Rädsla är..

OBS jag försöker inte presentera en universell sanning. Jag spånar för att utforska. Rädsla är som att befinna sig på öppet hav mellan två öar. Överfört på medvetande skulle öarna representera kända medvetandeformer och det som finns däremellan skulle vara det öppna havet, det mörka okända. När man växer i sitt medvetande som barn, utvecklas, gissar jag att man går från att känna till och att känna sig trygg med vissa saker till att öka mängden saker man känner till och känner sig trygg med. Och där emellan är det rimligt att man upplever rädsla. Om man av olika anledningar inte kunnat integrera rädslan under uppväxten är det rimligt att det är den rädslan man integrerar någon gång senare i livet, för att frigöra all den energi man investrar i att hålla allt hav borta. Det är logiskt att där uppstår rädsla i övergånngarna mella två kända tillstånd. I det som finns däremellan gissar jag att helt andra lagar gäller än de vi är vana vid när vi befinner oss på en ö av kända ting. Där finns livets svarta hål.