Skönt på stranden

Har spenderat dagen på stranden, Hovås Havsbad. Skönt med varm sand och härligt krispigt havsbad. Jag kom att tänka på Dvarka i Indien. Man har nyligen funnit en sjunken stad i vattnet utanför Dvarka. En stad som fanns kanske innan Harappakulturen i Indusdalen. Gammal kultur omkring 12.000 år gammal. Kultur med städer med raka gator, kommunala bad och yoga. Nya tidens liv fanns redan då. Ganska häftigt.

Jag är den jag är - det känns skönt

Jag upplever att jag är den jag är för att jag tror på det. Det är ett skönt ställe att vara på. Det är mycket mer ansträngande att tro att jag är något bättre eller sämre än att vara den jag är. Om jag exempelvis omedvetet valt att tro att jag är ett offer, skulle det ge mig min sanning och upplevelse e t c.  Man brukar säga att när Fan blir gammal blir han religiös. Jag känner mig inte speciellt religiös, men det är intressant att min upplevelse av världen på något sätt sammanstrålar med vad jag kan läsa om i bibeln. När Moses frågar Gud om Guds namn svarar han (Gud) att det är; "Jag är den jag är" .

Jag tror verkligen på; att jag är den jag är - det är en skön upplevelse. Det är inte så konstigt, för så fort jag upplever kamp och lidande i mitt liv så kan jag alltid härleda det till något upplevelse jag satt mig i som jag har motstånd att uppleva. Det betyder att resultatet av generalföreställningen att jag är den jag är (gärna med tilläget och det är ok) snabbt smälter varje form av självskapat motstånd och att jag därmed befriar mig själv från mitt självskapade fängelse. Sen kan jag åter igen uppleva det levandliga livet - det är en skön upplevelse. 55 år gamma inser jag att jag trott på Gud hela livet utan att veta om det. Jag vet inte om det var detta Gud menade när han talade med Moses, men jag vet att det jag talar om fungerar i alla lägen.