Häromdagen hörde jag på radion att regeringen och skolverket strider om vem som skall bedöma lärares lämplighet. Skall det vara skolverket eller högskolan? Jag tänkte - har någondera part kompetens att bedöma det?
Sedan kom jag till förskolan med min dotter och jag stannade en stund och satt med barn och pedagoger runt ett bord och tittade på när de tillverkade låtsasgodis och låtsasglass till sitt låtsascafé. Utrymmet mellan barn och pedagoger var fyllt av en atmosfär av kärlek, eller Gudomlighet eller vad man nu vill kalla det för.
Det känns tryggt för för framtiden. Jag tänker att när min dotter och hennes jämnåriga skall fatta viktiga beslut, då sätter de sig runt ett bort och hittar en lösning som är bäst för alla. Det är så enkelt, ack så enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar