Sammanflätning - tro inte på allt jag säger

Tro inte på allt jag säger eller skriver. Dels kan det vara helt galet det jag skriver och dels kan det vara så att du misstolkar det jag skriver. Tro på din egen upplevelse som du skapar i relation till det jag skriver. Som ett exempel; i mitt senast inlägg skrev jag att världen skapas utifrån de glasögon du sätter på näsan - utifrån dina tankar, föreställningar. Så är det, men det beror samtidig på hur man uppfattar detta med att tankar påverkar livet. Det har faktiskt mycket större betydelse vad/var man är när man tänker än vad det är man tänker. Jag tror det har att göra med begreppet sammanflätning som används inom kvantfysiken.

Sammanflätning handlar om två separerade kvantpartiklar, där den ena tvillingpartikeln upplever samma sak som den andra när den andra påverkas på något sätt, även om de befinner sig långt ifrån varandra. Sannolikt är det så att du tar kontakt med världen på ett kvantfysiskt sätt när du kontaktar 'Var-andet'. När man i Bibeln skriver "Jag är vägen, sanningen" e t c, så visar det mig att man talar om 'Var-andet' och att man beskriver kvantfysik med andra termer. När 'Jag är', när jag blir, Det (vägen, sanningen e t c) då är jag också sammanflätad - då är jag i kvantjaget. Det förklarar varför du kan uppleva den andliga aspekten av tillvaron magisk, på samma sätt som moderna kvantfysiker talar om kvantfysiken.

När du är i kvantjaget blir världen så som du tänker, men är du inte i kvantjaget, så spelar det inte så stor roll vad du tänker - varken positivt eller negativt. Så min uppmaning till sökaren är; tro inte på vad jag säger - bli det jag är (när jag 'Är', annars kanske det blir knasigt?) - eller ännu hellre bli det du vill eller inte vill vara sammanflätad med.

Det jag skriver ovan förklarar också varför affirmationer (bön) fungera i bland och inte ibland. När du inte befinner dig i kvantjaget så har dina tankar inte mycket påverkan på livet. Det blir mest tomma ord och det förklarar också varför många människor tycker detta med att tankar skapar är humbug. Utgår man inte från var/vad man är när man tänker så blir det humbug. Så, "ske din vilja, i himmelen, så och på jorden" e t c är en uppmaning att ta dina/mina tankar med dig/mig ner i kvantjaget, ner på jorden, och där bli en del av den fysiska verkligheten.

Det fungerar inte att "tro" på moderaterna, socialdemokraterna, jultomten, Gud eller Jesus. Det som fungerar är att vara sammanflätad med den upplevelse du vill utforska. Identifiera dig med den specifikt moderata upplevelsen (vad det nu skulle kunna vara) eller bli ett med jultomten eller vad du nu vill vara sammanflätad med.

Det att bli sammanflätad med är det som öppnar dig till kvantjaget. Det är anledningen varför Bibeln talar om acceptans och försoning. Det krävs acceptans och försoning för att förbereda sig för att upplevelsemässigt bli sammanflätad med en yrkesmördare, en bajshög, hat, e t c. Allt ypperliga vägar till andlig utveckling.

Jag vet inte om det är möjligt att alltid leva i kvantjaget, men en första förutsättning är att träna sig i att villigt och avsiktligt välja att sammanfläta sig med vilken som helst upplevelse. Alla upplevelser du undviker står på kö att slå till mot dig när du minst anar, just för att du av någon anledning fortfarande gör motstånd mot att vara sammanflätad med just den upplevelsen. Att göra motstånd är ett effektivt sätt att fly från kvantjaget. Att återupprätta kontakt med kvantjaget innebär att du avsiktligt sammanflätar dig med något och det spelar ingen roll vad det är. Tideli, tideli, pom.

Medkänsla är en kardinalväg till kvantjaget. Medkänsla är att känna samma som något annat, vilket är exakt vad kvantvärldens tvillingpartiklar gör, den ene känner som den andra känner även när de är separerade. Kvantjaget kanske inte är den bästa benämningen på det jag vill beskriva, det är ett ord som redan använts i något sammanhang, men det får stå så tillsvidare. Gud är faktiskt ett utmärkt ord för det jag talar om, men också Gud kan tolkas och uppfattas på många olika sätt.

(Inom parentes, jag håller helt och fullt med om att 'Jag Är', är vägen till Gud. Då i betydelsen att 'Jag Är', är landet där Gud bor (landet där man är sammanflätad) - observera att jag säger INTE att jag Lars André är vägen till Gud).