Ett ben i vardera lägret

Tempot i världen av skapelser skruvas upp hela tiden. Undra just hur länge det kan fortgå innan något brister. Vad är det som skall brista? I bakgrunden väntar evigheten med sin trygga famn. Evigheten är lite som en skön och klar dag i alperna eller i något annat bergslandskap. Undrar om det kan vara en anledning till att man i Tibet har en stark tradition att vara i kontakt med Gud?