Du sköna nya värld

Det regnar lite utanför mitt fönster. I går var jag och min dotter i skogen och hämtade hem lite mossa som vi la på ett stort träfat och ovanpå jorden i några stora krukor på balkongen. Med lite röda äpplen, kastanjer, kottar o några porslinsfigurer, så blir det en magisk värld i miniatyr. Lugnet har lagt sig som bomull runt hjärtat. Nu är det bara att fortsätta att vara i varsevarandet och se på när allt annat byter skepnad till något värdigare, mer hållbart - något som resonerar med hjärtat hos alla människor.

Efter att jag skrivit det jag skrev ovan gick jag in och donerade lite pengar till avaaz org. Jag stöder ofta deras aktiviteter - ofta namninsamlingar för riktigt vettiga ändamål. Det känns seriöst. Nu stöder jag deras projekt att ge ut en tidning på nätet. Läs mer på länken nedan. Det avaaz gör är att bidra till "Du sköna nya värld" - det Nya Livet.

https://secure.avaaz.org/en/avaaz_becomes_the_media/?dty 

Den tredje vägen

En strikt religiös tro skulle kunna beskrivas som den ena vägen och vetenskap som den andra vägen, som av vissa känns som motsatser. Ingen av dessa vägar leder med säkerhet fram till något som är bra för mänskligheten i stort. En tredje väg som fokuserar på att människor medvetet väljer ett medvetandetillstånd som man kan kalla att vara i kontakt med Gud (eller hur man nu vill benämna det) kan vara alternativet som fixa biffen. Man kan förklara det jag talar om i religiösa termer eller i vetenskapliga termer, det spelar ingen roll vad man tycker passar bäst. Det centrala är medvetandetillståndet i sig och det står fritt i förhållande till hur man tolkar det, det är något större än vare sig religiösa eller vetenskapliga tolkningsmodeller. Detta medvetandetillstånd jag talar om på olika sätt i min blogg kräver ingen förklaring, sinnet slappnar av och man är tillfreds utan förklaring.

Kommentar till fråga från "min fotogen" 26 september

I notisen i Sändaren fanns inget svar. Kanske det finns på Dalai Lamas Facebooksida? Min egen erfarenhet säger mig att människor som blir andligt hela i själen automatiskt får ett sundare förhållningssätt till etik och moral. Hel i själen kan man bli utan religion och möjligen snabbare och enklare eftersom man inte har en tro som eventuellt står i vägen. En direktkontakt med Gud om man vill kalla det så, ger per automatik en bra moral. Har man inte bra etik och moral har man sannolikt inte en öppen kontakt med Gud. Och det krävs ingen religion för att ha kontakt med Gud. Jag tror inte heller det behöver vara fel att ha en religiös tro. Huvudsaken är att man har kontakt med det som en del kallar Gud och andra benämner att ha integritet, att vara integrerad, i den mening att man är andligt hel.

Jag håller med

Jag läste en notis i Sändaren idag som berättade om Dalai Lama som på sin Facebooksida hade skrivit att han tyckte att religionerna har tjänat ut sin roll och att han förordar att mänskligheten skaffar ett annat sätt att hantera ämnen som etik och moral. Jag håller med Dalai Lama.

En vanlig fredag

Det regnar och är lite grått ute idag. Jag är hemma med min dotter. Hon är lite snuvig och har lite feber och jag själv har en förkylning som ligger under ytan - men jag tror inte att den bryter ut. En vanlig vardaglig fredag - tid till skön eftertanke.

Andlig utveckling i ett nötskal - vägen att bli en lysfyr

Veckla ut dig genom att vara en lysfyr. Var-se-varandet (medveten närvaro, kontakt med Gud, e t c) som jag beskrivit det på flera ställen i mina inlägg är ett avsiktligt varande där du medvetet flyttar uppmärksamheten utanför dig själv.  Din medvetna uppmärksamhet är det som lyser upp. Innan du kommit på hur du skall göra detta medvetet sker det utanför din medvetna kontroll, men det är samma mekanism inblandad - du flyttar uppmärksamheten utanför dig själv. Som bonus känner du dig mycket levande. Innan du har vant dig vid att medvetet skifta uppmärksamhet kanske det är så ovant för dig att känna dig levande, att du upplever det hela som magi, som om att en närvaro utanför dig själv är orsak till den upphöjda känslan. Jag lovar att känslan av magi och helighet inte minskar bara för att du tar en medveten kontroll över det, som du själv, i vilket fall som helst är orsak till att skapa. För mig har uttrycket ”fadern, sonen och den heliga anden”, samma betydelse som ”att vara en levande, livgivande lysfyr". Till att börja med leder dina insikter som du söker mer eller mindre avsiktligt, till att du vecklar ut dig och blir mer levande. Så småningom kommer du att aktivt välja att vara en lysfyr, både som väg till fortsatt andlig utveckling och som en möjlighet att när som helst lysa upp välden för dig själv och människor du har i din närhet.

Svar till Unknown 13 september

Det är helt klart lättare att vara 'upplyst' i en lugn miljö. Utmaningen är att gå ut och lysa upp en mer komplex situation. Här väntar de lite större vinsterna för dig själv och för de människor du berör. Hälsar Lars

Jag förstår - jag blev upplyst!

Nu förstår jag varför jag aldrig känt mig riktigt bekväm med att benämna vare sig mig själv eller någon annan som upplyst. Att bli upplyst i en avgränsad fråga har jag inget problem med. Man lär sig något via bildning eller man får en djupare insikt. Se hur Wikipedia definierar det. "Upplysning, oftast detsamma som bildning (jfr. Upplysningen) medan andlig upplysning är däremot en form av djup insikt som ej är beroende av lärdom. Siddhartha Gautama är nog den mest kände bland de upplysta" (Wikipedia). Att däremot säga att man är upplyst är något helt annat. Man kan tala om en väg till upplysning och den kan vara mer eller mindre effektiv, en mer eller mindre avsiktligt medveten väg till att få bildning och eller insikter. Men hur kan man objektivt värdera en slutstation där man inte längre får några insikter? Jag har tidigare i en artikel uttryckt att många ideér inom området andlig utveckling snarare krånglar till det än gör det lättare att veckla ut sig. Och ordet 'upplyst' som det används för att beskriva en nivå i andlig utveckling, utan att exakt definierar avsett tillstånd är nog ett ord som mer krånglar till det hela än att gör andlig utveckling klarare. Att vara 'upplyst' förpliktar inte heller till någonting. Man kan sitta på en bergstopp och humma för sig själv och vara upplyst eller man kan gå ut i världen och lysa upp det som ligger utanför en själv. Jag gissar att Siddharta Gautama och många fler i hans gäng har ägnat sig åt att medvetet lysa upp världen utanför dem själva, det är därför vi kallar dem för vara 'upplysta'. Jag tycker att det låter mer potent och uppfordrande att säga att Buddha, Jesus och Du (?) med flera lyste (lyser) upp världen, än att säga att de/Du var upplysta/är upplyst.

aproximtionsmetoden?

