Klokt svar

Jag gick i söndagsskola när jag var barn och en gång frågade pastorn mig om jag trodde på Jesus. Jag lär ha svarat att det gör jag nog, men han finns nog inte här där jag bor - jag har aldrig sett honom. Många med mig har nog blivit indoktrinerade eller själva dragit slutsatsen att Gud och Jesus representerar något som skulle vara ting (eller personligheter) men för mig hänger det samman först när jag ser både Gud och Jesus som möjliga medvetandetillstånd. Hade jag som barn i stället fått frågan om jag tror på kärlek, frihet och lycka så hade jag svarat; ja det gör jag, jag har själv upplev det. Nu som vuxen kan jag också se situationer där jag valde att fly från obehagliga känslor, vilket så småningom resulterade i att också mängden kärlek, frihet och lycka minskade. Mer mental korsfästelse och mindre frihet. Mer Jesus och mindre Gud. I dag kan jag leva i kärlek och ansvar i båda aspekterna. En lång resa har kommit till sitt mål. Att leva i kärlek och ansvar känns som en bra attityd, en bra kompromiss mellan två ytterligheter. Det känns lätt att leva i detta utrymme. Lätt att andas, så helt klart ger det också plats åt det levande.