Kommit till ro?

Jag skrev i en artikel  i Avatar Journal 1988; "Teorier kan naturligtvis vara både intellektuellt stimulerande och viktiga om jag vill skapa förändring i den materiella världen, men de har väldigt lite med livet att göra och då menar jag, att känna mig levande och att uppleva det jag avsiktligt väljer att uppleva. Min erfarenhet är att de flesta idéer som har med det själsliga livet att göra, också är överflödiga om mitt syfte med livet är att känna mig levande och att växa och utvecklas." Det jag skrev 1988 håller fortfarande. För mig innebär det Nya Livet (Du sköna nya värld) att uppleva sig själv och världen som levande, till skillnad från att vara biologiskt levande, men mer eller mindre själsligt död. Ursprungsvarande är en benämning som fungerar bra på detta tillstånd. Det tillstånd jag talar om känner jag igen från när jag var barn och då kände mig mycket levande. Möjligen/sannolikt finns där mer ursprungliga medvetandetillstånd men det spelar ingen större roll för min möjlighet att leva ett värdigt liv i harmoni med den värld jag lever i. Världen är väl varken mer eller mindre magisk om jag är själsligt levande eller själsligt död. Det är dock lättare att uppskatta verkligheten när det är på den positiva sidan och då känns det mysigt att kalla det för magi. Det kanske är ett barnsligt sätt att uttrycka sig, och det är i så fall inte så konstigt - det levande medvetandetillståndet är väl också det som barn lever i?