Medkänsla är ett skönt ord. Medkänsla är det gränsland där man både känner och är med samtidigt. Min blogg handlar om olika aspekter av medkänsla. Och också om det som finns bortom gränsen för medkänsla.
fredag 19 oktober 2012
Det är möjligt. Simple as that
Allt roterar! Kolla på Power of spinn av Nassim Haramein på
Att vara hel handlar om att veta vem man är, och för att veta vem man är, måste man komma i kontakt med det som gjort en till den man är just nu, och för att komma i kontakt med det måste man minnas, speciellt det som man inte minns eftersom det är det som har format en mest, och för att minnas det man inte minns måste man få hjälp av någon som kan hjälpa till med det. Först då har man, på riktigt, börjat de första staplande stegen på en lång, lång resa. Hur den resan slutar? Ja, det är högst individuellt men en sak är ganska säkert, vänta dig ingen rosenträdgård. Bara sanningen så som den en gång gestaltade sig för just dig. Och när man kommit hit, då först är det möjligt att förstå det du aldrig fick möjlighet att förstå, trösta det som aldrig blev tröstat, sörja det som aldrig blev sörjt, och stabilisera det som aldrig blev stabilt. Nu är du nära att bli hel på riktigt. Och till detta har du hela livet på att göra om du så vill, eller att avstå i från. Var och en måste få välja just sin väg. Lycka till!
NEJ, en 3,5 år gammalt barn KAN inte ta ett moget, avsikligt beslut. Hur mycket du än tror det, hur mycket du än vet det så stämmer det inte överens med barnets verklighet. Bara med din verklighet/övertygelse/ eller vad du väljer att kalla det. Läs exempelvis boken; Sue Gerhartt, kärleken roll, hur späbarnets och barnets hjärna utvecklas från födseln och framåt. Ett barn i den åldern har inte en hjärna som äger den förmågan du beskriver. Än värre är att din övertygelse, om det nu är det, kan ha en skadlig inverkan på ditt barn om du i vardagen tillmäter barnet egenskaper som det inte har och som egentligen handlar om din egen inre verklighet. Jag ber dig! att om detta stämmer, att din egen inre verklighet återkommande är av mystikens form, så sök hjälp då detta är ett kännetecken på gränspsykotiska tillstånd som behöver behandlas inom vuxenpsykiatrins ram. Utsätt inte dig själv och dina närmaste för detta tillstånd. Skrivet i all välmening och omtanke
Hej Anonym 26 oktober. Tack för din omtanke den värmer. Om det nu vore ställt med mig så som jag tror att du uppfattar det, så har du säker hel rätt i din oro. Du har säkert också helt rätt i din uppfattning om barns utveckling. Jag har dock ingen ambition att vara vetenskapligt korrekt i mina blogginlägg. Jag väljer att använda tankar och impulser jag får att använda dem som olika färger på en palett där jag målar en bild för att undersöka vad resultatet blir. Ibland får jag på detta sätt en värdefull respons från någon som läser det jag skriver, som i detta fall. I de flesta fall kommer jag själv underfund med var möjligheternas gränser går så fort jag uttryckt mina idéer. Din respons på det jag skriver exemplifierar att det inte är helt lätt att uttrycka det jag vill uttrycka.
Hej gillar verkligen din liknelse!
SvaraRaderaDetta skrev jag på annan plats i din logg;
Att vara hel handlar om att veta vem man är, och för att veta vem man är, måste man komma i kontakt med det som gjort en till den man är just nu, och för att komma i kontakt med det måste man minnas, speciellt det som man inte minns eftersom det är det som har format en mest, och för att minnas det man inte minns måste man få hjälp av någon som kan hjälpa till med det. Först då har man, på riktigt, börjat de första staplande stegen på en lång, lång resa. Hur den resan slutar? Ja, det är högst individuellt men en sak är ganska säkert, vänta dig ingen rosenträdgård. Bara sanningen så som den en gång gestaltade sig för just dig. Och när man kommit hit, då först är det möjligt att förstå det du aldrig fick möjlighet att förstå, trösta det som aldrig blev tröstat, sörja det som aldrig blev sörjt, och stabilisera det som aldrig blev stabilt. Nu är du nära att bli hel på riktigt. Och till detta har du hela livet på att göra om du så vill, eller att avstå i från. Var och en måste få välja just sin väg. Lycka till!
Tack för din kommentar.
RaderaLars
NEJ, en 3,5 år gammalt barn KAN inte ta ett moget, avsikligt beslut. Hur mycket du än tror det, hur mycket du än vet det så stämmer det inte överens med barnets verklighet. Bara med din verklighet/övertygelse/ eller vad du väljer att kalla det. Läs exempelvis boken; Sue Gerhartt, kärleken roll, hur späbarnets och barnets hjärna utvecklas från födseln och framåt. Ett barn i den åldern har inte en hjärna som äger den förmågan du beskriver. Än värre är att din övertygelse, om det nu är det, kan ha en skadlig inverkan på ditt barn om du i vardagen tillmäter barnet egenskaper som det inte har och som egentligen handlar om din egen inre verklighet. Jag ber dig! att om detta stämmer, att din egen inre verklighet återkommande är av mystikens form, så sök hjälp då detta är ett kännetecken på gränspsykotiska tillstånd som behöver behandlas inom vuxenpsykiatrins ram. Utsätt inte dig själv och dina närmaste för detta tillstånd. Skrivet i all välmening och omtanke
SvaraRaderaHej Anonym 26 oktober. Tack för din omtanke den värmer. Om det nu vore ställt med mig så som jag tror att du uppfattar det, så har du säker hel rätt i din oro. Du har säkert också helt rätt i din uppfattning om barns utveckling. Jag har dock ingen ambition att vara vetenskapligt korrekt i mina blogginlägg. Jag väljer att använda tankar och impulser jag får att använda dem som olika färger på en palett där jag målar en bild för att undersöka vad resultatet blir. Ibland får jag på detta sätt en värdefull respons från någon som läser det jag skriver, som i detta fall. I de flesta fall kommer jag själv underfund med var möjligheternas gränser går så fort jag uttryckt mina idéer. Din respons på det jag skriver exemplifierar att det inte är helt lätt att uttrycka det jag vill uttrycka.
SvaraRadera