Jag tror det finns något som heter aproximationsmetoden inom matematiken. Det är åtminstone det namn jag sätter på en metod jag använder mig av ibland när jag skall lösa ett praktiskt matematiskt problem, där jag inte kommer ihåg vilken formel jag skall använda mig av. Jag helt enkelt gissar ett svar och sedan använder jag det i min beräkning och sedan använder jag det nya resultatet och stoppar in det i min ekvation och gör om hela proceduren tills jag kommit fram till ett svar som stämmer med verkligheten. Jag provar mig helt enkelt fram. Ungefär på samma sätt fungerar mig blogg. Jag skriver något, tar ett steg tillbaka och betraktar resultatet av vad jag skrivit och så skriver jag något nytt som ligger lite närmare "sanningen" i det jag vill uttrycka. Jag har skrivit i min blogg att jag är upplyst. Syftet med det är att locka ut både dig och mig på banan. Jag har tidigare beskrivit vad det är för medvetandetillstånd jag avser. Jag har dock kommit en bit närmare verkligheten. Det jag försöker sätta ord på handlar snarare om att vara en som tänder lampan, än att vara en som blir (är) upplyst. Intressant idé - jag har bloggat ett halvår och kommit fram till att jag inte alls är upplyst - jo, ja visst ibland är jag det, exempelvis när min fru ser på mig med kärlek - jag är snarare en ljussättare. Jag har känt mig obekväm med att utge mig för att vara upplyst. Men det har fyllt sin funktion att hitta rätt etikett. Att vara ljussättare känns ansvarsfullt och potent på något sätt. Det är något jag kan stå för. Lars André 2012-09-13

Magi

Jag kom att tänka på semestern med min familj i somras. Vi hade ingen klar plan för sommaren men vi hade tagit ett beslut att sommaren skulle falla ut på bäst möjliga sätt för vår familj. Det blev fyra magiska dagar. En tur fram och åter till Danmark och nästa dag hyrde vi en bil och hälsade på min kusin och hans familj i Småland. Vi sov också en natt på ett mysigt hotell nära Tylösand. Det var nog mitt livs kortaste semester, men varje ögonblick var magiskt. Så när vi kom hem kändes det som att vi varit borta i fjorton dagar minst. Vi gjorde inget spektakulärt, samtidigt som vi mötte åker, skog, hav o sandstrand med vidöppna sinnen. Det har tagit mig en halv livstid att komma åter till denna plats (i sinnet) där jag var en gång som barn. Jag gläds över att leva i en tid i mänsklighetens historia där det är möjlig att samtidigt bo i ett barns medvetandetillstånd och i ett vuxet perspektiv, som kan ta ansvar för de världsliga angelägenheterna. Kan jag så kan du - och många, många fler människor. Jag kan inte tänka mig ett bättre liv än att fortsätta att leva i magins medvetandefält.

Du måste vara det du vill skall ske

I kyrkan säger man "ske din vilja, så som i himmelen, så och på jorden". Jag tänker att man talar till dig och mig. Vill jag ha en man på månen, så får jag göra som Kennedy gjorde, jag får vara i den viljan, för att det också skall ske på jorden (även om det just i detta speciella fall inträffade på månen, eftersom det var det som var Kennedys vilja). För att du skall leva i den värld som du vill leva i måste du leva i Din vilja, för att Din vilja skall ske här på jorden. Tänk vad skönt det skulle vara om det gick att ändra på alla andra, som ett alternativ till att leva i Din (Min) vilja.

Vikten av att förstå hur man sätter gränser

Den viktigaste tillgången jag har är att jag tidigt i livet fått lära mig att hitta och att sätta gränser. Tidigt fick jag lära mig att identifiera, att ha och att ta ansvar för gränssättning. Därför är det naturligt att jag valt en väg i andlig utveckling som i huvudsak syftar till att förstärka förmågan att jag själv medvetet sätter gränser för vad jag upplever. Min erfarenhet säger mig att människor som är bra på att förstå vad gränser är, är naturligt "goda" och medmänskliga, inte för att de har kunskap om goda idéer som de lärt sig använda i olika sammanhang, utan medmänskligheten blir en konsekvens av deras naturlig kontakt med det som förenar oss i utrymmet mellan dig och mig. Jag gissar att ett visst mått av påbud är nödvändigt i barnuppfostran, men är glad att vi (jag och min fru) lagt stort fokus vid att lära vår dotter att hitta och förstå gränser i tillvaron. Den person som skapat en utbildning i vad gränssättning är - ytterst vad medvetandet är och hur det fungerar - är Harry Palmer. Utbildningen heter Avatar®. De utbildningar han erbjuder finns inte i den vanliga akademien, men står helt klart som en parallell utbildningsväg, jämsides och likvärdig med akademin. Från grundskola till doktorshatt har jag spenderat drygt 20 år av mitt liv och Avatar har funnits med mig i sedan 1996 (i 18 år). Avatarutbildningen har gett ett djup som helt överensstämmer med och kompletterar det en doktorsgrad i akademin gav mig. Den "vanliga" skolan gav mig stor förståelse för mycket av det som finns i tillvaron och forskarutbildningen gav mig indirekt en andlig fördjupning, eftersom mycket inom forskning just handlar om att medvetet avgränsa och definiera olika företeelser (du kan läsa mer här). Avatar knyter på ett fint sätt samman det jag fick i den "vanliga" skolan. Andlig utveckling sker som en konsekvens av att du själv medvetet definierar tillvaron! Du behöver nödvändigtvis inte hitta på nya företeelser och nya sätt att definiera saker på men du måste medvetet förhålla dig till tillvarons ting. Därför är Varsevarande (Midfulness, Medveten Närvaro) en nyckel till andlig utveckling. Allt annat är mer eller mindre intressanta upplevelser av olika definierade ting eller företeelser.

