Kär lek håller sakta men säkert på att sippra in i samhällskroppen. Har du inte sett alla blomsterplanteringar i stan (Göteborg) som från år till år blir vackrare, mustigare och storslagnare? Å´ alla lekparker som växer upp som svampar ur jorden i Göteborg. På Heden finns nu ett nytt kär-leks-område, med minigolf, playa med sand och solstolar (visserligen i betong, men med en underbar design) och en underbar lekplats med konstgräs och små kullar. Allt är som att förflyttas till ett fejklandskap i USA som då fanns där redan på 70-talet. Ja visst, det är konstgräs e t c men jag bara älskar att ligga där på gräset och se alla barn springa runt och ha riktigt roligt och känslan av att befinna sig i Florida eller Kalifornien är inte helt fel.
Ja! Kär lek är smittsamt. Det fanns ett område i en stad som var mycket fallfärdig och fattigt. Där var misär på olika sätt och hopplösheten smittade av sig från år till år. Så en dag var det någon som tog en tom plåtburk, hällde i lite jord, och planterade en pelargon. Och sedan hängde han ut blomman utanför fönstret. Han vattnade och skötte om blomman varje dag och grannar och förbipasserande människor undrade vad det var för något konstigt och onödigt han höll på med, men så en dag gjorde en annan granne likadant och sedan var det en annan granne som gick ner i källaren och snickrade en hel blomsterlåda som han målade i glada färger. Det gick några månader och då hängde det blomlådor på varje hus på den lilla gatan. Man började reparera och måla fasaderna, man ordnade med lite stolar, bord och parasoller så att man gemensamt kunde sitta och fika emellanåt, när man som bäst höll på med att rusta upp sina livsutrymmen. Det som hänt på den lilla, lilla gatan spred sig sedan över hela den stora, stora storstaden.
Tideli, tideli, pom......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar