Tankar om ensamhet

Ensamhet är:

Ensamhet är

en ”samhet”

som sammet

Det är något som hänger samman

Då är vi i lugnet och visheten i stormens öga

Då är vi kärleken och vi är vår egen Gud

Då är vi ett (gemensamt)

Som accepterar att vi bär ansvar,
för allt som är

Ensam kan jag möta dig,

om också du är ensam

Två ensamheter blir ett

Fjorton ensamheter blir ett

10 miljarder ensamheter blir ett – en Ensamhet

Svar till Anonym 26 Juli 2012

Hej Anonym 26 Juli 2012!

Nu har jag funderat lite och rådfrågat min visa fru. Det är alltid en grannlaga uppgift att ge andra människor råd i andliga frågor. Vad man än säger riskerar att bli mystiskt eller konstigt i en annan människas liv. Du ställer en konkret fråga om den man du håller kär; "Hur kan jag hjälpa honom?" - att bli hel. Jag tycker det första man skall fundera på när man skall "hjälpa" någon annan är huruvida man gör det för sin egen skull i första hand, eller om man uppriktigt i första hand gör det som en tjänst för den man vill hjälpa (detta var det min fru gav mig som visa ord till dig). Det är okej om man gör det för sin egen skull, men det är bra att man i så fall är medveten om det. Mitt hetaste tips när det gäller att hjälpa en annan människa att bli hel är att så långt som möjligt vara hel själv. När du är hel skapar du ett utrymme där människor du möter lättare kan bli hela. Du underlättar den andliga processen ungefär som värme som hjälper till att smälta is. Bättre hjälp är svårt att finna. Vad innebär det att vara hel. Jag vill säga att du vet när du är där, och är du inte riktigt säker så kanske du håller på att lära dig känna igen när du är hel och när du o-hel, när du är i motstånd. Din man, du och jag är i grunden hela, hela tiden, men vi glömmer ibland eller kanske ofta, vem vi är. Jag glömmer mig flera gånger om dagen - då är det bara att ruska av mig dammet och igen välja att vara hel - att känna. Att var hel eller inte hel är som skillnaden mellan mono och stero - på ett sätt ingen revolutionerande skillnad, men ändå så stor skillnad. Ett annat hett tips är att du lär dig älska allt det hos din man, det som du idag inte uppriktigt älskar - det i sig är en väg att bli hel. Lycka till för dig och den man du håller kär.

Dagens tema

Jag var med på en andaktsstund (i ett religiöst sammanhang) idag och dagens tema var andlig klarhet. Klart som korvspad tycker jag. Fast egentligen ännu klarare - korvspad är ju inte nödvändigtvis speciellt klart (eller?). Det mesta jag skrivit om i min blogg handlar om andlig klarhet även om jag inte använt den terminologin.

Shakespeare ställde frågan

Hur hänger personligt ansvar samman med Shakespeares fråga?

Shakespeare ställde frågan i Hamlet; "Att vara eller att inte vara, det är frågan". Jag har tidigare gett svaret till frågan. Och svaret är; Att vara och att inte vara det är lösningen. Jag tror man kan utgå från att alla människor söker andlig balans oavsett om de vet om det eller inte. Lösningen ligger i att både vara och inte vara samtidigt. Att bara vara kan vara skönt för stunden, men du blir lätt ett rö för vinden om du lever i den fysiska världen. Att göra motstånd mot att vara (=att inte vara) är inte heller det en lösning. Det är bara att se sig omkring i samhället och se på den av människan skapade skövlingen av vår planet - allt ett resultat av att det dominerande medvetandet just nu övervägs av ett ickevarande. Personligt ansvar är att avsiktligt upprätthålla synvinkeln av att både vara och ickevara samtidigt. Det är detta som är det Nya livet. Hur skulle du beskriva det jag talar om?

To Be and Not to Be, that is the answer and the solution

Personligt ansvar

Personligt ansvar i alla lägen. Det är skillnaden mellan att vara eller att inte vara ett offer. Avsaknad av personligt ansvar gör dig till ett offer.

Jag är en Wizard

Jag är en Wizard (en trollkarl), det tycker min treåriga dotter. Vi var ute och gick i skogen här om dagen. På väg upp i en backa sa hon; "pappa jag är trött". Jag föreslog att hon skulle byta attityd till, "det går bra". Hon skiftade sig själv och blev så överraskad när allt kändes ljust och lätt för henne, att hon spontant uttryckte; "pappa du kan trolla". Ytterst var det min dotter själv som trollade när hon bytte till en för situationen mer ändamålsenlig attityd. Min dotter är en Wizard - hon tar personligt ansvar.

Personligt ansvar

I en skön ny värld tar tillräckligt många människor personligt ansvar. Det är otidsenligt att straffa andra. När du straffar en annan människa för något hen (han/hon) har gjort, begår du ett minst lika stort brott som den du straffar har gjort. Framför allt drar du dig djupare in i ditt eget fängelse. Jag mikrobiologen och du kåkfararen är ytligt sett av olika världar, men dig och mig är samma sak. Det är förståeligt att du vill straffa någon annan, men det är inte speciellt upplyst. Det är faktiskt ganska korkat, det är som om en arm på en bläckfisk skulle låsa in en en annan arm på samma bläckfisk, för något som den "felande" armen gjort. Armen som håller lagboken kan låtsas att han inte känner sin ångest eller vad det nu är han inte vill känna, när han låser in den "felande" armen, men hela bläckfisken fungerar inte speciellt bra när en arm är inlåst. Det är ett mycket högt pris du betalar för att inte ta personligt ansvar. En stor kostnad är att vår planet miljömässigt håller på att gå i kaputten.

för dig är jag mig:

för dig är jag mig

mig är i dig

dig är i mig

ser mig,

när jag är i dig

Vad skall jag skapa idag då

Det finns inget att tillägga. Jag menar inget teoretiskt. Nu gäller det att skapa en skön ny värld.

Att vara hel

Det har gått tjugoen dagar sedan jag bestämde mig för att i grunden förändra mitt beteende mot att helt leva det nya livet. Anledningen till att jag valde tjugoen dagar är att det tar ca tjugoen dagar att ändra ett beteende. Att vara hel är att kunna vara försonad med samtliga mänskliga beteenden. Det är en stor uppgift, men också sannolikt en nödvändig uppgift om jag vill fortsätta se liv på jorden. Du kan också välja att vara hel.

Är jag en schimpans som tittar på mig själv?

Jag var i Borås djurpark med min familj idag. En skön upplevelse. I aphuset fanns ett gäng schimpanser som låg på en hylla och tittade lojt på mig. De såg väldigt avslappnade och coola ut. Jag kände mig verkligen besläktad med dem. De känns skönt att ha insett att vi passerat "point of now return", när det gäller ekologisk kollaps på jorden. Vi kommer nå dit snart om vi inte räddas av en total världsekonomisk kollaps. Det känns också rätt okej. Kollapsen i världsekonomin kanske räddar oss om möjligen vi inte räddar oss själva genom att sluta upp att bete oss som offer och går man ur huse och börjar älska, älska, älska, ungefär som schimpanserna i Borås zoo som inte gör en fluga förnär, där de ligger och ser ut att trivas riktigt bra med utsikten.