Jag sitter på tåget och upplever hur kärleken sprider sig som i spiraler. Jag sa till en medresenär att han fick flytta sig. Han hade varit ute och rökt och kom in och det stank ur mun på honom. Han flyttade sig och blev först lite putt för att han fick flytta sig, men jag fortsatte stå fast vid mitt behov, och samtidigt upplevde jag uppskattning både för honom o för mig. Och det tog inte lång stund innan det började strömma kärlek ur honom som vatten ur en fontän.
Är det inte förunderlig hur det blir bra för alla när man står upp för sina egna äkta behov?
Tideli, tideli, pom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar