Liv, levande, lust - att släppa taget

Liv, levande, lust - så enkelt - helt nära, runt hörnet. Jag hämtade gödsel, hästbajs, tillsammans med min dotter i går. Vi odlar blommor på balkongen och det känns väldig jordnära att hämta gödsel och blanda ut den gamla jorden. Hästbajset hämtar vi vid en ridskola och gräver man med spaden i gödselstacken så kryllar det av livliga daggmaskar. Daggmaskarna verkar inte ha något problem med tillvaron. Det är nog bara människan som har möjlighet att välja att finnas här utan att vara levande, som skapar problem med sig själv och tillvaron. Det har säkert något med frontalloberna i hjärnan, eller något liknande, att göra. Vi har fått förmågan att ställa oss i en plats i hjärna där vi avsäger oss ansvar för att uppleva vissa aspekter av oss själva. Egentligen en fantastisk förmåga. Samma förmåga kan användas för att i omvänd ordning avsiktligt välja att uppleva allt utav detta, på lite avstånd. En fot i upplevelsen och en fot utanför, att leva i Var-se-varandet. Att samtidigt vara och att inte vara, som jag tidigare beskrivit det - det är lösningen. Språket visar vägen. Anden finns i det levande. Det levande uppstår, när jag lever upp, lever slut på något, när jag släpper taget, när jag offrar något. Jag gissar att det är därför Kristus - det levande - uppstår när något/någon dör. Att leva slut på något är att uppleva. Det är att andas ut när jag har andats in. Det är att; dela med mig av makt, rikedom och kunskap jag har samlat på mig. Det är att; släppa taget om en gammalt sår, att inte längre hålla fast vid en gammal inkapslad längtan att gråta, skratta, känna rädsla eller vad det nu än kan vara. Att välja att förlåta. Att låta vara i det förflutna - det som hör det förflutna till. Att släppa ideén att du skulle vara ett offer (kanske den största offergåvan någonsin? - att offra, offret!). Nytt liv uppstår när det gamla förmultnar. Så är det med hästbajs - och så är det med människor!

"Att vara levande" (I min förståelse är det vad kristna kallar för att vara/leva i Kristus och i orienten kallar man det för att vara Upplyst) måste vara det medvetandetillstånd där alla människor skulle kunna finna en gemensam utgångspunkt oavsett religiös tillhörighet eller filosofisk tro. "Att vara levande" är ett faktiskt medvetandetillstånd skiljt från tro. Det är som kärlek - är man kär så är man kär, oavsett vad man tror. Eller svettig - att vara svettig är bara vad det är. Det skiljer sig inte mellan vilken religion man tillhör. Med risk för att vara tjatig upprepar jag mitt syfte med min blogg, nämligen att; Inspirera dig att gå ut i världen och känn dig riktigt (äkta) levande. Målet och lösningen är ett och samma. "Att vara levande" eller att existera utan "att vara levande" är som skiljnaden mellan mono och stereo. När du uppfattar skiljnanden vet du med säkerhet vad jag talar om. Du behöver inte fråga vare sig mig eller någon annan om det är "rätt" det som du upplever. Du bara vet.