Det är lättast att förstå Gud om man ser det som ett naturfenomen

Min världsbild börjar hänga samman både i min upplevelse och i min intellektuella förståelse. Buddha talade om medelvägen och även kristna tänkare talar om möjligheten att vara både Gud och människa. Jag tror det är samma naturfenomen de talar om när de talar om människans möjlighet att finna en balans mellan två ytterligheter. Enklast att förstå hur det kan hänga samman är att förstå hur ljus kan uppträda. Ljus beter sig både som att vara en vågrörelse och att vara en partikel. Det beror bara på hur man betraktar ljuset vilket av fenomenen som uppträder. Det är samma sak med upplevelsen människa och Gud. När du upplever naturfenomenet ljusets vågnatur så är du ett med Gud, det är Guds natur. När du definierar dig själv eller något annat, så låser du dig i en synvinkel och därmed upplever du ljuset (Gud) som en partikel. En partikel är per definition separerad. Här uppstår den del av människoupplevelsen där du känner dig separerad. Den gyllene medelvägen är att avsiktligt uppleva båda aspekterna samtidig, att både vara Gud och människa samtidigt, att både uppleva kontakten med allt som är och att samtidigt hålla en avgränsad synvinkel. Jag gissar att det andliga i sammanhanget har att göra med att man upplever vågrörelsens natur av verkligheten. Man upplever något levande, något som rör sig!