Tärningen är kastad. Ja det känns så, så är det i mitt liv. Sedan tidernas begygnnelse har jag sökt balans - tror jag. Balans mellan uppe och nere (himmel och jord), Balans mellan höger och vänster (manligt och kvinnligt i mig) och framför och bakom (fantasi och minnen). Detta är jag och du i ett nötskal. Det är balans i tre positioner. Det skapar ett rum där jag kan verka igenom. Jag kan gå ur och i detta rum, men jag kan inte vara utan det om jag vill ha en kropp av kött och blod att verka igenom. Min djupaste essens är en del av det gränslöst eviga alltet - min längtan är att var det igen att känna mig förenad och ett med allt. Jag når dit när jag avsiktligt upplever höger, vänster, uppe, nere, framför och bakom samtidigt. Jag accepterar hela mig och då är jag också fri.
Världen vi lever i uppfattar vi som att den är materiell och tredimensionell och enda chansen att frigöra sig från detta är att acceptera och villigt uppleva alla vädersträck i sitt egen varande. Gör man inte det då är man mentalt korsfäst. Man har problem med korsets två riktningar, att kliva ner från korset är inget annat än att man accepterar den fysiska världen så som den är. Jag är det jag är - och det befriar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar