Varför kände jag sorg igår över Göran Hägglunds utspel?

Ja, varför? Jo jag känner sorg när jag uppfattar att människor stänger sina hjärtan. Och det är nog det jag känner också när jag hör företrädare för SD uttala sig om integration. Jag känner sorg över att det inte  verkar vilja ta chansen att bli integrerade - det verkar som att de inte vill vara med - det gör mig lite sorgsen. Jag är inte sorgsen över att de stänger invandrarna ute.

Rent konkret kan man lösa förläggningsproblemet med både asylsökande människor och hemlösa genom att göra om det militära försvaret till ett civilt försvar. Ställ upp militärtält i städernas parker. Organisera det gärna på ett militäriskt vis, med eldvakter och även vakter utanför tälten på nätterna.

Finns där andra lokaler, slott, sommarstugor, nerlagda vårdhem e t c är det naturligtvis inte fel att använda dem, men jag tror det skulle vara en fin symbolhandling om det i varje större samhälle finns ett eller fler militärtält som erbjuder tröst, skydd och värme åt den som behöver.

Med ett skrotat militärt försvar skulle denna militära operation dessutom inte kosta något utöver vad militären kostar idag.

Jag är själv utbildad sergeant och kvartermästare i det militära och jag beundrar militärens förmåga att organisera och leda människor. Ställer man om försvaret till att värna om de svaga, att värna om ekologi  e t c så skulle det dessutom skapa mängder med jobb både i Sverige och på sikt kan de även bli en exportvara.

Även kyrkan har en roll att spela. Öppna era kyrkorum för de som behöver värme, husrum och förplägnad. Öppna era hjärtan och tillåt er att integreras. Integration har ingenting med politik att gör. Tvärtom! Bara du kan öppna dit hjärta och integreras med ditt ursprung. Det är ok om du inte vill eller kan, just nu, men det gör mig lite sorgsen.

Känner sorg

Jag känner sorg över KD ledaren Göran Hägglunds förslag idag att man skall sänka bidragen till asylsökande människor.

Helt klart finns problem som har att göra med brist på arbete i samhället och det tycker jag är politikernas uppgift att lösa. Varför skall de annars sitta i riksdagen och få lön för att leda landet?

Tideli, tideli, pom

Det spelar roll vad jag röstar på

Till valet i höstas hade jag lite känslan att det spelar ingen roll vad jag röstar på. Det var svårt att se tydliga gränser för var det ena alternativet startade och var det andra tog vid. Nu känns det väldigt tydlig vad jag skall rösta på och det är att lägga min röst på något av de partier som står upp för alla människors likaberättigade värde att få leva i vårt land.

Jag älskar den mänskliga aspekten av livet, den del där vi alla människor har möjlighet att känna att vi har samma ursprung. Alla nu levande människor på denna planet kommer från en och samma urmoder. Det är bara att kolla DNAt i dina mitokondrier. Och jämföra det svarskallarnas och andra främmande fåglar i vårt land.  Det är vetenskapligt bevisat! Att försöka stänga någon människa eller kulturyttring ute ur landet är lika dumt som att vägra låta sin högra fot få tillhöra den egna kroppen.

Några av mina förfäder vandrade in i Sverige när inlandsisen drog sig tillbaka och var de kom ifrån har jag ingen aning om. Sedan kom en ny våg av mitt kulturella och genetiska ursprung hit på slutet av 1500-talet och början på 1600-talet. De kom österifrån och söderifrån.

Söderifrån kom de från Frankrike, Tyskland och Belgien. De var med, eller kom i samma veva som de som kom att bygga upp Sverige som en ekonomiskt och kulturell stark nation. De kom till de Svenska järnbruken och tillsammans med  andra då, nyligen invandrade människor och sannolikt också tillsammans med de som vandrat in tidigare, var de med att dana det som senare blev den typiskt svenska folkrörelsen, folkhemsideen. Där utvecklades folkskolan, biblioteksrörelsen, fack-föreningsrörelsen e t c.

Vi är en stark och trygg nation och jag vet att de människor som kommer hit nu är viktiga pusselbitar för att jag skall kunna integrera mig med ytterligare en aspekt av mig som jag kanske inte varit i kontakt med sedan mina förfäder vandrade ut ur Afrika och jag för länge länge sedan förlorade mitt svarta pigment i huden.

Svartskallar är vi allihopa, allihopa, allihopa
Ja mé och du mé
Jag mé och du mé

Det är ett faktum!

Pluralismen, jämställdhet, tolerans och  multikulturarism är vad jag förknippar med att var en medmänniska i det land jag lever i - ett samhälle som vuxit fram till att bli ett öppet och värdig samhälle där alla skall kunna känna sig trygga att stå fram med sin särart om hen så vill.

Mycket värme och kärlek

Jag såg på hjältegalan på TV 4 igår kväll. Det bekräftar min känsla för att värme, kärlek och tolerans sprider sig i samhället.

Jag ser de Rumänska tiggarna som sitter utanför affärerna i stan och ser en grupp människor som många gånger utstrålar värme och kärlek, trotts deras utsatta position. Jag har uppmärksammat detta de två, tre senaste åren. Detta är ett exempel på vad människor som kommer till vårt land faktisk bidrar med till vårt samhälle.

Varför?

Varför fortsätter man stjäla mark i Israel?

Jag skulle bli förvånad, ledsen, arg, förtvivlad, paralyserad, stridslysten e. t. c. om någon klampar in och tar det som är mitt.

Varför fortsätter man att stjäla mark i Israel?

Det kanske de som stjäl mark kan svara på?

Djupast är det säkert samma svar på frågan; Varför super Jäppe?, men det gör det inte mindre knasigt.

Vilket århundrade lever vi i?

Vem är det som vill kliva fram och säga; Det är jag som stjäl mark! - och jag gör det för att jag..........

Det finns fler frågor i samma genre på olika platser runt om i hela världen. Kanske jag skall fortsätta ställa frågan; Varför stjäl man mark i Israel, till jag inte längre behöver ställa den frågan? När jag inte längre behöver ställa den frågan behöver jag kanske inte ställa de andra frågorna, som har att göra med andra knasigheter, heller?

Hallå! "En av mina "kusiner", med gemensam förfader 783 generationer tillbaka i tiden, gjorde ett illdåd mot en person som hör till din grupp, som sannolikt har samma förfader, som jag och min "kusin" har 784 generationer bakåt i tiden. Ger det dig rätten att ta det som är mitt?

Grenarna på ett träd har samma rot eller?

Jag skall fråga min dotter som är 5 år och sju månader gammal. Hon har säkert ett bra svar.

Tideli, tideli, pom

Positivt! Nu talar EU om att begränsa användningen av plastpåsar

Nu talas det äntligen om att sluta använda plastpåsar (eller att begränsa användandet av dem) vid köp av matvaror. Detta gjorde min mamma helt spontant för mer än 30 år sedan. Hon hade alltid med sig en tom påse eller väska när hon gick till affären. Min mamma levde mångt och mycket i ett holistiskt, ekologiskt uthålligt tänk, utan att benämna det på det ena eller andra sättet. Heja Mamma!

Det finns tillfällen då det är klokt att slösa med resurser, men ett samhälle eller enskilda individer som uteslutande fokuserar på att slösa med ändliga resurser når förr eller senare punkten där obehaget av att leva med det egna skapade avfallet, skapar mer problem än glädje och nytta.

Det verkar som att lagom resursanvändning sammanfaller med Nuvarandet och att överdriven resursanvändning sammanfaller med Frånvarandet. Därför kan man inte önska sig fram till ett uthålligt samhälle - man når dit genom att aktivt leva i Nuvarandet, som blir både mål och mening, med resan mot en tillvaro som är skönare att leva i.


Tideli, tideli, pom

I går 12e november 2014 tog vi klivet in i det nya, det går inte att stoppa

I går landade Philae på sin komet efter 10 års resa i rymden Vi den kollektiva medvetenhet som gjort detta möjlig har landat där vi en gång startade. Det är stort! Russel Brands uttalande om samhällets tillstånd och förutsättningar i går förstärker ytterligare min övertygelse att vi innan vi hinner räkna till hundra, väldigt många gånger till, så har en avgörande transformation av samhället skett i en mer positiv riktning.

Jag möter människor varje dag som ler mot mig med kärleksfulla anletsdrag och det bara växer.

Tideli, tideli, pom

En fix idé

Frånvarandet är att vara mentalt korsfäst, det är att ha en fix idé. Det är att ha en mycket bestämd åsikt om något utan att vara riktigt medveten om det. Självklart är det bra att ha vissa regler att hålla sig till, men det är olyckligt att ha idéer att hålla sig till som man inte avsiktligt valt att ha för att uppnå ett medvetet valt syfte.

Det är helt klart ett möjligt utvecklingssteg för hela mänskligheten att vi var och en anstränger oss för att kliva ner från våra egna kors och att vi landar i ett Nuvarande där vi behåller minimalt med strukturer som krävs för att säkra mental, social, biologisk, ekonomisk trygghet för alla.

Jag är i Nuvarandet innan jag vaknar på morgonen och i samma ögonblick jag vaknar (?!) så "somnar" och jag hamnar i korset, om jag inte är mycket vaksam och avsiktligt släpper taget om det som driver mig upp i korset.

Korset är inget annat en naturlig del i hur saker skapas, det är inget fel eller något som bör eller för den del inte kan undvikas. Jag kan dock undvika att leva och möta andra genom mina fixa idéer och istället möta vardagen befriad.

Frånvarandet kräver förklaringar och mening med livet. I Nuvarandet är livet självt sin egen mening och jag lever i förnöjsamhet med allt.

Medkänsla är att villigt uppleva korset där det uppstår - medkänsla är vägen till Nuvarandet. Nuvarandet är landet bortom absolut medkänsla.

Evigheten omsluter mig med sin bomullslika dräkt - allt är tillbaka där det en gång startade.

Går det att uttryckas på ett enklare sätt.......?

Syftet med min blogg har nått sin fullbordan.

Tideli, tideli, pom

Tid för nya beslut

Jag använder min blogg för att utforska olika idéer. Det är inte min ambition att i varje inlägg presentera någon exakt sanning. Då skulle jag missa chansen att upptäcka något nytt. Jag har under en längre tid utforskat hur jag bäst uttrycker det jag upplever som essensen av andlig utveckling och Nuvarandet och Frånvarandet är två termer som väl beskriver två medvetandetillstånd jag tydligt kan särskilja. Är jag i Nuvarandet går allt min väg på ett enkelt och avspänt sätt och befinner jag mig i Frånvarandet så blir det fler saker som går mig emot på olika sätt.


Tideli, tideli, pom

TV suger

TV suger! Inget nytt under solen, men det var roligt att höra min femåring uttrycka skillnaden mellan att se på TV och att bygga med lego, eller leka med dockor eller pyssla.

Hon sa. "Pappa när jag ser på TV känner jag mig pigg, men efteråt känner jag mig trött. Och när jag leker eller pysslar känner jag mig trött när jag håller på, men jag känner mig pigg efter."

Konsumtion suger. Ser du på TV vill du se mer TV och äta mer sötsaker. Socker fungerar som alkohol. Socker kräver mer socker, mer konsumtion e t c.

Hela idéen att hålla igång samhället genom överskott på konsumtion leder per definition till avgrundens rand. I det konsumerande medvetandetillståndet försöker man fylla ett hål med något som gör hålet än större.

Tideli, tideli, pom

Förtydligande

Visst spelar mina val roll, men viktigast av allt är från vilket ställe i medvetandet jag gör mina val.

Jag mötte hösten på en skön promenad i skogen i dag. Det känns viktigt att få med en skogspromenad minst en gång i veckan. En blygsam ambitionsnivå, men ändå något att hålla mig i nu när jag bor i stan.

Andelen ekologisk och kravmärkt mat ökar på vårt middagsbord från vecka till vecka. Det känns rätt och naturligt, både för vårt eget välbefinnande  och planetens välbefinnande.

Små, små sköna steg in i framtiden....

Skall jag gå till höger eller till vänster

Rubriken har inget med politiken att gör, men skulle kunna vara tillämpbar även där. Jag har gett upp idéen att försöka ha stenkoll på tillvaron. Tillvaron är på de flesta arenor allt för komplex att kontrolleras i alla avseenden. Som tur verkar universum fungera så att om jag vilar i tilliten på att saker går min och mänsklighetens väg så verkar det som att saker löser sig på bra sätt utan stenkoll.

Mina val spelar inte så stor roll, med ett stort avgörande undantag och det är vilket medvetandetillstånd jag väljer att agera från.

Tideli, tidel, pom

Gallimatias

Tycker du det jag skriver är gallimatias? Jag håller med. Nuvarandet låter sig inte fångas i ord.

Några dagar kvar till valet - var skall jag lägga min röst

Jag känner mig helt lugn nu. Det spelar inte så stor roll var jag lägger min röst i valet till riksdag och kommun. Det som har en mycket större påverkan på nuvarandet och det som kommer sedan, är vilka val jag gör i mitt vardagliga liv. Köper jag exempelvis ekologiskt odlad mat då tjänar jag Moder Jord och en liten vinst blir att Moder Jord befrias lite grann från den miljöbelastning som jag bidrar med - sedan finns en vinst av helt annan magnitud som man kanske inte tänker på förrän man erfar det och det är att intentionen att tjäna Moder Jord, andra varelser, indirekt andra människor och kommande generationer (för att inte tala om mig själv och min egen hälsa) gör att bidraget till Nuvarandet/Det Gudomliga eller vad man vill kalla det går från lågt eller litet till 100%. Då är evigheten där och den stannar så länge jag avsiktligt fortsätter att tjäna mänskligheteten/Moder Jord -  så länge jag fortsätter att tjäna evigheten.

Helande - läkande miljöer

Utmärkande för den Nya tiden, det Nya livet, är att vi överallt i våra liv och överallt i samhället anstränger oss för att varje miljö vi vistas i skall vara så helande och läkande som möjligt.

Det är så självklart att det känns nästan fånigt att säga det jag uttryckte ovan. Men det räcker att jag ser mig omkring i mitt eget liv och i än större grad i samhället i stort, för att inse att; det enkla självklara uttalandet ofta får stryka på foten.

Vad menar du när du säger att du är feminist?

Jag känner mig alltid lite undrande när jag hör att någon säger att hen är feminist. Jag tror att det beror på, att å ena sidan belyser det något väldigt viktigt och samtidigt har jag själv aldrig tidigare funderat på vad ordet har för betydelse för mig.

Det skulle vara väldigt spännande att göra en tankestorm i riksdagen med syfte att ta reda på vad feminism är för något i den punkt i medvetandet där alla riksdagsledamöter på ett känslomässigt plan kunde vara helt eniga om vad feminism står för.

Vad menar du när du säger att du är feminist?

Och om du inte är feminist, varför är du inte det?

Tideli, tideli pom

Det sker hela tiden

Jag tycker att jag oftare och oftare hör talas om enskilda människor och grupper av människor som på eget initiativ, med egna resurser och på eget ansvar skapar positiva saker i världen. Det gör mig helt förvissad om att jag själv i min livstid kommer uppleva ett helt igenom hållbart samhälle.

Det som inte fungerar i att skapa bra levnadsvillkor för majoriteten av människor kommer att självdö, vittra bort - rinna ut i sanden.

Det tror jag tideli, tidel, pom.

Förundeligt

Jag sitter på tåget och upplever hur kärleken sprider sig som i spiraler. Jag sa till en medresenär att han fick flytta sig. Han hade varit ute och rökt och kom in och det stank ur mun på honom. Han flyttade sig och blev först lite putt för att han fick flytta sig, men jag fortsatte stå fast vid mitt behov, och samtidigt upplevde jag uppskattning både för honom o för mig. Och det tog inte lång stund innan det började strömma kärlek ur honom som vatten ur en fontän.

Är det inte förunderlig hur det blir bra för alla när man står upp för sina egna äkta behov?

Tideli, tideli, pom

Att bära burka eller att inte bära burka

Frankrike har förbjudit bärande av burka på offentlig plats. Och nu har Europadomstolen sagt ja till det franska förbudet med motevering att det är svårt att känna samhörighet med någon som bär burka. Burkaförbudet är till för att förbättra integrationen.

Jag funderar på om jag skulle skriva till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna och begära förbud för bärandet av solglasögon. Jag har alltid tyckt att det känns lite obehaglig att tala med någon som bär solglasögon.

Det gör mig mycket mer osäker att tala med någon som bär solglasögon än om jag möter en kvinna med burka. Hennes ögon ser jag och får därmed en absolut direkt konatakt med hennes själ.

Tideli, tidel, pom

Bortom gränsen för medkänsla ligger mänskligheten

Mänsklighet är både en kvalité (och ett medvetandetillstånd) och samlingsnamn på oss människor. När man förmår älska alla aspekter av det samlade människosläktet, uppstår mänsklighet som givet resultat. Detta är en väg som på ett bestående sätt leder till detta varande. Detta varande gissar jag är det som alla människor söker efter - även om de själva kanske inte är medvetna om det.

Jag tror vi lever i en tid när det mänskliga kommer att segra. Det är ett val som är möjligt att göra!

Naturligtvis är det enklare att leva i mänsklighet om andra människor i ens omgivning också gör det, men ytterst är det mänskliga varandetillståndet något som finns i dig och mig så fort vi slutar skapa och i stället börjar uppleva världen bara just precis så som den är, i varje givet ögonblick.

När du slutar upp med att vara en skapande 'Gud' då blir du per automatik mänsklig. Då kommer det kännas som att du har kontakt med något som känns bra och som olika människor sätter olika benämningar på.

Tideli, tideli, pom

Allt jag vill göra är möjligt att göra

Jag tror aldrig någonsin jag skulle kunna flyga genom att flaxa med armarna. Men det mesta eller kanske allt jag vill åstadkomma tror jag är möjligt att åstadkomma. Jag talar om sådant som har någon verklig betydelse för oss människor.

Jag lyssnade på ett radioprogram nu på morgonen där en representant för Sverigedemokraterna intervjuades. Han längtade tillbaka till 50-talet. Skolavslutningar, sånger etc - saker han förknippade med det "nationella".

Jag kan hålla med honom när det gäller "känslan" i 50-talet. Det kollektiva medvetandetillstånd många av oss befann oss i under 50-talet hade stort inslag av 'Nuvarandet' (det Gudomliga tillståndet om du gillar det uttrycket bättre). Det är ett medvetandetillstånd som råder när man tror att allt är möjligt. Det är det tillstånd många elever känner idag och under någon vecka framöver när allt fler av dem tar studenten. Det är en känsla av oövervinnerlighet som råder.

Jag lever i 50-talskänslan ofta och det har ingenting att göra med att jag sjunger sånger från 50-talet eller att jag på annat sätt beter mig som på 50-talet. Det beror helt och hållet på att jag tror det är möjligt att vi alla får plats att leva i harmoni med varandra och att det att vi alla integrerar oss med varandra också är vägen att skapa de resurser som behövs för att alla skall leva i 'svensk 50-talskänsla'. Det har inget med 'svenskhet' att göra utan har mer att göra med något mänskligt som vi i Sverige hade förmånen att få uppleva under en kort period på 50-talet.

Så om det är det Jimmi Åkesson och han kollegor vill återskapa så applåderar jag. Det kan bli en exportvara. Låt oss skapa Nuvarandet och låt oss dela med oss av det. Det görs genom att acceptera, acceptera, acceptera och förlåta sig själv och andra. Det görs genom att släppa in och älska det okända. Var det något man släppte in under 50-talet så var det väl det nya och okända.

Att stänga ute någon, något för vilket skäl det än handlar om kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin skapa 'svensk 50-talskänsla' - det är per definition omöjligt.

Det tål att upprepas:

Att stänga ute någon, något för vilket skäl det än handlar om kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin skapa 'svensk 50-talskänsla' - det är per definition omöjligt.

Du blomstertid nu kommer med lust och fägring stor, du nalkas ljuva sommar med gräs och gröda gror..

Nu förstår jag SDs längtan, jag får också en tår i ögat när jag hummar den sköna psalmen för mig själv. Jag bjuder gärna in SD kring en diskussion hur det kan göra för att gå i bräschen för att bidra till att det Gudomliga medvetandetillståndet återuppstår i samhället.

Se vad bra det är att låta alla få uttrycka sig. Tackvare att jag lyssnade på radioprogrammet i morse och fick reda på vad det är SD vill så förde det oss närmare varandra - istället för som tidigare bara höra vad de inte vill.

Sverigedemokraterna längtar nog efter mer kärlek i sina liv, eller? Gör inte du det med - och Mohamed och Ali och alla andra svartskallar gör väl det med, eller? Är det inte det människor som röstar på KD och som tror på kärnfamiljens betydelse också längtar efter, eller?

Tideli, tideli, pom

Inget nytt

Det finns inget nytt i det jag skrivit på min blog.  Det är ett försök att hitta passande ord att fånga det som många människor talat om åtminstone under de senaste 10 000 åren.

Nuvarandet finns på andra sidan om mitt eget Jags begränsande sfär. Det är allt som är kvar.

Kanske dags att fira examen? Du blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor. Du nalkas ljuva sommar med.....

Jag minns skolavslutningarna i låg- och mellanstadiet med blommor på bänken. Liljekonvaljer, gullvivor, mörkt blålila violer.

Då fanns Nuvarandet där som så många andra gånger.

Hur kommer vi skapa det nya?

Ja hur skapar vi det nya, eller snarare vad innebär det nya?

En tydlig trend i mitt eget liv är att jag köper mer och mer ekologiska matvaror. Jag börjar ställa mig själv frågan; vem skall äta den mat som inte är av bästa kvalité?

En positiv trend är att vetenskapens värld på TV talar i positiva ordalag om yoga och hur yoga alltid har haft en vetenskaplig grund. Samma program har ett positivt inslag om mindfullness.

Det nya är nog redan här......

I syrenernas tid

Det är väl förunderligt  denna tid på året när allt står i full blom

Tideli,  tideli, pom

Kär lek sprider sig i samhällskroppen - är det smittsamt månne?

Kär lek håller sakta men säkert på att sippra in i samhällskroppen. Har du inte sett alla blomsterplanteringar i stan (Göteborg) som från år till år blir vackrare, mustigare och storslagnare? Å´ alla lekparker som växer upp som svampar ur jorden i Göteborg. På Heden finns nu ett nytt kär-leks-område, med minigolf, playa med sand och solstolar (visserligen i betong, men med en underbar design) och en underbar lekplats med konstgräs och små kullar. Allt är som att förflyttas till ett fejklandskap i USA som då fanns där redan på 70-talet. Ja visst, det är konstgräs e t c men jag bara älskar att ligga där på gräset och se alla barn springa runt och ha riktigt roligt och känslan av att befinna sig i Florida eller Kalifornien är inte helt fel.

Ja! Kär lek är smittsamt. Det fanns ett område i en stad som var mycket fallfärdig och fattigt. Där var misär på olika sätt och hopplösheten smittade av sig från år till år. Så en dag var det någon som tog en tom plåtburk, hällde i lite jord, och planterade en pelargon. Och sedan hängde han ut blomman utanför fönstret. Han vattnade och skötte om blomman varje dag och grannar och förbipasserande människor undrade vad  det var för något konstigt och onödigt han höll på med, men så en dag gjorde en annan granne likadant och sedan var det en annan granne som gick ner i källaren och snickrade en hel blomsterlåda som han målade i glada färger. Det gick några månader och då hängde det blomlådor på varje hus på den lilla gatan. Man började reparera och måla fasaderna, man ordnade med lite stolar, bord och parasoller så att man gemensamt kunde sitta och fika emellanåt, när man som bäst höll på med att rusta upp sina livsutrymmen. Det som hänt på den lilla, lilla gatan spred sig sedan över hela den stora, stora storstaden.

Tideli, tideli, pom......

Kan det vara så?

Jag slänger ut en djärv fråga. När mänskligheten blir medveten att en av hen är en hon och den andra är en han och hen därmed definierar bort halv sig, så blir hon/hen också per definition halv.

Hen fördelar ut vissa av de mänskliga dragen på han och vissa på hon. Det är säkert till del individuellt vilka mänskliga drag jag/du lägger på mig/dig och vilka jag/du lägger på min/din partner, men helt klart blir det problematiskt att leva i en harmonisk relation med någon om jag gör mig beroende av att min partner skall tillhandahålla halva arsenalen av det som krävs för att leva i Gudomlighet och i sprudlande, äkta medmänsklighet.

I början av en relation är båda parter upptagna att vara närvarande hos den andra. Det blir dubbel dos av kärlek. När du fokuserar helt och fullt på någon/något annat så lämnar du per automatik ditt eget Jags begränsande utrymme, vilket leder till en upprymd känsla av befrielse. Du tror medvetet eller omedvetet att du funnit den rätte, som kan ge dig vad du behöver. Det är helt och hållet din egen förtjänst att du upplever befrielse!

Den andra aspekten av dubbeldoskärlek jag talar om är att när din partner är helt fokuserad på dig, så får du en extra injektion av uppmärksamhet från någon annan. Det hela blir ett självreglerande kärleksspel. Du känner kärlek (uppmärksamhet) från den andra och det bidrar till att du vågar lämna dig själv för en stund och fokusera än mer på den andre, vilket skapar mer fri energi (Känsla av Gudomligt varande) i dig, vilket gör att du lägger ännu mer fokus på din partner i omedveten tacksamhet över att du hittat rätt - hittat hem.

Det Gudomliga fanns sannolikt innan människan dök upp på Afrikas savanner eller var hon nu dök upp någonstans. Den påtagliga Självmedvetenheten kanske är det som är brytpunkten när man på allvar kan säga att mänskligheten uppstod på jorden.

Kombinationen mänsklighet och det Gudomliga tror jag är en lycklig kombination när det handlar om att leva i den bästa av världar. Och jag har tidigare skrivit att det Gudomliga och det mänskliga är ömsesidigt beroende av varandra. Det Gudomliga fungerade sannolikt alldeles utmärkt på egen hand innan vi kom hit, men när den mänskliga medvetenheten finns närvarande så är vi också påtagligt ansvariga för den utveckling vi ser och kommer att se framöver.

Jag inledde det hela med att skriva; "Jag slänger ut en djärv fråga". Den är inte så djärv utifrån vad jag sedan skrev. Det var mycket djärvare i min tanke innan jag började skriva, jag hade nämligen tänkt ge förslag på vad hen hade gett han och hon för kvaliteér av helheten. Men det kan ju som jag skrev i inledningen vara individuellt.

Det jag dock kan säga av egen erfarenhet från alla relationer jag haft och det gäller hela spektrat av relationer, så är det min upplevelse att varje aspekt av hela det mänskliga varandet som jag av någon anledning inte vill kännas vid dyker som problem i mina relationer.

Hur galet blir det inte om jag lägger exempelvis det Gudomliga varandet på min partner i början av relationen, samtidigt som jag tillåter mig att förföras av den Gudomlighet hon lägger på mig. Och sedan inte själv tar ansvar för att, själv tillhandahålla mitt behov av det jag tilldelade min partner i början av relationen

Jag delar på allt med min fru och ibland projicerar jag saker på henne av omdevetenhet, av lättja, av i stunden praktiska skäl. Men de gånger jag får speglat en mindre trevlig aspekt av mig själv, så väljer jag att alltid se var jag brast i ansvar för att själv vara hel i mitt varande.

De gånger jag lyckas, då speglar världen tillbaka godhet ock kärlek i alla mina möten. De gånger jag exempelvis blåser upp mitt Ego på någon annans bekostnad, så speglar världen tillbaka något mindre trevligt för mig. De gånger jag inte visar min frustration öppen, där spelar någon annan ut den frustrationen mot mig.

Varje möte med en annan människa blir en möjlighet för mig att finna ut vilken aspekt av mig jag fortfarande har svårt att erkänna att jag har som en aspekt av hela det mänskliga spektrat.

Oftare och oftare svämmar mitt hjärta över av kärlek och jag upplever kärlek oftare och oftare i min omgivning, som både riktas mot mig och mot andra. Det kanske är en allmän trend i samhället, men mitt liv har blivit enklare, mer sprudlande och mer harmoniskt när jag agerar efter de tankar jag skriver om ovan.

OBS! OBS! Viktigt! Viktigt! Absolut nödvändig information:
Jag menar absolut inte att du skall agera ut allt det vi människor vanligtvis betraktar som icke önskvärda mänsklig aspekter. Vad jag menar är att vi måste lära att hantera dessa aspekter av mänsklig varande på en klokare sätt än vad mänskligheten gör i dag. Och det i första hand till gagn för dig själv. Det enda jag säger är att det man inte kan tillåta sig att uppleva som en aspekt av sitt eget medvetande (det som finns begränsat som en aspekt i ens hjärna och i ens privata känslor) kommer att dyka upp utifrån på ett eller annat sätt.

Samtidigt som vi blivit mänskliga varelser, så lever det kvar mer "primitiva" aspekter av vårt varande, på gott och på ont. På gott, så tror jag bland annat det Gudomliga står i kontakt med de mer primitiva aspekterna av oss själva. På ont, när jag inte förstår att acceptera denna sida av mig själv, så kommer jag skapa onska när jag är i omedveten opposition mot en del av mig själv som jag försöker tänka bort.

Det jag önskar för oss som art är att vi allihop lär oss älska hela oss själva. Och då måste vi lära oss att älska de mörka i oss själva och när vi börjar älska det så kan vi uppleva det och när vi upplever det så transformeras det till ljus och kärlek i oss själva, precis som troll försvinner när man belyser dem.

Innan jag förstog detta sammanhang så låtsades jag om som att det inte fanns så mycket mörker i mig. Konsekvensen blev att jag omedvetet spelade ut det på min omgivning. Jag är ingen "vanlig" brottsling som stjäl och dödar andra människor, men jag har helt klart sårat människor i min omgivning med exempelvis hårda ord. Det kanske verkar vara så att konsekvenserna av "vanliga" brottslingar agerande har mer negativ effekt på andra än mitt agerande. Och självklart är det otroligt tragiskt när någon exempelvis dödar någon annan. Det är oerhört tragiskt både för den som utför dådet och för anhöriga till den som blir dödad.

Men jag är villig att åtminstone undersöka om de mörka hörn jag själv undvikit att ta ansvar för, mycket väl kan vara bidragande orsak till att det sitter människor på fängelser, att det fortfarande pågår krig i världen e t c.

Det tynger inte på något sätt att jag belyser mina mörka sidor. Tvärtom! Varje gång jag i mitt helt och hållet privata universum upplever en mörk fläck och den blir till ljus, så känner jag mig lättare både i min mentala och i min känslomässiga sfär. Och ofta upplever jag bestående effekter. Allt som känns positivt i livet ökar konstant och även i accelererande fart. Att oftare och oftare leva i det Gudomliga ger sin egen mening åt mitt liv och mitt tidigare varande, till stor del som betraktare av livet, håller på att ersättas av ett mer lekfullt varande. Jag erfar också att många positiva saker som jag tidigare inte direkt saknade, ger mig enorm glädjekänsla nu när de kommer in i mitt liv på löpande band. Och allt detta för att jag accepterat allt i mig som jag tidigare definierat som icke önskvärda aspekter av mig själv!

Att man älskar det mörka i sig själv är en första förutsättning för att man kan älska den aspekten hos någon annan, vilket är förutsättningar för försoning och förlåtelse.

Tideli, tideli, pom......

Fler och fler människor visar tillit och omtanke

Det har verklighet hänt ett skifte mot en varmare och mer kärleksfull värld. När jag köpte blommor på torget saknades 7 kronor när jag skulle betala. Flickan som tog betalt sa; "ta tillbaka de tre extra kronorna, så kan du betala 10 kronor en annan gång". Det är klart jag går tillbaka dit med en tia, och dessutom köper fler blommor. Så det är helt klart bra kundvård att göra på det sätt som flickan gjorde, men det spelar ingen roll. Den genuina omtanken var det som räknas. Jag talade med min fru om detta och hon upplever det också väldigt ofta, att hon blir vänligt bemött i olika sammanhang. Det hjälper inte direkt människor i krig och människor som befinner sig i alla möjliga andra situationer, men den omtanke och medmänsklighet jag upplever allt oftare i min vardag, har spridningseffekt och indirekt påverkar det situationer som geografisk ligger långt bort.

Det Gudomliga växer sig allt starkare i samhället

Häromdagen hörde jag på radion att regeringen och skolverket strider om vem som skall bedöma lärares lämplighet. Skall det vara skolverket eller högskolan? Jag tänkte - har någondera part kompetens att bedöma det?

Sedan kom jag till förskolan med min dotter och jag stannade en stund och satt med barn och pedagoger runt ett bord och tittade på när de tillverkade låtsasgodis och låtsasglass till sitt låtsascafé. Utrymmet mellan barn och pedagoger var fyllt av en atmosfär av kärlek, eller Gudomlighet eller vad man nu vill kalla det för.

Det känns tryggt för för framtiden. Jag tänker att när min dotter och hennes jämnåriga skall fatta viktiga beslut, då sätter de sig runt ett bort och hittar en lösning som är bäst för alla. Det är så enkelt, ack så enkelt.

Katt- och råttalek. Men jag vill också ha paus!

Går det att finna ord att beskriva upplevelsen av världen, så att de också förmedlar själva upplevelsen på ett direkt sätt? Jag vill tro det och eftersom ord skapar upplevelser, så kanske det finns formuleringar, som också fångar det mystiska (det magiska, det, underbara, det sköna, det förnimbara), utan att för den skull göra det till något mystiskt (konstigt) och samtidigt beskriva det på ett sådant sätt att beskrivningen inte separerar mig/dig från själva upplevelsen.

Jag kommer vidare i min vandring mot att försöka beskriva min verklighet i ord, genom att plocka bort Gud ur ekvationen. Gud (eller snarare beteckningen Gud) är en beteckning på något som separerar mig från upplevelsen och som jag skrev i mitt förra inlägg, så är jag och du och de flesta andra människor de enda Gudarna jag med säkerhet vet existerar (vi skapar från morgon till kväll).

Man kan lägga in olika tolkningar i det som man vanligtvis benämner som Gud, men det jag vanligtvis lägger in i Gudsbegreppet är benämningen på det Gudomliga och eftersom det är det sätt som jag tidigare och nu sett/ser på Gud, så kan det fortsätta att kallas för det Gudomliga (åtminstone i min värld). Som jag nämnt tidigare är det ingen teori jag talar om eller referens till vad någon annan talat om (även om jag tror - tror mig veta - att det är just detta många, många, andra människor både talat om och själva upplevt). Det är något jag själv upplever.

När människor talar om kristna värderingar som en bra värdegrund, så köper jag det rakt av som en bra värdegrund och personligen funkar det alldeles utmärkt att kalla det för kristna värderingar. Men det kommer sannolikt ta lång tid att få med sig alla människor på detta.

Ett förslag skulle kunna vara att kalla det för en Humanistiskt Gudomlig(t) värdegrund/förhållningssätt.

Min far var inte en bekännande kristen och han trodde inte på den Guden som han uppfattade att de kristnas Gud var, men han levde efter en kristen värdegrund och när han dog så löd hans dödsruna, som hans tidigare arbetsgivare skrivit i tidningen: "Allan var en hedersman".

Pappa var helt klart en hedersman och även om han kanske inte själv skulle använda det uttrycket så uppfattar jag att han tjänade det Gudomliga - han tjänade något utanför hans begränsade Jag (då hamnar man per automatik in något som mycket väl kan kallas för det Gudomliga). Enkel matematik - om jag vill vara frälst, fri från mig själv - fri från ondo, då måste jag tjäna det som ligger utanför mig själv och det gjorde min pappa.

Hade min pappa köpt beteckningen på vad han var, som; Humanistiskt Gudomlig? Jag vet inte, men för att man skall kunna vara på det sätt som min pappa var, så måste man ha både Humanistiska värderingar och samtidigt befinna sig i ett Gudomligt tillstånd.

Det Humanistiska och det Gudomliga är ömsesidigt beroende av varandra för att var verksamt. Det ena kan inte finnas utan det andra!

Man talar om att gravida kvinnor är i ett Gudomligt tillstånd när de är havande och det är säkert naturens sätt att ordna till det så att kvinnan befinner sig i för fostret mest gynnsamma varandetillstånd för att ett nytt friskt och välmående barn skall kunna födas.

På samma sätt kräver en Humanistisk värdegrund det Gudomliga tillståndet för att en ny friskare mänsklighet skall födas på jorden.

Jag tror en anledning till att människor går i krig kring trosfrågor att att de själva inte riktigt förstår innebörden och konsekvenserna av vad de själva tror på. Och det är inte så konstigt eftersom vi inte har skaffat oss gemensamma uttryck för vad det är vi menar när vi samtalar om trosfrågor.

Talar jag exempelvis om Gud så är det per definition ett begrepp som separerar mig från det jag vill beskriva (tycker já då), oavsett vilken företeelse det är jag vill beskriva. Talar jag i stället om det Gudomliga så talar jag om något jag per definition kan vara i kontakt med och uppleva (samtidigt som jag talar om det som Gudomligt) och om en av oss är i det Gudomliga tillräckligt starkt och länge, så kommer den andre av oss också snart att uppleva samma sak. Ingen av oss skulle tveka på upplevelsen. Vi skulle befinna oss i ett varandetillstånd där vi kan formulera de Humanistiska värderingarna vi som mänskligheten väljer att hålla oss till.

Observera att förhållningssättet; det Humanistikst Gudomligt sättet, är både ett förhållningssätt och ett varandetillstånd/medvetandetillstånd.

Att tjäna det Gudomliga, är som att åka på semester och emellanåt eller gärna ofta kliva ur och lämna bilen och känna vinden smeka din kind, att känna smak och lukt av smultron, att vandra barfota i daggvått gräs, i stället för att inte tjäna det Gudomliga genom att sitta instängd i bilen med bilrutorna stängda hela semestern.

Att bara tjäna det Gudomliga skulle vara som att vara på semester hela tiden (att bara vara i ett kännande tillstånd) - kanske är det vad människor som drömmer om paradiset talar om?

Det Humanistiskt Gudomliga varandetillståndet jag talar om skulle kunna beskrivas som att gärna åka bil, men att åka i en miljöbil, varför inte en som kan framföras på ett förarlöst sätt. När så är möjlig tar jag av taket och åker cabriolet eller åtminstone kör jag med nervevade rutor. Eller varför inte ta tåget. Och jag tar ofta pauser för känna världen med alla dess under. Jag lever på ett avsiktligt, medvetet, medkännande sätt.

vad jag tror på:
jag tror på Gudomlig humanism
det ger mig vad jag behöver
det skapar förutsättning för att jag kan bidra till;
att andra också får vad de behöver
och jag tar ofta paus för att känna livet

Göteborg, 30 april 2014

Lars André

P.S. Jag sänder med några dikter jag skrev 2003 och 2004

livet vaknar:
kroppen
själens spegel
skapar musten, livet
trycket finns där
längtar
måste ut

diverse:
vatten
blodiglar suger blodet
regnskogsgolvet fyllt av fukt och mylla
djupt i havet hajen snuddar vid min fot
håret fladdrar, hästen under mig, i sporrsträck
vulkanen ligger död
bergen, mörkret, kärlek
livgivande delar
av allt, som är

kära vän:
du finns så nära
trär smultron på strå
älskar
små fötter springer på gulnat gräs
värmer hjärtat
tar dig i min famn

27 maj 2004:
mitt sinne, ramen till en oskriven bok
ett utrymme för allehanda experiment
ett möjligheternas landskap
skaldar en dikt
gör en figur
smeker en vän
be mig inte rita något, som inte finns, än...

Kommentar samt en märklig slutsats ...

1. 
   

   Kommentar från Bertil på mitt senaste inlägg:

   Bra du skirver Lars! ...men är det bara kristna som är människor...?
   Vad är en hindu, muslim buddist etc..?
   Bertil

   SvaraRadera
2. 
   detupplystalivet26 april 2014 10:01

   När jag skriver så skriver jag hastigt och i bland lite överdrivet i mitt sätt att uttrycka mig och det gör att jag inte alltid hittar det ord som mitt utforskande söker efter.
   
   Självklart är alla människor människor! Och när jag nu fått lite distans till min text så inser jag att mänsklig är ett bättre ord för det jag försökt att uttrycka.
   
   Jag skriver ett nytt inlägg för att ytterligare förtydliga vad det är jag vill förmedla.
   
   Lars den onde och den gode, 26 april 2014
   
   
   
   Nytt inlägg:
   
   
   Jag har alltid trott att Gud var Gud och människa var människa, men jag tror det är tvärtom. Jo visst vi är fortfarande människor i mitt Universum, men vi har glömt bort att vara övervägande mänskliga och det är det som är problemet med oss människor. Detta är en för mig personligen en revolutionerande slutstats. Det är jag som Gud som är problemet!
   
   
   Se på världen. Hade vi levt i en övervägande mänsklig värld hade den inte sett ut som den gör. Det betyder inte att jag misströstar - jag ser också mycket mänsklighet i världen. 
   
   
   Problemet för människan uppstod i syndafallet, hon slutar vara det hon var innan och hon blir en Gud. Efter syndafallet upphöjer hon sig till Gud och skapar "det där är icke jag", och "det där är icke jag", och "det där är inte heller jag". Hon skapar från morgon till kväll. Det är hon som är Gud och skall jag vara ärlig är det den enda skapande Guden i världen jag med säkerhet vet existerar. 
   
   
   Min poäng med senaste inlägget är att jag tolkar Bibeln så att Jesus återuppstod som mänsklig från att ha varit en Gud, som du och jag (de flesta buddhister, hinduer och muslimer är säkert också Gud - detta är inom parentes något vi också kunde ena oss omkring). Och när någon åter blir mänsklig, en hel människa då blir hon också Gudomlig. Det blir kanske fel att kalla det ursprungliga mänskliga varandet för att vara kristen (men för mig personligen är den innebörden i att vara kristen) - det ordet är ju redan upptaget - jag ville med mitt tidigare inlägg spetsa till det hela och använda ett ord som i min förståelse handlar just om att vara mänsklig och är det något som jag fastnat för hos Jesus så är det just att han var mänsklig. Det är när man hänger i (det mentala) korset som man är en skapande Gud.
   
   
   Innan mänskligheten blev människor (läs Gudar) så var kanske olika naturfenomen Gudar och när hon efter syndafallet själv blev en Gud så har hon projicerat bilden av sig själv på något som kanske bäst beskrivs som en spegel. Det är ok att kalla det för Gud eller Nuvarandet eller vad som helst, men jag tror det helt klart är ett varandetillstånd som kanske mår bäst av att inte få någon beskrivning. Det är vad det är. Till och med Bibeln beskriver det som "Jag är det jag är".
   
   Jag tror det vore bra för vår fortsatta gemensamma resa att så många som möjligt av oss inser att det är vi själva, som Gudar, som är problemet.
   
   Jag har i tidigare inlägg skrivit att Shakespeare myntade frasen att vara eller inte vara det är frågan. Jag vet inte riktigt vad han menade med detta, men det passar in på det jag talar om att frågan är huruvida jag skall vara mänsklig (vara) eller vara Gud (inte vara/skapa).

   
   

   Min lösning på problemet som det är för oss i dag (och att svara på Shakespeares fråga) är låna Shakespeares fras och att välja att; - både vara och att inte vara.  Jag tror vi passerat "point of no return" och vi kan inte återgå till ett varandetillstånd, utan viljan att skapa.

   
   Vi måste fortsätta axla rollen som ”Gud” i Universum, men vi måste göra det från en mänsklig (Gudomlig) synvinkel, på ett påtagligt medvetet sätt. Ett fint ord att beskriva detta varsamma sätt att vara skapare är att benämna det som Varsevarande.

   
   

   Känn medkänsla för det du skapar. Ta fullt ansvar för allt du skapar e t c, e t c. Sluta låtsas att inte också du är grym ibland. Det är fullständig omöjligt att vara en skapande Gud och samtidigt inte vara ond, i synnerhet om du inte inser att det är du som är Gud och tar ansvar för det.
   
   Om tillräcklig många människor blir tillräckligt mänskliga (kännande) så spelar det ingen roll att olika människor väljer att tillhöra olika religioner. Mänskligheten (Människovarandet så som det var innan syndafallet) är mer andligt utvecklad än alla religioner och här får alla plats.
   
   Jag tror att paradiset som människor drömmer om, just är att leva i mänskligheten och helt klart är det möjlig att skapa det här och nu under förutsättning att du och jag inser att det är du och jag som är Gud och inte det varande vi vanligtvis kallar Gud - den Guden skapar inte - hen bara är - det är anledningen till att nåden finns där, det är anledningen till att det känns som en omfamnande far/mor som förlåter en för vad och vem man än är.
   
   Syndafallet (om du undrar vad jag menar med det) - det är den punkt i en människas/mänsklighetens medvetenhet när hon/hen inser att hon/hen avsiktligt eller omedvetet kan välja bort att uppleva en känsla eller något annat hon/hen skapat. Exempelvis du känner dig arg, ledsen eller rädd och du använder din mentala styrka att låta bli att känna dessa känslor. Då och där uppstår skulden. Du lånar av din egen integritet du lånar av din egen mänsklighet och blir något annat än ursprungligt mänsklig. Då och där inträffar syndafallet.
   
   Helvetet om någon undrar är att leva som om otrevligheter inte finns.
   
   
   
   

Att vara kristen är att vara människal

Så märkligt, eller hur? - Att vara kristen är att vara människa!

Då måste jag göra en bekännelse - jag är kristen - sedan födsel och ohejdad vana! Det måste vara detta Bibeln handlar om. Det blir då logiskt att vägen till Gud går genom Jesus - han var människa (!) - han var kött och blod - han pruttade med största sannolikhet och han var säkert kåt och grym, o glad, o dum, o snål, o älskvärd, o förlåtande o allt annat man kan vara som människa.

I syndafallet blir Adam (hebreiska för arten människa) medveten att en av oss har snopp och en av oss är snopplös, men snippig. Adam som levt i fred med hen själv och pruttat o knullat, älskat och visat omsorg för hen själv blir blyg och definierar ut halva sig. O säger det där är icke jag, - det där är något annat. Människan, Adam blir ickemänniska, hen blir han o hon, Adam blir Antikrist - Adam slutar vara kristen.

Emellanåt i världshistorien hittar den snoppige och den snippige hem till hen själv och då uppstår Människan, Adam - den kristne - igen. Det hände sannolikt i Palestina för 2000 år sedan (är inte det hela poängen med Jesus just att han var människa?) - och det har hänt gång på gång i andra tider och på andra platser runt om på vår planet.

Jag måste bekänna - Jag är kristen - i bland. I bland är jag ärlig med att släppa fram rädslan, min småttighet, min okunskap, ledsenheten, ilskan, frustrationen, ondskan e t c. Jag accepterar att jag är människa! - Då är jag kristen! Då är jag också ett med hen självt (ett med Gud/Nuvarandet). Det är belöningen för att acceptera allt jag är, det förlöser - det är frälsning här och nu.

Händer inte detta också dig emellanåt? Då är också du kristen, åtminstone just då.

Med denna tolkning av Bibeln uppnår man flera fördelar. Man når frigörelse o frälsning här och nu (detta är ingen teori det är upplevd verklighet jag upplevt hos mig själv och hos 1000-tals andra människor jag mött gång, på gång, på gång), det att vara människa är också något alla människor på jorden skulle kunna enas om. Vi föds ju till människor - tyvärr glömmer de flesta av bort att vara människa.

Gå ut i världen o visa dig, visa att du är Människa, visa att du är ledsen och visa att du är ond någon gång. Det är riktigt befriande och du behöver inte slå ihjäl någon bara för att du visar att du är ond.

Problemet med att du inte öppet visar vem du är, är att någon annan kommer göra det i ditt ställe. Allt du förnekar i dig själv kommer någon annat spela ut i ditt ställe. Din ovilja att visa dig som du är kommer leda till att någon annan gör det du inte vill stå för. Du och jag skapar ondskan i världen genom att inte våga vara hela människor.

Jag har en dotter som är fem år. Jag försöker uppfostra henne till att det är okej att vara ond, det är okej att slå andra och att allting faktiskt är okej (-Jag kommer älska dig för vad du än gör, tänker jag som far). Samtidig lär jag min dotter att andra människor kanske inte tycker att det är okej att hon slår dem e t c. Helt klart får det otrevliga konsekvenser för mig själv om jag slår någon annan och det är inte heller speciellt snällt att slå andra, så det är något jag undviker att göra och jag är helt säker på att min dotter inte heller kommer slå någon medmänniska.

Jag blev arg på min dotter och tog chansen att medvetet visa min egen ondska, samtidigt som jag medvetet visade min ilska. Jag bröt sönder hennes flöjt och kände på det förbjudna och visade det samtidigt, både i att bryta sönder något som var min dotters, men också att bryta sönder ett musikinstrument.

Händelsen ledde till något bra både för mig och min dotter. Jag visade henne att också jag som förälder kan vara ond (och inte minst visade jag det för mig själv), vilket lämnar dörren öppen för henne också att vara det. Hon kommer säkert inte behöva visa ondska så många gånger i sitt liv, men hon slipper bära bördan av att försöka undvika att visa det.

Min fru berättade att min dotter berättade om hela historien för henne och då berättade min dotter att hon som svar på att jag bröt sönder hennes flöjt hade klippt sönder en bok för mig - och hon gjorde det medvetet! Inte nog med att min dotter medvetet gav igen med samma mynt, så kom hon dessutom rakryggad till mig med sin flöjt och sa: - den här får du laga pappa! Jag vill tro att händelsen stärkte min dotter i att vara människa* (* tillägg 29 april 2014 - Läs medkännande, tolerant, mänsklig) - det är åtminstone det som är min intention när jag möter min dotter.

Människa gå ut i världen och våga visa att också* du kan vara ond. Det finns mycket kärlek att hämta på andra sidan.

*Kommentar en dag senare: Observera med betoning på också. Jag förutsätter att du redan som de flesta av oss gör, försöker så gott du kan att vara god. Om nu någon skulle tro att jag är fullständig galen. Jag vill också tillägga att bara för att man tillåter sig att man kan vara ond, så är det det inte min avsikt att uppmuntra någon till att gå ut och göra illdåd, på uppdrag av mig. Om nu någon skulle tro det.

Onda det är vi allihopa,
allihopa,
allihopa
Du mé
o  jag mé
Du mé
o jag mé

P.S. Jag har aldrig hört talas om Dietrich Bonhoeffer förrän i går, men när jag läste en del av vad han skrivit så föll allt på plats. Som jag uppfattar honom hade han bland annat idéen om att vara kristen är att vara människa. Och oavsett vad han trodde eller inte så bidrog min tolkning av honom till att mitt universum blev fullt begripligt. 

Ut- och Inandning

Nuvarandet relaterar till Frånvarandet ungefär som utandning relaterar till inandning. 

Frånvarandet är en konsekvens av det sätt på vilket Universum fungerar. Vilket i sin tur sannolikt är anledningen till varför man inom andliga traditioner talar om att man efter ett andligt uppvaknande måste lägga lite uppmärksamhet på att hålla sig 'vaken'. Gissningsvis är det också åtminstone delvis anledningen till varför man inom organiserade religiösa traditioner samlas till Gudstjänst och liknande - det är ett sätt att återfå kontakt med Gud (Nuvarandet). 

Allt i universum spinner och vrider sig och det är sannolikt detta som orsakar fenomenet att man helt plötsligt tappat den sköna kontakten man hade med Gud. Man blir vred/vriden/vredgad i sin egen essens, sannolikt som en konsekvens av att allt i Universum man står i kontakt med också har vridit sig runt sig självt. 

Om man inte är vaken och upptäcker detta hos sig själv och känner medkänsla för den egna vredheten, så börjar man skapa motkänslor och man börjar projicera den egna ilskan på omvärlden. Det är inte Kalle som gör dig arg - du har missat känna medkänsla för att Universum i sin helhet har vridit sig. När du väl missat det Gud själv skapat, då kan du skapa alla möjliga dramer och alla möjliga historier för att rättfärdiga att du själv, för det mesta ovetandes, har missat att älska Gud när hen vrider sig.

Det är också här kopplingen finns mellan Gud och skapelsen. Jag vet inte varför Nuvarandet vrider sig. Jag vet inte varför allt i universum spinner och vrider sig, men jag kan känna vridningen i mig själv flera gånger varje dag. Speciellt när jag vaknar på morgonen. Jag kan vakna och vara omotiverat arg på min fru utan att vi har talat med varandra. När jag kommer på att Universum har vridit sig sedan jag senast var vaken kan jag ge lite kärlek och uppmärksamhet åt hens (Guds) vrede - då släpper ilskan mot min fru och kärleken stiger åter i mitt inre.

Motkänslor leder till evolution (andlig och materiell och biologisk inveckling). Det är Gud som självt vrider sig och hens egna skapelser som genom motkänslor driver evolutionen framåt. 

Ja visst det naturliga urvalet sållar naturligtvis ut de skapelser som har överlevnadsvärde. Här håller jag som fil dr i mikrobiologi med mina Naturvetarkollegor. Men det är fenomenet att Nuvarandet vrider sig, som orsakar att evolutionen fortskrider och orsakar att nya arter plötsligt stiger fram som, ut ur tomma intet!

Jag kan inte bevisa min tes - men jag upplever det lika tydlig som jag känner vinden smeka min kind. Så vad jag talar om är en upplevd sanning - sedan är det inte långsökt att dra slutsatsen att det jag upplever rent fysiskt i min kropp är ett uttryck för det som sker överallt annars i Universum.

Du är inte (åtminstone helt uppenbart) ansvarig för att du är vriden  - du är dock i högsta grad ansvarig för var du gör med med det!

Det nya?

Jag skrev tidigare att där sannolikt aldrig fanns en tid då inte Nuvarandet fanns och så är det sannolikt. 'Det nya' är att vi kan leva i en både-och-värld. Vi kan vara förankrade i Nuvarandet och sedan låta vårt ljus (uppmärksamhet, energi) sippra ut i världen genom de 'sanningar' vi vill se förverkligade. Att vara förankrad i Nuvarandet tar bort risken att man skapar något som inte är gott också för andra.

Det hjälper inte att vara snäll för att man skall hamna i himlen. I Nuvarandet hamnar man när man accepterar att man är, det/den man är.

Det är okej att vara snäll, men var snäll och var det när du är i Nuvarandet.



andligt utvecklad:

betongvägg - andligt utvecklad
den är vad den är
du och jag....
....vill vara något annat, än det som är

Tidens ände?

Ja varför inte? Det känns som att tiden tagit slut. Nuvarandet känner sig lycklig.

Jag var på en restaurang  med en vän, jag tror det var 2002. Jag ville göra henne uppmärksam på att vi relativt sett lever i en fredlig värld. Från djupet av mig uttrycktes; "det är fred i mitt universum". Det som inträffade var att rummet lystes upp och både jag och min vän upplevde att tiden stannade. Min avsiktliga intention var att ge min vän en intellektuell reflektion kring krig och fred, men på något sätt fick mitt uttalande mig att komma i kontakt med Nuvarandet och kommunicera sanningen därifrån.

Jag har tidigare skrivit att Nuvarandet sannolikt är den plats där kvantfysikens lagar råder. Mitt uttalande "det är fred i mitt universum" fick mig den gången att för en liten stund lämna Frånvarandet och på djupet uppleva magins värld. Magins värld är både gudomlig och kvantfysisk. Hur man upplever det beror på vilka vilka glasögon man har på när man beskriver den.

Jag skrev en gång att vetenskap leder till andlig utveckling, annars är det inte vetenskap. Vad jag syftade på vara att när man väl är andligt invecklad och fast i Frånvarandet, så leder bra vetenskap till att man medvetet definierar skapelsen, vilket i sig leder till andlig utveckling.

Vetenskap är Frånvarandets sätt att hantera existensen. När vi människor förmår förena Frånvarandets kunskaper med Nuvarandets magiska/gudomliga väsen, då har vi fred på jorden.

Märkligt

Världen snurrar på, men Nuvarandet (Gud eller vilket namn som passar dig) är som det alltid varit. Så är det i mitt liv, så har det varit så länge som jag minns. Jag var i Dalarna med min familj under helgen som var. Det är märkligt hur Nuvarandet är så mycket mer påtagligt på landsbygden. I stan måste jag aktivt flytta min uppmärksamhet ut ur livets brus för att känna Nuvarandet. Det är länge sedan jag bodde på landsbygden. Kanske man där måste skapa brus för att få balans i tillvaron? Jag sitter på mitt kotor i stan och skriver. Nuvarandet blir påtagligt först när jag flyttar uppmärksamheten ut genom fönstret och börjar känna livet utanför huset, mer påtagligt, än hur det är inom lägenhetens begränsningar. Det som sedan händer när upplevelsen smälter samman med Nuvarandet är att; livet fylls med något självklart, något som har sin egen mening och något som inte pockar på uppmärksamhet för att lösas eller förstås. Det är vad det är, och just precis bara vad det är! Detta Nuvarande skulle kunna vara 'Det nya livet', men speciellt nytt är det inte. Sannolikt fanns aldrig en tid utan Nuvarandet. Människor som går i krig för att strida om vem, vad Gud är, lever sannolikt inte i en daglig kontakt med Nuvarandet.

krokus
påskliljor
solen smeker yrvaket land
tideli, tideli, pom

Jag har aldrig riktigt förstått poängen......

Jag har aldrig riktigt förstått poängen med att tro på Gud och Jesus. Jag tror det beror på att det Gudomliga alltid har varit påtagligt närvarande i mitt liv. Det är som en fisk som simmar i vatten, som har svårt att förstå varför han skall tro på vatten.

Jag gissar att alla andliga vägar som fungerar, gör det av den anledningen att de attityder, förhållningssätt, ritualer e t c som används hjälper människor att släppa sitt "Jag" och att sätta dem i kontakt med det som finns bortom gränsen för "Jag".

Om jag själv tappat kontakten med Gud, så vet jag med säkerhet att jag kan nå det Gudomliga genom att medvetet flytta min uppmärksamhet ut ur "Jag", eller lösa upp och släppa "Jag" och dess ännu mer destruktiva kusiner; exempelvis "jag har gjort något fel och vill inte bli avslöjad","jag kan inte", jag vill inte" - och det vill jag heller inte ha att göra med. (OBS jag målar på med orden som den värste konstnären på ett hastigt och möjligen överdrivet sätt - jag vet inte om det är möjligt eller ens önskvärt att lösa upp sitt "Jag", jag talar här mer om en upplevelse som är från ett friare perspektiv, än från ett mer låst perspektiv - om nu någon är orolig att jag har tappat greppet om existensen)

Jag förstår nu varför jag gillar Bibeln men aldrig definierat mig som kristen. Texterna är säker medvetet skrivna för att fungera som transportmedel att varsamt hjälpa mig att flytta från "Jag" till det Gudomliga utan att jag är medveten om hur det fungerar.

Det är mycket jag, jag, jag i texten ovan. Tideli, tideli, pom.............

Det hänger samman nu

Bibeln har alltid varit en bok med sköna berättelser som resonerar med mig på ett intuitiv plan. Jag skrev i mitt förra inlägg att jag gick i söndagsskolan när jag var barn. Jag har fått mig återberättat att jag sa till pastorn i ett sammanhang när det var en lite knivig situation att; nu gör vi som Sakareus (han i mullbärsträdet), vi släpper oss. Det kanske inte var grammatiskt korrekt, men intuitivt hade jag som 6-årig snappat upp budskapet i berättelsen som pastorn hade förmedlat, och gjort om det till mitt. Pastorn talade om mannen som behövde släppa taget om vad det nu var. Jag hade gjort om det till att, nu slappnar vi av, nu släpper vi taget (i allmänhet). Nu 50 år senare så ser jag också att min "felsägning"; nu släpper vi oss, faktiskt pekar i rätt riktning, den med. När man släpper en fis, så släpper man taget.

Mitt universum blir begripligt om jag sätter likhetstecken mellan Jesus och en bra attityd (bra attityd i den bemärkelse att den skapar den upplevelse jag vill ha). Min relation med Jesus har alltid varit som ett par mjuka väl använda favoritskor och jag förstår det om jag nu sätter likhetstecken mellan Jesus och en bra attityd. Det blir begripligt vad jag skall tro på för att bli frälst (bli fri från ondo), nämligen en bra attityd. Det blir då begriplig hur Jesus kan fungera som bro mellan det "onda" och det "goda". I mitt universum är Jesus ingen ställföreträdare framför mig själv, det är en attityd och inget annat!

Om jag väljer att sätta likhetstecken mellan Jesus och en bra attityd, så öppnar det för möjligheten att ta hand om och offra mindre bra attityder i mitt medvetande. Om jag har en idé om att jag exempelvis inte duger som jag är så hjälper det inte vilken dräkt jag ikläder mig, eller all lyx i världen som jag skaffar. Det vettigaste lösningen är att hitta den begränsande föreställningen och ta bort den.

I mitt universum är det "Jag" som är frestaren inte Djävulen. Jag skull hellre vilja sätta likhetstecken mellan Djävulen och en mindre bra attityd, än att göra 'Djävulen' till syndabock. Det är jag och ingen annan som faller för frestelsen och undviker fullt ansvar för mitt liv genom att falla för lättköpta attityder (Djävulsattityder) som; jag kan inte, jag vill inte, jag törs inte e t c.

Sammanfattningsvis fungerar mitt universum så att Djävulsattityder drar mig bort från Nuvarandet till Frånvarandet och Jesusattityder tar mig tillbaka från Frånvarandet till Nuvarandet. Din vilja/Min vilja är möjligheten att navigera mellan motpolerna.

Utan Frånvarandet hade vi nog aldrig blivit människor. Ett liv uteslutande i Nuvarandet är sannolikt inte möjligt. Men en skön kompromiss är att använda sin vilja till att stå med en fot i vardera lägret. Kanske Varsevarandet är ett bra ord för denna fruktsamma kompromiss? Att lära sig använda "Jag" på ett medvetet avsiktligt sätt är vägen till en sund kompromiss.

Att släppa taget om Frånvarande - det fungerar idag - det fungerade för 50 år sedan - och det har sannolikt fungerat så länge Frånvarandet funnits bland oss människor.

Jag har alltid gillat Jesus - jag har inte förstått varför

Jag gillar Jesus, men jag har haft svårt att få ihop bilderna. Jag gick i söndagsskola när jag var barn och jag fick en skön relation med Jesus. Jag fick frågan om jag trodde på Jesus, jag kanske var 5 år och jag lär ha svarat; ja, jag trodde nog på Jesus men han fanns nog inte där jag bodde, jag hade aldrig sett honom i min hemby.  

Den Jesus som är närvarande i mitt liv är identisk med det jag tidigare beskrivit som vägen till Nuvarandet. Kan det bero på att namnet Jesus lär komma ur arameiska och betyda JHVH frälser (Wikipedia)? 
Etymologiskt härrör namnet Jesus från arameiska ישוע, Yeshua, med betydelsen "JHVH frälser"

JHVH = Gud

Om man sedan tar i beaktande att Gud ofta översätts till "Jag är den jag är"  -

Jag är den Jag är "Jag kommer att visa mig vara" (hebreiska: אהיה אשר אהיה, uttalat Ehyeh asher ehyeh) är en vanlig svensk översättning (Bibel 2000 och andra) av det svar Gud använde i Bibeln när Mose frågade efter hans namn (2 Mos. 3:14). 

- Så tycker jag att min självupplevda sanning ligger nära det som Bibeln talar om.
Nämligen att; när jag accepterar att 'jag är den/det jag är' så befriar (JHVH frälser) det mig från Frånvarandet  och jag landar i Nuvarandet.

För mig är Jesus ingen person, objekt,  e t c, det är snarare en möjlighet eller förmåga/attityd att acceptera att 'jag (du) är den/det jag (du) är'.  Gissningsvis något vi alla är födda med så det kanske inte är så konstigt att jag upplevt att min Jesus, min förmåga/attityd till befria mig genom acceptans och medkänsla, alltid varit en del av mig själv.

Attityden 'Jesus' befriar mig fån ondo. Så länge som jag befinner mig i Frånvarandet så är jag mentalt korsfäst per definition. Attityderna 'Jag är inte', 'Jag kan inte', 'Jag vill inte' korsfäster och låser fast och skapar därmed världens oro och lidande.

Att vägen från korset går via 'Jesus' (via en attityd) behöver inte vara så kontroversiellt och helt klart kommer attityden; "du/jag är OK som du/jag är" eller liknande attityder att leda till försoning och det funkar garanterat på dig oavsett om du är en mulla, en sverigedemokrat, en bög, en svartskalle, en svensson eller hur du nu vill definiera dig själv.

Jag tycker inte det är långsökt att tänka att det fanns en eller fler personer för ca 2000 år sedan som tänkte så som jag beskriver ett möjligt förlopp ovan. Om så varit fallet hade de helt klart i första hand kunnat befria sig själva från sin egen andliga inveckling genom att ha en frälsande attityd. Och det är heller inte konstigt att tänka sig att människor som mötte dem uppfattade dem som att de besatt en speciell kraft eller förmåga. Nuvarandet har en märklig påverkan i världen. Det har det idag och det hade det sannolikt också, på Jesu tid.

Jag gillar Jesus!

P.S. Jag är inte aktiv på sociala medier, annat än denna blogg - och det var lite rolig och i högsta grad oväntat, att just 'Jesus' fick mitt första gillande på nätet

spelar roll

Det spelar roll vilka ord man använder. Om jag säger att jag ofta lever i/känner evigheten så känns det för mig lite pretentiöst, aningen mossigt och en plats i något som stannat.
Säger jag däremot att jag oftare och oftare lever i Nuvarandet så känns benämningen mycket närmare själva upplevelsen, även om de två orden i min förståelse betyder samma sak.

I tidigare inlägg skrev jag att Shakespear fångade det i orden; Att vara eller att inte vara - det är frågan

Man skulle kunna säga det samma med orden; Att vara Nuvarandet eller Frånvarandet - det är livets möjligheter

När vi är i Nuvarandet kan vi känna oss fullständig befriad från livets större eller mindre sorger - Nuvarandet är också intuitionens, kärlekens och de magiska möjligheternas land

När vi är i Frånvarandet (andligt invecklade) kan vi uppleva underbart positiva och sköna saker, så länge som vi förmår upprätthålla kontakten med de skapelserna. I Frånvarandet kan vi också uppleva lidande av olika slag, så länge vi upprätthåller kontakten med de skapelserna.

Livet har gett dig och mig en möjlighet att välja spelplan

Tack Niklas för att du gav mig ett ord som stämmer bra med min upplevelse

Niklas kommentar till mitt inlägg den 4:e mars

1. 
   

   Kommentar till mitt inlägg 4:e mars 

   "Ingår DU i nuvarandet, eller ute på vift ibland?" Niklas

   
   

   Mitt svar:
   
   
   Nuvarandet, det var väl en utmärkt benämning på det jag vill förmedla. Det känns bra! Föreställ dig en värld där människor lever i Nuvarandet..... Lars
   
   

Utvidgat svar - obs jag är på vift nu:

"Jag" är alltid på vift från Nuvarandet, det är själva poängen med "Jag" och det skapar både möjligheter och problem för alla människor. Jag skrev en dikt 2003 där jag använde ordet Gud. Dikten har namnet titellös. Undrar vad som händer om man byter Gud mot....?


titellös:

mig eller dig
två sidor av samma mynt
du är Gud, när vi möts

Experiment; Vad händer när man byter ut Gud mot......?

mig eller dig
två sidor av samma mynt
du är Nuvarandet, när vi möts

mig eller dig
två sidor av samma mynt
du är i Kvantjaget, när vi möts

Sammanflätning - tro inte på allt jag säger

Tro inte på allt jag säger eller skriver. Dels kan det vara helt galet det jag skriver och dels kan det vara så att du misstolkar det jag skriver. Tro på din egen upplevelse som du skapar i relation till det jag skriver. Som ett exempel; i mitt senast inlägg skrev jag att världen skapas utifrån de glasögon du sätter på näsan - utifrån dina tankar, föreställningar. Så är det, men det beror samtidig på hur man uppfattar detta med att tankar påverkar livet. Det har faktiskt mycket större betydelse vad/var man är när man tänker än vad det är man tänker. Jag tror det har att göra med begreppet sammanflätning som används inom kvantfysiken.

Sammanflätning handlar om två separerade kvantpartiklar, där den ena tvillingpartikeln upplever samma sak som den andra när den andra påverkas på något sätt, även om de befinner sig långt ifrån varandra. Sannolikt är det så att du tar kontakt med världen på ett kvantfysiskt sätt när du kontaktar 'Var-andet'. När man i Bibeln skriver "Jag är vägen, sanningen" e t c, så visar det mig att man talar om 'Var-andet' och att man beskriver kvantfysik med andra termer. När 'Jag är', när jag blir, Det (vägen, sanningen e t c) då är jag också sammanflätad - då är jag i kvantjaget. Det förklarar varför du kan uppleva den andliga aspekten av tillvaron magisk, på samma sätt som moderna kvantfysiker talar om kvantfysiken.

När du är i kvantjaget blir världen så som du tänker, men är du inte i kvantjaget, så spelar det inte så stor roll vad du tänker - varken positivt eller negativt. Så min uppmaning till sökaren är; tro inte på vad jag säger - bli det jag är (när jag 'Är', annars kanske det blir knasigt?) - eller ännu hellre bli det du vill eller inte vill vara sammanflätad med.

Det jag skriver ovan förklarar också varför affirmationer (bön) fungera i bland och inte ibland. När du inte befinner dig i kvantjaget så har dina tankar inte mycket påverkan på livet. Det blir mest tomma ord och det förklarar också varför många människor tycker detta med att tankar skapar är humbug. Utgår man inte från var/vad man är när man tänker så blir det humbug. Så, "ske din vilja, i himmelen, så och på jorden" e t c är en uppmaning att ta dina/mina tankar med dig/mig ner i kvantjaget, ner på jorden, och där bli en del av den fysiska verkligheten.

Det fungerar inte att "tro" på moderaterna, socialdemokraterna, jultomten, Gud eller Jesus. Det som fungerar är att vara sammanflätad med den upplevelse du vill utforska. Identifiera dig med den specifikt moderata upplevelsen (vad det nu skulle kunna vara) eller bli ett med jultomten eller vad du nu vill vara sammanflätad med.

Det att bli sammanflätad med är det som öppnar dig till kvantjaget. Det är anledningen varför Bibeln talar om acceptans och försoning. Det krävs acceptans och försoning för att förbereda sig för att upplevelsemässigt bli sammanflätad med en yrkesmördare, en bajshög, hat, e t c. Allt ypperliga vägar till andlig utveckling.

Jag vet inte om det är möjligt att alltid leva i kvantjaget, men en första förutsättning är att träna sig i att villigt och avsiktligt välja att sammanfläta sig med vilken som helst upplevelse. Alla upplevelser du undviker står på kö att slå till mot dig när du minst anar, just för att du av någon anledning fortfarande gör motstånd mot att vara sammanflätad med just den upplevelsen. Att göra motstånd är ett effektivt sätt att fly från kvantjaget. Att återupprätta kontakt med kvantjaget innebär att du avsiktligt sammanflätar dig med något och det spelar ingen roll vad det är. Tideli, tideli, pom.

Medkänsla är en kardinalväg till kvantjaget. Medkänsla är att känna samma som något annat, vilket är exakt vad kvantvärldens tvillingpartiklar gör, den ene känner som den andra känner även när de är separerade. Kvantjaget kanske inte är den bästa benämningen på det jag vill beskriva, det är ett ord som redan använts i något sammanhang, men det får stå så tillsvidare. Gud är faktiskt ett utmärkt ord för det jag talar om, men också Gud kan tolkas och uppfattas på många olika sätt.

(Inom parentes, jag håller helt och fullt med om att 'Jag Är', är vägen till Gud. Då i betydelsen att 'Jag Är', är landet där Gud bor (landet där man är sammanflätad) - observera att jag säger INTE att jag Lars André är vägen till Gud).

Förundrad

Jag är förundrad över allt i samhället i stort och i min närhet som går i en mycket positiv riktning. Planeten är på väg mot en ekologisk och social kollaps om vi håller upp historiska gasögon, samtidigt som en frisk vind av en sund framtid redan är här, om vi håller upp de glasögonen. Det är bara att välja. Ske din vilja, i himmelen så och på jorden. Det är din (och min) vilja det hänger på. I himmelen; det är dina tankar - de glasögon du sätter på näsan.

Solen skiner - våren är på väg

Tideli, tideli, pom

Tillstånden Ande, Pappandet/Mammandet och Barnavarandet

Du föds till ett villkorslöst varandetillstånd.
Du är barnavaradet som hittar på det ena tillståndet, efter det andra.
Något roligt, något glatt, något argt, något ledset...... e t c.
Tillståndet pappandet/mammandet säger åt dig gör inte si eller gör inte så.
Du börjar hänga upp det ena efter det andra i din privata julgran eller om du hellre vill kalla det för ditt privata kors. Man byter synvinkel i sitt eget medvetande när man inte vill uppleva nått tillstånd man själv har skapat och därför kan man uppleva att man känns som ett kors, om man känner efter.
Du dör och någon gång under dödsprocessen rämnar korset under sin egen tyngd och du blir fri - du återgår till ett villkorslöst varande.
Som alternativ kan du låta synvinkeln pappandet/mammandet i dig växa upp och ta ansvar för det du själv hängt upp i ditt eget kors. Du kan som ett vuxet medvetet val välja att under ett tag bära det som hänger i julgranen. Acceptera idéen att du både är ett barn och ett träd (ett kors) och från den utsiktspunkten uppleva tillståndet villkorslöst varande under en lång tid, innan du slitit ut din fysiska kropp.