Jag gillar historien om de blinda och elefanten. En fick tag i en snabel och sa; "det är en vattenslang". En fick tag i ett öra och sa; "det är en solfjäder att fläkta sig med". En fick tag på ett ben och sa; "det är en trädstam". Den fjärde blinde personen sa, "oj vi har hittat en elefant". Det är som i livet när man beskrivit världen från tillräcklig många synvinklar så framträder det som är, men som man inte såg. Är det inte så att vi alla har att förhålla oss till samma "elefant"? Kanske enda platsen vi kan mötas och med säkerhet uppleva samma sak - där är vi samma sak! Här blir varje mänskligt uttryck en gåva att beskriva alla synvinklar som inte är den gemensamma saken.
Jag är helt övertygad om att vi (mänskligheten) nu är redo att vända oss om och acceptera att vi är en och samma elefant. Lite rynkig på sina ställen, kanske tafatt eller storslagen, fattig eller rik, men lik förbaskat samma elefant. Vi kan bråka om hur vi skall benämna detta varande, men i slutänden är det ändå bara några fler synvinklar på vad som det inte är.
Det är innebörden av "Jag är den/det jag är" - jag är en elefant (och det är okej) - och det är du mé.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar