Det är ett mycket högt pris du betalar för att inte ta personligt ansvar. En stor kostnad är att vår planet miljömässigt håller på att gå i kaputten.

för dig är jag mig:

för dig är jag mig

mig är i dig

dig är i mig

ser mig,

när jag är i dig

Vad skall jag skapa idag då

Det finns inget att tillägga. Jag menar inget teoretiskt. Nu gäller det att skapa en skön ny värld.

Att vara hel

Det har gått tjugoen dagar sedan jag bestämde mig för att i grunden förändra mitt beteende mot att helt leva det nya livet. Anledningen till att jag valde tjugoen dagar är att det tar ca tjugoen dagar att ändra ett beteende. Att vara hel är att kunna vara försonad med samtliga mänskliga beteenden. Det är en stor uppgift, men också sannolikt en nödvändig uppgift om jag vill fortsätta se liv på jorden. Du kan också välja att vara hel.

Är jag en schimpans som tittar på mig själv?

Jag var i Borås djurpark med min familj idag. En skön upplevelse. I aphuset fanns ett gäng schimpanser som låg på en hylla och tittade lojt på mig. De såg väldigt avslappnade och coola ut. Jag kände mig verkligen besläktad med dem. De känns skönt att ha insett att vi passerat "point of now return", när det gäller ekologisk kollaps på jorden. Vi kommer nå dit snart om vi inte räddas av en total världsekonomisk kollaps. Det känns också rätt okej. Kollapsen i världsekonomin kanske räddar oss om möjligen vi inte räddar oss själva genom att sluta upp att bete oss som offer och går man ur huse och börjar älska, älska, älska, ungefär som schimpanserna i Borås zoo som inte gör en fluga förnär, där de ligger och ser ut att trivas riktigt bra med utsikten.

Lär dig att älska rädslan

Jag såg en film med en tysk som levde med urinvånarna på Borneo (det kanske är 15 år sedan), lång borta från det vi kallar civilisation. Han kände sig levande i urskogen och hans förklaring var att varje beslut han fattade varje dag var på ett eller annat sätt livsavgörande. Till skillnad från hans mer civiliserad liv i Europa, där han kunde leva nästa ett helt liv utan att ett enda beslut skulle vara livsavgörande. Detta fakta borgar för att människor kommer må bättre efter en total ekonomisk kollaps, eftersom fler av de beslut de behöver fatta kommer att vara livsavgörande.

Total utrotning av alla människor och allt liv

Total utrotning av allt liv omkring ca 2050. Då har temperaturen stigit drygt 4 grader vilket leder till att alla organismer dör och då har man inte tagit hänsyn till positiva återkopplings-system. Ett positivt återkopplings-system betyder att när det väl börjat bli varmare kommer värmen öka på grund av att det är varmare. Man har inte heller tagit hänsyn till total kollaps av den industriella ekonomin. Total kollaps är något positivt - det är en möjlighet för oss att överleva. Allt detta säger Dr. McPherson på videon Myth of Sustainability. Du hittar videon här. Skall man skratta eller gråta? Gör vi ingenting kan vi hoppas på total ekonomisk kollaps skall rädda oss. En annan möjlighet skulle kunna vara att vi i det kollektiva medvetandet byter medvetandetillstånd.

Allt är som det skall vara

"Allt är som det skall vara", det är ett bra budskap från Harry Palmer. Om du vill kan du kolla på en video  om denna attityd här. Om du inte automatiskt får svensk text kan du välja det med cc-knappen. "Allt är om det skall vara" är en skön attityd. Den gör att du slappnar av, så att du får chans att se klart om det nu är något som du skulle vilja förändra i världen utanför dig själv.

Räkna inte med en dans på rosor

Jag tror inte på idéen om ett slutgiltigt nirvana där allt är frid och fröjd. Allt i universum vrider sig hela tiden. Det formar utvecklingen i universum och det påverkar våra egna upplevelser. Jag gissar att varje gång allt i universum vrider sig, så vrider sig också vårt egna medvetande, vilket sannolikt är en orsak till inre spänningar och inre oro. Det Nya livet och det upplysta sättet att förhålla sig till universums pågående vridningar är att slappna av in i de egna inre spänningarna och uppleva dem tills de släpper av sig själva istället för att projicera ut det i världen och skapa mer oro där ute. Ett "gammalt" sätt att försöka lösa de inre spänningarna är att konsumera allt ifrån, mat, alkohol till nya kläder, större och nyare bilar och sommarhus, till att man gör sig själv till ett offer. Man offrar sig själv för att slippa uppleva den inre spänning som universums vridningar ger upphov till. Att ta ansvar är att uppleva den egna inre spänningen tills den släpper. Man är med hemma hos sig själv i stället för att rymma hemifrån.

Jag frågade min treåriga dotter

Jag frågade min treåriga dotter om det det skulle vara okej om jag visar henne förakt. Hon visste nog inte vad förakt var när jag frågade henne, men hon visade mig vägen genom att säga; "visa mig förakt". Så jag gick in känslan och uttrycket av att vara föraktfull och hon log och sa att det var okej om jag visade henne att jag var föraktfull. Det gav mig insikten om att, sannolikt är det så att barnen redan lever det Nya livet. Då är det nog så att även förakt är en medkänsla. Man brukar tala om helig vrede och sannolikt är också det en medkänsla. Man är med själv och upplever det man skapat. Till skillnad från när man är i motkänslan av att vara arg. Man är inte där själv och upplever det man skapat - man försöker lägga det på den andra. Jag gissa att det är anledningen till att min dotter inte vill att jag blir arg på henne.

Jag undrar just hur det är med förakt?

Hur är det med förakt? Är det en motkänsla eller en medkänsla? Sannolikt en motkänsla som min dotter inte skulle le åt. I en värld som är bra för alla måste det dock finnas tillräckligt många individer som kan älska andra människors förakt, tillräckligt mycket, om vi skall överleva som art.

Det håller

Min dotters uppmaning från midsommardagen, den att "du får vara sur", den håller. Jag gissar att vara sur är en medkänsla till skillnad från att vara arg som är en motkänsla. Jag fick prova på det på riktigt i går. Vi hade en liten kontrovers jag och min dotter. Vi var på väg ut och hon var på väg att göra allt möjligt annat än att komma och klä på sig. Jag blev arg men hejdade mig och ställde om mig till att bli sur. Jag har inte blivit riktigt bra på det än, men mitt ansiktsuttryck var tillräcklig bra för att min dotter skulle börja le med hela sitt ansikte och sedan kom hon glatt och klädde på sig utan några krusiduller. Det är nog en del av det Nya livet, den att komunicera medkänslor i stället för motkänslor.

Du får vara sur på mig

När jag skulle natta min treåriga dotter i går kväll sa hon; pappa du får vara sur på mig, och mamma får vara sur på dig, och du får vara sur på mamma, och alla människor i hela världen får vara sura på varandra, och alla som är i himlen får vara sura på varandra. Kloka ord! När jag väntade på spårvagnen i går morse kom en tjugoårig flicka fram till mig och började prata med mig. Det var en trevlig tjej som var ute med sin pojkvän. Båda var städade men lite berusade. Det var ett trevligt samtal vi hade och det som fastnade hos mig var att hon berättade att hon tyckte att det var jobbigt att behöva bli vuxen, att börja ta ansvar för sig själv. Jag funderade hela dagen på anledningen till att hon tyckte det var jobbigt att bli vuxen och kom inte fram till något riktigt bra svar, men nu tänker jag att hon kanske inte fått växa upp i ett sammanhang där det är okej att vara sur.

Största möjliga tystnad

Det är midsommarafton och där finns inte så mycket mer att tillägga, inte nu i alla fall.

Om gurkor och den fria viljan

Jag skrev en artikel 1988 om Gurkor och den fria viljan. Du kan läsa den här. Den håller fortfarande 24 år senare. Det är faktiskt en bra mätare på att det ligger något i de jag skriver.