Så enkelt, men ack så missförstått

Jag är medveten man kan använda ordet andligt för att beskriva en massa olika upplevelser e t c.  och jag påstår inte att jag beskriver en absolut sanning kring hur allt fungerar, men om du vill leva i harmoni med dig själv och dina medmänniskor och om du vill känna dig riktigt levande, så är det klokt att tänka på det andliga som något fysiskt. Man kan tala om andliga saker, men då är man inte mycket i kontakt med något andligt överhuvudtaget - då tänker och filosoferar man. En ganska kul grej som tidsfördriv, ungefär som att lösa korsord, men väldigt lite när det gäller andlig upplevelse. Man kan naturligtvis medvetet eller omedvetet skapa inre bilder som man kan lägga sin uppmärksamhet på och sedan uppleva vad man skapat - det är också en sorts spännande tidsfördriv, men om du vill uppleva harmoni med omgivningen (och liv) så handlar det om att uppleva det andliga i det som är precis som det är. Och när du upplever något så är det något fysiskt, annars skulle du inte ha en upplevelse. Naturfolk är och var kloka när det tänkte/tänker att allt har en själ att allt är andligt, stenar, träd, djur e t c. När du upplever den rent "fysiska" kvalitén, så upplever du något och när du upplever något fysiskt, så känns den levande aspekten av det du känner. Jag tror inte stenen har förmåga att tänka, men det stoff den är uppbyggd av är något levande, i den bemärkelse att där finns nått som vrider sig och vibrerar som den värsta symfoniorkestern. Levandlighet är något väldigt enkelt och uppfriskande om man låter bli att ta dö på det genom att skapa och fastna i filosofi och teorier kring vad de levande handlar om. Det fysiska är det andliga i tillvaron och möjligtvis skulle det fysiska överhuvudtaget inte finnas om det inte var levande. Jag vet inte riktigt hur det är med den saken, men jag vet av många års praktisk erfarenhet att mitt sätt att betrakta världen ger som resultat en stark upplevelse av ett skönt, levande, enkelt, och naturligt sätt att möta vardagen.