Regnbågsflaggan - En flagga för alla!

Jag var ute med min dotter (snart 5 år gammal) här om dagen. Vi såg flaggor på en fasad i staden. En svensk flagga, en tysk flagga och en regnbågsflagga. Min dotter frågade om regnbågsflaggan; "vilket land tillhör den?". Jag var på väg att ge en uttömmande förklaring till dess ursprung, men min dotter hann före. Hon sa; "den måste tillhöra alla människor - den har alla färger."

Jag blev så rörd så jag gav ingen annan förklaring. Istället sa jag att vi får skaffa en regnbågsflagga för att fira att vi också tillhör "alla människor". Jag skrev detta till en vän som är bög. Jag fick en tår i ögat när jag med tacksamhet tänker på honom och andra bögar som vågat stå fram men vilka de är. De har banat väg för oss andra att stå fram med vilka vi är. För mig är det innebärden i det som menas när Gud svarar Moses när han frågar Gud vilket namn Gud har och "Gud" svarar; "mitt namn är - jag är den/det jag är". "Jag är den/det jag är" är också helt klart förlösande.

Med andra ord; när en bög eller för alldel vem som helst står fram med vem hon är, då står Gud fram i all sin prakt.

Jag tackar er alla bögar, flator, alla hoppetossor, svartskallar, autister, och alla människor som STOLT står fram genom att vara briljanta på andra sätt, i sång, musik, poesi e t c. När vi var och en - du och jag står fram med dem vi är - då ler Gud.

Mentalt korsfästa är vi allesammans, tills den stund vi står fram med vem vi är. Och när vi står fram, ja det vi då offrar är det vi hängt upp på korset. När du accepterar dig i din fulla skapelse med allt du är, då sker befrielse och försoning i ett enda slag. 

Min fru och dotter skulle iväg på en resa i dag och min fru sa; "jag glömde nästa ta med ..... (det var något min fru tyckte var viktigt) - det är det viktigaste av allt". Varpå min dotter svarade; "men mamma, är inte kärleken det viktigaste av allt?". Det var så befriande att höra efter alla förberedelser vi gjort inför julen, med julklappar och så vidare. Vi har varit ute i god tid och är inte alls slutstressade, men det var ändå sköt att bli påmind om det viktigaste av allt.


God Jul och ett riktigt Gott Nytt År

Önskar

Lars

P.S: Jag sänder min dotters ord på vägen - "Kärleken är viktigast av allt."

Ingenting

Man kan nog inte ha evigheten till nånting mer än att uppleva rent varande. Det känns fritt och skönt att vara där. Ja, vad skall vi leka för lekar nu då, vilket drama skall vi utforska denna gång? Tideli, tideli, pom

som att suga på en karamell

Vad skall man ha evigheten till? Just nu känns det som att suga på en karamell, väldigt länge. Inga definitiva beslut fattade. I väntans tider. Vad av det gamla skall jag bära med mig? Vilken historia om mig själv vill jag berätta som något som blir ett värdefullt bidrag för framtiden?

För några år sedan ordnade jag och min fru Nobelfest hemma i samband med Nobelfesten i Stockholm. Vi klädde upp oss och åt gott med huset fullt med gäster. Som ett väldigt trevligt inslag gav vi oss själva Nobelpris i något vi själva tyckte vi var värda att uppmärksammas för. Det var väldigt fint att vara med och dela med sig och att höra om vad alla andra ville stå fram med. Det kändes stort att var och en stog fram med något de också ville ta med in i framtiden. Vem är jag, hur vill jag definiera mig just nu? Det är stort.

.......

........

Dumhet på väg att bli omordernt

Dumhet på väg att fasas ut. Det finns två saker att välja mellan, det ena är att bidra till att putsa spegeln och integreras med allt som är, det andra är att kämpa emot och möta sitt eget motstånd. Det är hög tid att ta absolut ansvar. Tideli, tideli, pom.

Det är jobbigt att möta sig själv i en grumlig spegel.

Det gamla livet tog slut i går

Det gamla livet tog slut i går. Kanske bara för mig privat? Man kan aldrig så noga veta, men det känns som att det som hållit liv i det gammal i samhället i stort, faktiskt kom till ett avslut i går. Ett nytt medvetande är på väg att växa fram, likt grodden ur ett ekollon som börjar spira nu i november för att det har varit så varmt.

Det är lördagsmorgon och det är lätt att känna

Klockan är 07:46 och det känns som söndagsmorgon. Evighetens bommulsliktmjuka finns naturligtvis alltid i bakgrunden, men den är lättare att känna när de flesta invånarna fortfarande sover. Evigheten skulle kanske också kunna beskrivas som Astridlidgrenkänsla också - lite Barna i Bullerbynkänsla. Det är en del av verkligheten som finns inom räckhåll i varje utandning. Tideli, tideli, pom.....

De blinda o elefanten

Jag gillar historien om de blinda och elefanten. En fick tag i en snabel och sa; "det är en vattenslang". En fick tag i ett öra och sa; "det är en solfjäder att fläkta sig med". En fick tag på ett ben och sa; "det är en trädstam". Den fjärde blinde personen sa, "oj vi har hittat en elefant". Det är som i livet när man beskrivit världen från tillräcklig många synvinklar så framträder det som är, men som man inte såg. Är det inte så att vi alla har att förhålla oss till samma "elefant"? Kanske enda platsen vi kan mötas och med säkerhet uppleva samma sak - där är vi samma sak! Här blir varje mänskligt uttryck en gåva att beskriva alla synvinklar som inte är den gemensamma saken.

Jag är helt övertygad om att vi (mänskligheten) nu är redo att vända oss om och acceptera att vi är en och samma elefant. Lite rynkig på sina ställen, kanske tafatt eller storslagen, fattig eller rik, men lik förbaskat samma elefant. Vi kan bråka om hur vi skall benämna detta varande, men i slutänden är det ändå bara några fler synvinklar på vad som det inte är.

Det är innebörden av "Jag är den/det jag är" - jag är en elefant (och det är okej) - och det är du mé.

Kommentar till Niklas senaste kommentar till mitt inlägg Gud är värdelös! ?

Hej Niklas.

Du har helt rätt! Det känns som att du är en mycket ödmjuk och vidsynt person. För mig blir det intressant att du förstår mig även när jag skruvar till det på gränsen till vad som blir greppbart. I min "varudeklaration" skriver jag att syftet med min blogg är att utforska olika idéer. Jag har redan publicerat en nästan tom bok, som ett extremt uttryck (eller icke uttryck) i ena änden på skalan och inlägget ovan som du gett kommentarer till kanske kan placeras i yttersta kanten i den andra änden av skalan. Det ger mig de yttersta gränserna för hur jag skall uttrycka mig om jag vill förmedla något inom det andliga området, som också når en bredare publik. Jag ruvar på en bok som tar avstamp i väckelserörelsens och folkbildnings framväxt under mitten av 1800-talet och fram till nu. En bok som har som syfte att hjälpa människor att navigera i det andliga fältet och samtidig berätta en intressant historia. Allt bygger på egna erfarenheter speglade i några av mina anfäders egna erfarenheter.

Lars

Tideli, tideli, pom...

Finns inte något speciellt att tillägga......

Och nu då?

Boken om Det nya livet publicerade jag och mina vänner Hans och Monica 2001. Bokens titel är Utrymme och du kan läsa mer om den här

Kontakta mig och köp några stycken eller varför inte en hel låda. Det är en jättebra presentbok.

Den är verkligen skön att hålla i.

Essensen av Det nya livet finns i utrymmet mellan orden. Där kan vi leka nya lekar. Lekar innehållande mer samarbete, kär-lek, fred e t c.

Gud är värdelös ! ?

Gud är värdelös, det kanske låter lite väl magstarkt. Jag har spetsat till det lite. Vad jag menar är att Gud inte värderar sina skapelser, så är det åtminstone med den Gud, som jag känner som en ren andlig kontakt. Att värdera tillvaron det är något vi människor ägnar oss åt. Jag skall skriva en bok om detta, som jag kommer tillägna mina förfäder, som på olika sätt sökt den andliga kontakten, både inom frikyrka och på olika sätt utanför kyrkliga sammanhang. Jag talade med en pastor senast igår att jag definierar mig inte som kristen, men jag känner mig ändå hemma i samspel med det han visar mig i sitt sätt att möta mig och andra. För mig är den rena andliga kontakten det som är viktigt och för mig spelar det ingen roll hur man väljer att upprätthålla denna kontakt. Fungerar det att stå på huvudet så är det bra, om det hjälper att tro på Jesus eller att vända sig till Mecka så är det bra. Jag är helt övertygad om att det är den andliga samhörigheten alla människor söker efter. Ävenså den som tar droger, begår brott, eller i ren desperation tar livet av sina barn - det är inget annat än tillfällig andlig kontakt på burk, men önskan om den andliga kontakten skiljer sig inte från någon annan, kanske mer "välartad" persons önskan.

Ett lite medvetande

Jag brukar tänka att en enskild cell är det minsta (minst invecklat ur Andlig synvinkel) medvetande vi känner till. Jag antar att det finns mindre medvetanden, men en cell kan vara en bra referenspunkt. Det finns ett innanför och ett utanför, avgränsat av ett cellmembran - det är det som gör cellen till ett medvetande. Det är svårt att föreställa sig vad som händer i övergången från att vara cell till att inte vara cell (till att exempelvis vara vätskan utanför cellen). I själva övergången från att vara till att inte vara upphör gissningsvis logiken, som vi känner den, att existera. Tideli, tideli pom.......

Även om jag inte kan föreställa mig vad som händer i övergången, så kan jag se att frihetsgraden ökar när jag lämnar cellen och flyttar mig ut i vattnet (utanför cellen). Mitt medvetande är sannolikt mycket mer andligt invecklat än den enskilda cellens men överfört på mitt medvetande är det gissningvis delvis något liknande som jag upplever som något skönt när jag känner min omgivning, känner fukt o mylla på min skogspromenad. Jag flyttar uppmärksamheten ut i något med större frihetsgrad.

Att medvetet flytta uppmärksamheten från ett låst medvetande (färre frihetsgrader - mindre Ande) till ett medvetande med mer frihetsgrader är per definition befriande. I någon mening står jag dock kvar där jag var samtidigt som jag flyttar ut en del av min uppmärksamhet - ett ben i vardera lägret, så att säga. Jag skulle tro att det är detta jag upplever som Magi, något skönt, också rent faktiskt innebär att jag befinner mig i ingenmanslandet mellan två varandetillstånd. Det känns som Magi och min erfarenhet är att jag där också erfar saker som inte skulle kunna förklaras rent rationellt, logiskt.

På skogspromenaden sker förflyttningen av min uppmärksamhet mer eller mindre spontant, men jag kan träna upp förmågan sprida min uppmärksamhet så att Magin finns där på fler och fler områden. Jag gillar också Magin som finns nerlagd i orden och kan inte låta bli att tänka på sammanträffande mellan Magi och min upplevelse av att jag tar med magkänslan (Mage i) när jag upplever tillvaron magiskt. Det är väl en fin bild för Ande, Kropp och Sinne i samverkan. Mage i och Sinne på, samtidigt(!) - det gör att du per automatik också befinner dig i ingenmanslandet där emellan. Att vara och att inte vara samtidigt.

Det räcker sannolikt med att stå med ena benet i ett medvetandetillstånd med lägre frihetsgrad och samtidigt i ett med större frihetsgrad för att man skall uppleva Ande - så när man talar om andlig utveckling så talar man om att man gör en resa i medvetandet där man passerar flera gränser till varandetillstånd med allt högre frihetsgrad. Om det var länge sedan man var där (i ett mer befriat tillstånd) är det inte konstigt att man tänker på det som att man blir som barn på nytt.

Höstmys

Jag plockade in krukorna med amaryllislökar från balkongen nu på morgonen. De skall stå mörk och inte allt för varmt och de skall inte ha en droppe vatten förrän en knopp kommer fram. I går eftermiddag/kväll var vi i skogen och hämtade lite mossa, svamp, bär, pinnar etc - det skall bli till vår naturinstallation som vi brukar ha på balkongen under hösten och på vintern. Det är magi. Känna doften av fukt och mylla. Att möta min kvinna i gränslandet mellan kaos och ordnig - det är magi. Ett lugn lägger sig över landskapet. Tideli, tideli pom kanske Nalle Puh skulle beskriva det som.

Medkänsla/Motkänsla

Medkänsla
Med känsla
Att vara med att känna - Återlösning

Motkänsla
Mot känsla
Att inte vara med att känna - Att låsa fast, att låsa in, att sätta sig i mental skuld

"Jag är det/den jag är", är medkänsla (frälser)
"Jag är inte det/den där", är motkänsla (korsfäster)

Två sätt att se samma verklighet

Ande kommer ur att vara med att känna det som är - Det som tidigare var mentalt korsfäst blir levande

Ande - ett bortom det som är - blir ett nde... nde... nde...  ... ... ...  .. .. ..  . . .    .    .    .         .                .

Att höra vinden susa i träden på sommaren

Min dotter hade en sommaruppgift från förskolan. Den bestod i att tänkaefter vilka platser hon besökt under sommaren och reflektera över vad hon tyckte om och vad hon eventuellt inte tyckte om, om de platser hon valt att beskriva. Vi satt i Trädgårdsföreningen en skön sommarkväll i juni. Jag frågade min dotter vad hon tyckte om med att vara där och hon svarande att hon njöt av vinden som susade i träden. Det gjorde mig glad när hon sa det. Jag tycker själv att just höra vinden susa i träden är en av de rikaste och mest fulländade upplevelse jag kan tänka mig. Det är skönt att höra vinden susa i träden på sommaren.

Reclaim the city e t c

Reclaim the city är ett känt begrepp. För min personliga del känner jag det är dags att återta språket. Jag översätter mycket andlig litteratur och stöter emellanåt på ett visst (personligt) inre motstånd mot att använda vissa ord som har att göra med det andliga, av den anledningen att orden många gånger har kommit att betyda något annorlunda än vad jag tror de hade som ursprunglig betydelse. Jag stötte på ett ord i går som jag hade anledning att fundera över och det är ordet frälsning. Jag har förknippat det med något som har med kristenhet att göra, men insåg i går att man mycket väl kan göra en vidare betydelse av ordet och uppfattade det som ett frigörande från något, där frigörelsen, frälsningen, inte har något med det kristna budskapet att göra. Ande, anden e t c är ett annat ord som kan betyda alla möjliga saker, samtidigt som att det är ett utomordentligt ord för att beskriva just det som levandegör något. Människor kan få ha olika uppfattning av vem som levandegör något, eller mekanismen bakom levandegörandet. Men erkänn att det är ett suveränt ord för att just beskriva erfarenheten av att känna sig levande. Släng in bokstäverna a n d e i vilket sammanhang som helst så blir resultatet något levande.

Levandlighet är ett skönt ord

Jag gillar ordet levandlighet. Jag vet ännu inte exakt vad jag skall använda det till. Jag sa till en person i dag att jag känner mig välsignad. Kanske det har något med levandlighet att göra?

Det borde vara straffbart

Det borde vara straffbart att tillverka exempelvis nylånstrumpor som går sönder ganska lätt. När man uppfann nylånstrumpan var den så kraftig att den kunde hålla hur länge som helst. Tillverkarna av nylånstrumpor investerade en hel del möda att uppfinna nylånstrumpor med sämre kvalitet, för att öka sin lönsamhet. Med den medvetenhet som fanns då är det är det förståelig, men att man idag fortsätter detta vansinne, liksom man gör på alla möjlig andra områden borde vara straffbart. Detta resursslöseri bidrar till att ta död på den jord som vi lever på och av. 

Sluta skapa det som inte fungerar

Sluta skapa det som inte fungerar... det är lite av ett signum för "Det nya livet". På något sätt är det självklart. Kanske det är budskapet som jag skall upprepa på denna blogg in tills varje nu levande själ inser betydelsen av denna uppmaning och sedan agerar därefter. Jag säger inte; "ta på dig skorna och gå ut och förändra världen". Jag säger enbart; "sluta skapa det som inte fungerar".

Vägen till "Det nya livet" går via medkänsla

Vägen till "Det nya livet" går via medkänsla. Jag tror det är orsaken till varför man i andliga sammanhang talar om att gå från intellektuell medvetenhet till hjärtmedvetenhet. Hjärtat och en kärleksfull inställning måste finnas med för att man skall klara av att uppleva alla (obs alla) aspeker av varande. När du hemvant tillåter dig att uppleva hela skapelsen, med kärlek, öppnar sig landet, "Det nya livet" bortom medkänslan. Här finns både kärlek och Kär-Lek.

Varför Kär-lek?

Varför kär-lek? Jo, i utrymmet mellan allt känt och definierat, materia, fastlåsta tankar, värderingar e t c, råder möjligheternas kaos, ett ställe där det är möjligt att leka helt nya lekar. Man kan leva i kär-lekens synvinkel, samtidigt som man håller fast vid de saker i den materiella (redan definierade) världen, som är sunda. Från kär-lekens perspektiv är det lät att se vad som gynnar helheten samtidigt som det gynnar dig och mig.

Gissningsvis

Jag gissar att "Det Nya livet" innebär ett stort inslag av kärlek. Och då tänker jag inte på romantisk kärlek e t c. Jag tänker på ett liv fyllt av kär-lek. Lek är den plats där Gud bor. Lek är den plats där man är befriad och fri. Må hända ger det inte så många akademiska poäng, men det ger garanterat något gott.

Holly shit...

En intressant video.... Bäst är nog att lära sig leva medvetet.

det nya livet vecklar ut sig

Jag blir bättre och bättre på att hitta de "rätta" svaren när jag blir uppringd av diverse personer som utger sig för att hjälpa mig. Gång på gång ringer de från Indien och påstår att de ringer från microsofts support och att det är något virus i min dator. En välkänd bluff att försöka komma åt mina lösenord. Nu senast kom jag på att svara att det måste vara något virus som tagit sig in i huvudet på den som försökte lura mig. Jag sa åt honom att jag kunde hjälpa honom att bli kvitt detta virus. Jag var påstridig i att jag skulle kunna hjälpa honom och lyckades få honom att stanna kvar i luren en stund, innan han lade på. Det Nya Livet innebär mer av att spegla tillbaka världens olika knasigheter, i stället för att hänga kvar i argumentation, analys, frustration e t c. Att kärleksfullt men bestämt bara hålla upp en spegel och låta det spegla tillbaka, det jag inte längre har plats för i det nya och fräscha.

Medkänsla

Det Nya Livet är synonymt med att leva i absolut medkänsla, så mycket som det går.  Medkänsla fungerar som medicin mot alla möjliga mer eller mindre obehagliga saker. Medkänsla är ett medvetandetillstånd som fungerar ungefär som när man i sagorna lägger ljus på troll, som smällter i ljusets sken. I ett inlägg tidigare i sommar funderade jag kring fenomenet rädsla och jag tror ett sätt att definiera rädsla är att rädsla är samma sak som avsaknad av medkänsla. Så är det nog - antingen är man med och då är man trygg eller så är man i motstånd och då blir man per definition också rädd även om man kanske inte alltid är medveten om att det är rädd man är. Vill du öka mängden medkänsla i ditt liv kan du börja här.

Skrev ett inlägg som försvann...

Jag skrev ett inlägg igår som försvann. Intressant. Jag skrev om livets svarta hål - om att älska de svarta hålen, om att stå med ena foten i de svarta hålet och den andra foten i något kännt. Liknelsen jag använde var att öarna är det kända och havet däremellan är det okända (i medvetandet), som du måste lära dig att älska. Att vara i havet är som när riddaren går ut och besegrar draken, för att ta en annan liknelse.

Nyckeln....

Nyckeln till ett ett riktigt bra liv är att lära sig älska att leva med ena foten i havet mellan öarna. Att medvetet älska rädslan. Att älska det "fula" och det mörka. Det är ingen universell sanning. Det är bara något som fungerar.

Rädsla är..

OBS jag försöker inte presentera en universell sanning. Jag spånar för att utforska. Rädsla är som att befinna sig på öppet hav mellan två öar. Överfört på medvetande skulle öarna representera kända medvetandeformer och det som finns däremellan skulle vara det öppna havet, det mörka okända. När man växer i sitt medvetande som barn, utvecklas, gissar jag att man går från att känna till och att känna sig trygg med vissa saker till att öka mängden saker man känner till och känner sig trygg med. Och där emellan är det rimligt att man upplever rädsla. Om man av olika anledningar inte kunnat integrera rädslan under uppväxten är det rimligt att det är den rädslan man integrerar någon gång senare i livet, för att frigöra all den energi man investrar i att hålla allt hav borta. Det är logiskt att där uppstår rädsla i övergånngarna mella två kända tillstånd. I det som finns däremellan gissar jag att helt andra lagar gäller än de vi är vana vid när vi befinner oss på en ö av kända ting. Där finns livets svarta hål.

Vad är rädsla?

Rädsla är något väldigt fundamentalt. Jag har börjat fundera på vad det kan vara för något fenomen. ???

Intention

Det känns som att det Nya Livet, mer handlar om "rätt" intention än kontroll. Det är spännande att mitt i livet skapa livet som man vill ha det avsiktligt/medvetet.

Befriad från.....?

Det befriande i orden "Jag är den jag är" ligger i ett accepterande i att jag är människa. Ett accepterande i att vara allt som det innebär att vara människa. Befriad till att vara ond, föraktfull, ledsen, rädd och glad, skojfrisk, rolig, lortig, naken, kåt, och också uppkäftig, framgångsrik, uppskattad, och välnärd. Namnet Jesus kommer från arameiska, Yeshua, med betydelsen "JHVH" fälser. Betydelsen av namnet Jesus blir "Jag är den jag är" frälser. För mig hänger det samman först när jag tänker i termer av att bli befriad till något, i stället till att bli befriad från något. Jag har alltid känt mig besläktad med det Jesus står för, nu förstår jag varför. Det är när jag kliver ner ur mitt mentala fängelse och befriar mig till att vara den jag föddes till att vara, halvt människa, halvt djur, en poet, en far, en krigare. Då och där mitt i livet, must och mylla, blod, svett och tårar, finns också en kanal till något som kan beskrivas som evighetens tysta eko.

Skönt på stranden

Har spenderat dagen på stranden, Hovås Havsbad. Skönt med varm sand och härligt krispigt havsbad. Jag kom att tänka på Dvarka i Indien. Man har nyligen funnit en sjunken stad i vattnet utanför Dvarka. En stad som fanns kanske innan Harappakulturen i Indusdalen. Gammal kultur omkring 12.000 år gammal. Kultur med städer med raka gator, kommunala bad och yoga. Nya tidens liv fanns redan då. Ganska häftigt.

Jag är den jag är - det känns skönt

Jag upplever att jag är den jag är för att jag tror på det. Det är ett skönt ställe att vara på. Det är mycket mer ansträngande att tro att jag är något bättre eller sämre än att vara den jag är. Om jag exempelvis omedvetet valt att tro att jag är ett offer, skulle det ge mig min sanning och upplevelse e t c.  Man brukar säga att när Fan blir gammal blir han religiös. Jag känner mig inte speciellt religiös, men det är intressant att min upplevelse av världen på något sätt sammanstrålar med vad jag kan läsa om i bibeln. När Moses frågar Gud om Guds namn svarar han (Gud) att det är; "Jag är den jag är" .

Jag tror verkligen på; att jag är den jag är - det är en skön upplevelse. Det är inte så konstigt, för så fort jag upplever kamp och lidande i mitt liv så kan jag alltid härleda det till något upplevelse jag satt mig i som jag har motstånd att uppleva. Det betyder att resultatet av generalföreställningen att jag är den jag är (gärna med tilläget och det är ok) snabbt smälter varje form av självskapat motstånd och att jag därmed befriar mig själv från mitt självskapade fängelse. Sen kan jag åter igen uppleva det levandliga livet - det är en skön upplevelse. 55 år gamma inser jag att jag trott på Gud hela livet utan att veta om det. Jag vet inte om det var detta Gud menade när han talade med Moses, men jag vet att det jag talar om fungerar i alla lägen.

Mänsklig rättighet att ha en meningsfull sysselsättning

Vi kan sända en man till månen. Då borde vi kunna ge alla en möjlighet till en meningsfull sysselsättning, då borde alla människor få sina grunbehov tillgodosedda.

Det kanske bara skall till ett medvetet beslut?

Att leva med flit!

Att leva med flit. Jag smakar på ett sätt att översätta titeln till en engelsk bok. På engelska har boken av Harry Palmer titeln Living Deliberately. Den engelska titeln är suverän eftersom ordet deliberately tydligt visar på att vägen till befrielse är via vägen att leva med avsikt. Kanske "Att leva med flit" kunde fungera?

Missbrukt och i förlägningen brott, är ett hälsoproblem!

Jag såg ett program på Kunskapskanalen i går. Det handlade om droger och hur det relaterar till brottslighet. Det var underbart att se Russel Brand (brittisk ståuppkomiker/skådespelare och fd drogmissbrukare) sitta i brittiska parlamentet och berätta att brottslighet som kommer ur drogproblem är ett hälsoproblem. Inte ett juridiskt problem! Russel sa att brottslighet bekämpas med medkänsla och altruism. Inte med fängelser. Han har så rätt! Att straffa människor är fullkomligt befängt ur alla möjliga aspekter och om inte annat för det faktum att bestraffning aldrig kommer att leda till mindre brottslighet. Kolla programmet här.

Gränser......kvintessensen.....sammanfattning

Livet handlar om gränser. Medvetandet är uppbyggt av gränser. Det finns alltid ett innanför och ett utanför när det gäller gränser. Du kan stå på vilken som helst sida av en gräns i medvetandet.

Att medvetet välja att vara innanför en gräns i medvetandet är medkänsla. Och när jag gör det medvetet har jag samtidigt min utsiktspunkt utanför gränsen för det jag upplever. Känner du dig som ett offer, så är du sannolikt omedveten om att du enbart står innanför gränsen för din upplevelse. I stället för medkänsla finns där motkänsla............................o s v. 

Medkänsla/motkänsla, innanför/utanför - dessa uttryck sammanfattar det du behöver ha koll på om du vill leva i harmoni med dig själv och din omgivning. 

Det finns vetenskapliga belägg för att medkänsla frigör mer dopamin än både sex och pengar. Om man samtidigt också tar det dubbla perspektivet att vara utanför samtidigt som att man upplever innanför med medkänsla, är det inte konstigt att man väljer att benämna detta som en upphöjd upplevelse.

Finns det ett bortom medkänsla......?

Finns det ett bortom medkänsla? Ja, jag tror faktiskt det. Det är det jag tidigare i min blogg benämnde som ursprungsvarande. Det man kan benämna evigheten eller vad man nu önskar kalla det. Medkänsla är ett bra steg på vägen dit.

Att bygga ett hållbart samhälle

Ett sunt samhälle kan byggas med fokus på att skapa en sådan nivå av gemensamma trygghetsskapande system, så att så många människor som möjligt vågar att vara sårbara. Det är utmaningen och också möjligheten att skapa ett i alla avseende hållbart samhälle.

Sårbar....

Att vara sårbar är en förutsättning för att kunna vara i medkänsla. Vill du öka din förmåga till medkänsla, sök vägar att känna mer sårbarhet.

Knassamhälle

Hur korkade får vi vara. Det finns massor av viktiga upgifter att sköta i samhället och samtidigt går många arbetslösa. Exempelvis borde en lärare i skolan inte ha fler än kanske fem elever att handleda på bästa sätt, samtidigt som hen själv kunde få livslång handledning i hur man blir bäst på att ge alla elever det som alla rimligtvis har rätt till. Jag önskar någon kliver fram och startar skolor där läraren inte har fler elever än vad hen kan hantera för att skapa en absolut optimal lärandesituation för varje elev hen har ansvar för. Jag jobbade sjläv som naturkunskapslärare i början av 1990-talet och i varje klass fanns det 2, 3 pojkar som alltid fick 2-or i betyg. De hade enkelt kunnat få 4 eller 5-or om jag hade haft dem fyra, fem stycken åt gången. De fick garanterat inte vad de behövde i den nuvarande undervisningsmodellen.

Så enkelt, men ack så missförstått

Jag är medveten man kan använda ordet andligt för att beskriva en massa olika upplevelser e t c.  och jag påstår inte att jag beskriver en absolut sanning kring hur allt fungerar, men om du vill leva i harmoni med dig själv och dina medmänniskor och om du vill känna dig riktigt levande, så är det klokt att tänka på det andliga som något fysiskt. Man kan tala om andliga saker, men då är man inte mycket i kontakt med något andligt överhuvudtaget - då tänker och filosoferar man. En ganska kul grej som tidsfördriv, ungefär som att lösa korsord, men väldigt lite när det gäller andlig upplevelse. Man kan naturligtvis medvetet eller omedvetet skapa inre bilder som man kan lägga sin uppmärksamhet på och sedan uppleva vad man skapat - det är också en sorts spännande tidsfördriv, men om du vill uppleva harmoni med omgivningen (och liv) så handlar det om att uppleva det andliga i det som är precis som det är. Och när du upplever något så är det något fysiskt, annars skulle du inte ha en upplevelse. Naturfolk är och var kloka när det tänkte/tänker att allt har en själ att allt är andligt, stenar, träd, djur e t c. När du upplever den rent "fysiska" kvalitén, så upplever du något och när du upplever något fysiskt, så känns den levande aspekten av det du känner. Jag tror inte stenen har förmåga att tänka, men det stoff den är uppbyggd av är något levande, i den bemärkelse att där finns nått som vrider sig och vibrerar som den värsta symfoniorkestern. Levandlighet är något väldigt enkelt och uppfriskande om man låter bli att ta dö på det genom att skapa och fastna i filosofi och teorier kring vad de levande handlar om. Det fysiska är det andliga i tillvaron och möjligtvis skulle det fysiska överhuvudtaget inte finnas om det inte var levande. Jag vet inte riktigt hur det är med den saken, men jag vet av många års praktisk erfarenhet att mitt sätt att betrakta världen ger som resultat en stark upplevelse av ett skönt, levande, enkelt, och naturligt sätt att möta vardagen.

Så enkelt

Jag tror medkänsla kommer klara biffen (jag menar vad mänskligheten behöver för sin överlevnad), både rent praktiskt, men också teoretiskt. Medkänsla är ett "neutralt" begrepp som alla borde ha lätt att enas kring. Finns det någon enda människa som är beredd att stå upp och säga att han motsätter sig medkänsla?

Ett universum, två upplevelser

Enklaste sätt att tänka sig skillnaden mellan att leva i medkänsla och det som inte är medkänsla är att tänka sig att det finns två vägar att uppleva universum. En analog väg och en digital väg. När jag tänker om saker och har åsikter om saker lever jag i den digitala världen och upplever mig skenbart separerad. När jag lever i medkänsla lever jag i den analoga dimensionen. Jag känner världen i ställe för att tänka om världen.

Omarbetad text om medkänsla

Tankar om medkänsla - våren 2003, alldeles innan USA invaderade Irak.

av Lars André fil dr

Medkänsla är ett begrepp jag tycker mycket om och jag har erfarenheten av att medkänsla är nyckeln till ett värdigt liv för mig själv och de människor jag möter. Det är ett underbart ord som i min förståelse leder till tanken om att känna med, att känna samma sak som någon annan. Men av någon anledning verkar det som att ordet för många människor istället betyder ”motkänsla”.

Många människor pratar om vikten av att reagera mot något och i samma andetag pratar de om att detta är ett sätt att visa medkänsla. Vill man reagera så är det inget fel med det, men det har inget att göra med medkänsla. Om en människa står i kallt vatten så är det medkänsla att kliva i vattnet och uppleva kyla. Att stå på sidan om och demonstrera mot kallt vatten (eller krig) är en helt okay handling, men det är en handling av ”motkänsla”.

Jag hade dessa tankar när jag tog spårvagnen i morse för att bada på Valhalla. Vi satt i bastun och mina kamrater gick ut och hoppade i kallvattenbassängen. Det är riktigt kallt där och människor ser lite rädda och frusna ut innan de hoppar i, men när mina kamrater kom upp ur vattnet lyste deras ansikten upp som solar och Hans sa; ”det är som om att man transformeras”.

Man måste komma åt själva upplevelsen för att känna med och att därmed ha möjlighet att bidra till att transformera en situation. Kallt vatten eller krig är bara olika varianter på samma tema. Det är okay att stå bredvid och vara mot, men kalla det inte för medkänsla. Du behöver inte åka till Irak och låta bomberna regna över dig. Det räcker med att du upplever dina egna känslor som har med kriget att göra. Om du känner maktlöshet, förakt eller rädsla, så transformeras det till en annan känsla när du upplever det.

Ditt bidrag till att minska krigshetsarna i Irak (eller vilken som helst annan konflikt) genom att visa medkänsla, kanske eller kanske inte är av avgörande betydelse, men det är helt klart ett positivt bidrag i rätt riktning om du visar medkänsla i stället för ”motkänsla”.

Andligt ledarskap

Andligt ledarskap handlar ytterst om att hålla idéen att jag och du själv ytterst är ansvariga för allt jag och du upplever. Man kan naturligtvis delegera ansvaret till någon annan, men då sysslar man inte med andligt ledarskap. Något andligt är "fysiskt" till sin karaktär, gränslandet där materia skapas och oskapas. Ett sätt att enkelt förnimma något andligt är att lägga handflatan på något, ett bord, ett ben eller på naken hud och känna hur det känns. Att känna en person eller en plats är även det kunskap. Andligt ledarskap handlar om att mer och mer hämta och styra kunskap genom att fördjupa förmågan att känna tillvaron, i stället för att tänka/tala om tillvaron.

Min dotter vill ta mer ansvar.

Min dotter vill ta mer ansvar. Hur låter det, jämfört med; "min dotter är i trottsåldern"? Min dotter är snart 4 och hon beter sig ibland på ett sätt som ofta beskrivs som trotts. Jag har inte förrän idag gjort mig besväret att ta reda på vad det handlar om och när jag väl tänkte till, insåg jag ganska snart att vad allt handlar om är att min dotter nu vill ta mer ansvar för sitt liv, än tidigare. Bara insikten jag fick, skiftade hela situationen här hemma nu på morgonen och allt gick smidigt som en dans. Och när vi skulle borsta hennes tänder kom hon villigt till toaletten och sa; "pappa jag skall samarbeta, men då vill jag att du respekterar att jag får spotta när jag signalerar genom att knacka i handfatet". Gissningsvis är önskan om att ta fullt ansvar inbyggt i oss människor - vi har det med när vi föds. Tänk vilken stor risk det hade kunna varit att jag kvävt min dotters vilja till att ta mer ansvar, om jag inte i tid hade sett och förstått hennes naturliga längtan att ta det fulla ansvaret (för de områden hon vill och kan råda över). Jag gissar att barn som möts med respekt och får hjälp att förstå och integrera vad ansvar är, bor kvar på samma ställe dit Jesus vill locka dig och mig att sluta upp. När Jesus talar om att bli ett med honom tror jag att det också innebär att han menar att vi som han skall det det fulla ansvaret för vårt liv. Då blir det kristna budskapet begripligt. Utan att ta det fulla ansvaret är det omöjligt att bli befriad och att vara fri. Ansvar är något absolut, antingen har/tar man det eller också har/tar man det inte. I takt med att min dotter tar mer ansvar så får hon också ta mer och mer konsekvenserna av sina beslut. 

.

Det finns inget att tillägga. När man fyller i vissa formulär på datorn så krävs ibland att man fyller i vissa uppgifter. Finns där inget att tillägga brukar det räcka med att man skriver en punkt eller vilket tecken som helst. Det är vad punkten i rubriken står för i dag.

Ett ben i vardera lägret

Tempot i världen av skapelser skruvas upp hela tiden. Undra just hur länge det kan fortgå innan något brister. Vad är det som skall brista? I bakgrunden väntar evigheten med sin trygga famn. Evigheten är lite som en skön och klar dag i alperna eller i något annat bergslandskap. Undrar om det kan vara en anledning till att man i Tibet har en stark tradition att vara i kontakt med Gud?

Jag är en ond människa - ibland

Vi talade om ondska på jobbet i går. Frågan kom upp huruvida man kan vara född ond. Jag skulle vilja beskriva det som att vi är födda med förmågan att kunna agera på ett ont sätt. Det är en förmåga alla människor föds med och jag är helt säker på att alla människor utövar eller har utövat denna förmåga någon gång. Jag har i vart fall gjort det. Jag minns när jag som barn vid några tillfällen plågade några grisar, genom att kasta sten på dem tills de skrek. När jag tänker tillbaka på denna situation kan jag förnimma att det enda syftet med min handling var att se grisarna lida. Det var ingen som lärde mig detta - jag föddes med förmågan att plåga andra. Jag har inte så medvetet utövat förmågan någon gång vad jag kan minnas efter jag blev 9 - 10 år gammal, men jag kan förnimma en känsla ibland när jag känner mig trängd, som en första ansats till vilja plåga någon. Nu förtiden hejdar jag mig (för det mesta) i ansatsen. Jag skulle definiera mig som en ond människa som väljer att inte plåga andra varelser och andra människor.

Förundran

Varför ringer någon från ett telemarketingföretag och erbjuder mig ett nytt abonnemang för att ringa billigare? Det finns många sätt man skulle kunna tjäna mig om det är det som man är ute efter. Jag har inget behov av att byta teleoperatörer. Om nu någon tycker att jag skall ringa billigare undrar jag varför de inte kontaktar den operatör jag har och övertygar den att sänka pristet för mina samtalskostnader.

Tankar om visioner

Ytterst tycker jag att vision handlar om att se - klarsyn - man hittar något självklart. Allt annat är steg på vägen.

Evigheten - ett annat nu

tick tack, tick tack
allt snurrar på
i evigheten är allt stilla
ett annan nu

Gud är panikslagen!

Man kan läsa att Gud är kärlek och det känns fint. Det slog mig igår att Gud också är panikslagen. Det goda livet handlar om att möta paniken och varsamt vara med den tills Gud blir ett med sig själv igen. Jag har upplevt det! Jag upplevde det med min pappa strax innan han dog. Jag har upplevt det många gånger när jag varit med människor som i personlig utveckling bottnat i paniken för att sedan förena sig med ljuset.

Det är lättast att förstå Gud om man ser det som ett naturfenomen

Min världsbild börjar hänga samman både i min upplevelse och i min intellektuella förståelse. Buddha talade om medelvägen och även kristna tänkare talar om möjligheten att vara både Gud och människa. Jag tror det är samma naturfenomen de talar om när de talar om människans möjlighet att finna en balans mellan två ytterligheter. Enklast att förstå hur det kan hänga samman är att förstå hur ljus kan uppträda. Ljus beter sig både som att vara en vågrörelse och att vara en partikel. Det beror bara på hur man betraktar ljuset vilket av fenomenen som uppträder. Det är samma sak med upplevelsen människa och Gud. När du upplever naturfenomenet ljusets vågnatur så är du ett med Gud, det är Guds natur. När du definierar dig själv eller något annat, så låser du dig i en synvinkel och därmed upplever du ljuset (Gud) som en partikel. En partikel är per definition separerad. Här uppstår den del av människoupplevelsen där du känner dig separerad. Den gyllene medelvägen är att avsiktligt uppleva båda aspekterna samtidig, att både vara Gud och människa samtidigt, att både uppleva kontakten med allt som är och att samtidigt hålla en avgränsad synvinkel. Jag gissar att det andliga i sammanhanget har att göra med att man upplever vågrörelsens natur av verkligheten. Man upplever något levande, något som rör sig!

Den bästa av världar

Det nya livet innebär att leva i den bästa av världar. Jag är medveten om att det kan se ut på alla möjliga sätt på olika ställen på planeten vi kallar jorden, men jag möter oftast den bästa av världar. Bland annat har jag upplevt detta i samband med att jag blev förälder. Allt i från det första bemötande vi fick på barnavårdscentralen, till under förlossning och sedan i den kommunala barnomsorgen. Visste du att kommunala barnomsorg i centrum i Göteborg är bäst i hela världen och det är så bra så det egentligen inte heller behöver utvecklas så mycket mer? Detta är något som redan finns och med ganska små medel skulle detta kunna spridas till andra förskolor, så att alla eller åtminstone de flesta barnen skulle få en så bra start på livet som möjligt.

Ganska häftigt

Tiden har faktiskt tagit slut. Naturligtvis inte klocktiden - det är bara att kolla på klockan, den fortsätter att ticka på och planeten fortsätter snurra runt solen. Men jag upplever oftare att jag befinner mig i evighetens medvetandetillstånd. Jag känner igen det från tidigare upplevelser genom åren. Nu är det där nästan hela tiden. Tick, tack, tick, tack - hjärtat slår - evigheten består.