Avatar® är ett varumärke registrerat av Star's Edge Inc. Alla rättigheter är reserverade.

Gud är värdelös

Kanhända det låter hädiskt att säga att Gud är värdelös. Vad jag menar är att Gud är det som är innan det skapats en definition. Gud kan ha ett värde för dig och mig, beroende på hur vi använder eller definierar det, med Det själv (Gud) är obegränsad möjlighet utan definition - och i den meningen är det något värdelöst. Allt som har definition och värde (bra eller dåligt) utgör referenspunkter för det Gud inte är. Är det, Det själv som skapat vår värld för  att ha något att förhålla sig till? Kanske? Eller så är det bara en konsekvens av att att det är som det är. Frågan är vad skall jag ha denna kunskap till. Vad vill jag skapa här näst? Helt klart tillåter Gud att man betraktar världen från möjligheternas horisont. Det är inget nytt och inget konstigt med det jag säger. I slutet av 60-talet satte amerikanarna en man på månen och den viktigast bedriften med det var att Kennedy tog kontakt med "Gud" och från den horisonten uttryckte en dröm, en önskan, en vision om att sätt en man på månen. Så har människor gjort i alla tider, så gör du och jag hela tiden i vårt dagliga liv. Vi skapar nya saker, nya händelser, som vi inte visste om, innan vi skapat dem. Det kan kännas som magi ibland och det kan vara en så vardaglig företeelse att vi inte uppfattar och uppskattar magin i det hela. En förutsättning för att skapa något riktigt storslaget är att jag åtminstone till en viss del har kontakt med det odefinierade utrymmet mellan dig och mig. Och det ligger inte långt bort. Det räcker dock inte med en tro på Gud, du måste vara i det utrymme som du kan benämna på ett sätt som passar dig och där skapa din tro på det du vill se manifesteras.

Jag förstår

Jag förstå varför man talar om tempel i andliga sammanhang. Utrymmet som finns mellan mig och något annat har en rymlig fri känsla. Det påminner om känslan att gå in i en kyrka, ett rum som jag gissar, syftar till att ge känslan av rymd. "Kärleken skall vara som pelarna i templet", det syftar till att beskriva den känslan av utrymme och frihet som kan finnas i relationer där man hjälps åt att hålla upp taket. Undrar om inte det är anledningen till att det är nödvändig att tjäna andra för att få kontakt med frihetens utrymme. Att gemensamt hålla upp taket är en blid för hur tjänandet av något större (bland annat att hålla upp det gemensamma taket) än en själv också leder till en känsla av frihet. Den som endast fokuserar på att tjäna den egna pelaren fastnar också i sig själv och missar helt friheten som finns mellan alla de andra pelarna i det mänskliga templet.

Frågetecken..????

Hur gör man om man vill fortsätta skriva positiva saker om det Nya livet så att det inte blir sockersött?