Att navigera i sinnet

Den viktigaste faktorn när det gäller att navigera måste vara kartan i samverkan med observationer av existerande verklighet.

När kartan är fullt utvecklad behövs inte så mycket energi läggas på att observera omgivningen. Man kan lägga allt på autopilot.

Ett område där kartan  är outvecklad är vad vi äter för mat. Det har gått så långt att hälsoriskerna med modern mat, godis och glass är stora, på grund av att den/det innehåller så mycket konstgjorda ingredienser att det är helt uppenbart att det vi stoppar i munnen ger oss många av de livsstilssjukdomar som finns.

Jag har en dotter som nu är sex år och har blivit aktuellt för mig att börja skärskåda vad maten innehåller. Hon får inte mycket saker med socker i eftersom vi redan nu lagar mycket mat från rena råvaror, men ett område vi just nu diskuterar är glassen och huruvida vi skall köpa glaspinnar och lösglass på stan eller om vi skall köpa ekologisk glass i matvaruaffären och äta den hemma.

Jag har lärt min dotter att vi inte tar glass med glukos fruktossirap i. En bra länk finns här forskningen kommer från Princeton University

Jag misstänker att vi, i vår familj, tillslut hamnar där att allt vi äter hemma kommer från sådant vi lagat/tillverkat från rena råvaror alternativt att vi köper ekologisk och kravmärkt mat när vi köper färdiglagade produkter.

Att min dotter sedan äter vad kompisarna äter när hon är med dem är helt okej. Hon är vuxen att själv bestämma om det är okej för henne, från fall till fall.

I det här fallet hjälper jag henne så att hon skapar sin egen karta, genom att lära henne för konsekvenserna av vissa beslut. Min dotter får utslag av godis som innehåller färgämnet E120. Hon vet om vad det handlar om och hon väljer i bland medvetet att äta produkter med detta färgämne. Hemma är hon nöjd med att äta ekologiskt godis en gång per vecka, på lördagen. Det hände i somras att hon plötsligt fick utslag i armveck och benveck, trotts att det var sommar, då hon brukar vara bra. Då berättade hon att hon ätit ostbågar på en kamrats födelsedagskalas och en dag senare hade hon varit med en kompis och handlat "färgglatt" lösgodis, som hon sedan ätit.

Jag känner mig trygg i att min dotter nu gör egna medvetna val och trotts att jag äter förhållandevis nyttigt själv, så finns det utrymme för att jag själv behöver förbättra mig på flera områden, för att jag trovärdigt skall kunna bidra till att min dotter skapar den bästa tänkbara mat och godiskartan.

Gandhi lär ha fått frågan av en mamma, om han inte kunde tala om för hennes son att socker är onyttigt och Gandhi uppmanade mamma att komma tillbaka med sonen en vecka senare. Så skedde och Gandhi talade om för kvinnans son att han inte skulle äta socker eftersom det är onyttigt. Mamman frågade varför inte Gandhi sa detta redan en vecka tidigare. Varpå Gandhi svarade, att det tog honom själv en vecka att sluta med socker.

Jag sitter "på skolbänken" vid datorn, varje dag för att jag skall vara så uppdaterad som möjligt och så långt det går söka källan till olika utsagor, vad gäller hälsa.

Det känns bra att förmedla länken från Princeton där glukos fruktossirapens hälsorisk är vetenskapligt belagd. Det är ett pedagogisk bra exempel på hur viktigt det är att känna till riskerna med onaturliga tillsatser i maten.