Vad skall man ha evigheten till? Just nu känns det som att suga på en karamell, väldigt länge. Inga definitiva beslut fattade. I väntans tider. Vad av det gamla skall jag bära med mig? Vilken historia om mig själv vill jag berätta som något som blir ett värdefullt bidrag för framtiden?
För några år sedan ordnade jag och min fru Nobelfest hemma i samband med Nobelfesten i Stockholm. Vi klädde upp oss och åt gott med huset fullt med gäster. Som ett väldigt trevligt inslag gav vi oss själva Nobelpris i något vi själva tyckte vi var värda att uppmärksammas för. Det var väldigt fint att vara med och dela med sig och att höra om vad alla andra ville stå fram med. Det kändes stort att var och en stog fram med något de också ville ta med in i framtiden. Vem är jag, hur vill jag definiera mig just nu? Det är stort.
Hej.
SvaraRaderaser att du ler med båda ögonen. bra. :-)
ingen av frågorna du ställer i början av texten ska ställas. bortse från dem. ditt tålamod kommer prövas exakt så länge som du lider utav rastlöshet eller tro på mening.
du ÄR redan meningen. I sig själv.
Det är det "högsta". Det enda sanna.
Ur detta kommer flödet när du gett upp tankar på att ändra på saker.
Se tankarna men tro dem inte.
Var bara den ickereaktiva punkten. Resten sköter sig självt.
Universum kan då använda dig som det önskar (gör).
Tack för att du ÄR.
joakim/stockholm