Tankar om medkänsla
- våren 2003, alldeles innan USA invaderade Irak.
av Lars André fil dr
Medkänsla är ett begrepp jag tycker mycket om och jag har
erfarenheten av att medkänsla är nyckeln till ett värdigt liv för mig själv och
de människor jag möter. Det är ett underbart ord som i min förståelse leder
till tanken om att känna med, att känna samma sak som någon annan. Men av någon
anledning verkar det som att ordet för många människor istället betyder
”motkänsla”.
Många människor pratar om vikten av att reagera mot något
och i samma andetag pratar de om att detta är ett sätt att visa medkänsla. Vill
man reagera så är det inget fel med det, men det har inget att göra med
medkänsla. Om en människa står i kallt vatten så är det medkänsla att kliva i vattnet
och uppleva kyla. Att stå på sidan om och demonstrera mot kallt vatten (eller
krig) är en helt okay handling, men det är en handling av ”motkänsla”.
Jag hade dessa tankar när jag tog spårvagnen i morse för att
bada på Valhalla. Vi satt i bastun och mina kamrater gick ut och hoppade i
kallvattenbassängen. Det är riktigt kallt där och människor ser lite rädda och
frusna ut innan de hoppar i, men när mina kamrater kom upp ur vattnet lyste
deras ansikten upp som solar och Hans sa; ”det är som om att man transformeras”.
Man måste komma åt själva upplevelsen för att känna med och
att därmed ha möjlighet att bidra till att transformera en situation. Kallt
vatten eller krig är bara olika varianter på samma tema. Det är okay att stå
bredvid och vara mot, men kalla det inte för medkänsla. Du behöver inte åka
till Irak och låta bomberna regna över dig. Det räcker med att du upplever dina
egna känslor som har med kriget att göra. Om du känner maktlöshet, förakt eller
rädsla, så transformeras det till en annan känsla när du upplever det.
Ditt bidrag till att minska krigshetsarna i Irak (eller
vilken som helst annan konflikt) genom att visa medkänsla, kanske eller kanske
inte är av avgörande betydelse, men det är helt klart ett positivt bidrag i
rätt riktning om du visar medkänsla i stället för ”motkänsla”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar