Svar till Anonym 26 oktober

Hej Anonym 26 oktober. 
Tack för din omtanke den värmer. Om det nu vore ställt med mig så som jag tror att du uppfattar det, så har du säker helt rätt i din oro. Du har säkert också helt rätt i din uppfattning om barns utveckling. Jag har dock ingen ambition att vara vetenskapligt korrekt i mina blogginlägg. Jag väljer att använda tankar och impulser jag får, att använda dem som olika färger på en palett där jag målar en bild för att undersöka vad resultatet blir. Ibland får jag på detta sätt en värdefull respons från någon som läser det jag skriver, som i detta fall. I de flesta fall kommer jag själv underfund med var möjligheternas gränser går, så fort jag uttryckt mina idéer. Din respons på det jag skriver exemplifierar att det inte är helt lätt att uttrycka det jag vill uttrycka, så att det också går fram på det sätt som jag har tänkt mig. Det beror sannolikt på att jag fortfarande finner glädje i att fortsätta utforska medvetandets möjligheter snarare än att förmedla färdiga sanningar. På något sätt använder jag mig av samma teknik som jag gjorde när jag var forskare och doktorerade i mikrobiologi. När jag då ställde upp en hypotes så var det också något jag inte visste om det stämde innan jag uttryckt hypotesen och testat den. 

Det är möjligt. Simple as that

 Allt roterar! Kolla på Power of spinn av Nassim Haramein på

http://theresonanceproject.org/

Svar till anonym 15 oktober, - Varför är det lämpligt just nu

Du frågar varför det skulle vara lämpligt nu (kommentar till gårdagens inlägg), jag ser det kanske mer så att det är möjligt nu, men det kanske är det du menar med din fråga? Vad tror du? Varför är det möjlig att skapa du sköna nya värld nu? Eller vad behöver du göra för att göra det möjligt i ditt universum? För mig personligen är det mer än möjligt, det är verklighet. Kan jag skifta så kan andra, det krävs ingen speciell intelligens för att göra skiftet. Min dotter (3,5 år gammal) kan ta moget ansvar. Hon sitter och tittar på askungen nu. Och innan hon började sa hon att den är ganska lång och att hon får ont i huvudet av att se hela filmen, men; "det gör inget". Kanske hade det varit klokare att stänga av efter en stund och se resten senare, men den viktiga poängen är att hon tog ett moget, avsiktligt beslut. Kan hon så kan andra leva sina liv avsiktligt. Samtidigt som att det är möjligt att göra ett skifte (Några exempel på saker som bidrar: Internet bidrar till att sprida bra idéer, det finns stort intresse för och många utbildningar i personlig utveckling som syftar till ökat ansvarstagande) kommer vi också närmare den punkt när vi kommer tvingas nyktra till och ta äkta ansvar på grund av nu rådande bristande miljöansvar. Vilken värld vill du leva i? För mig är svaret kristallklart och jag vet också att jag själv måste bo i den värld jag vill skapa.

Kanske första gången i mänsklighetens historia?

Visa människor har nog alltid funnits. Men jag tror kanske det nu är första gången i mänsklighetens historia vi som kollektiv kan välja ett medvetandetillstånd som skapar den sköna värld jag gissar alla innerst inne vill leva i. Det är ett aktivt val.

Klart som korvspad

I kapprummet till min dotters förskola sitter det bilder på barnen på tre stora pappersark. På det ena står det; "delaktighet & medskapande", och på de två andra; "samspel", och "lust att lära". Kan det bli enklare och klarare? Dessa ord, vägvisare i den tid som är, leder till något gott för mänskligheten.

"Hållbar utveckling" ett medvetandetillstånd

Precis som jag beskrev att Gud och Jesus måste referera till olika medvetandetillstånd för att det skall bli begripligt för mig, så tror jag även att "hållbar utveckling" är ett medvetandetillstånd. Ett visst medvetandetillstånd hos mänskligheten kommer att möjliggöra ett ekologisk, ekonomisk och socialt "uthålligt samhälle". Här ligger "problemet" och lösningen. Det är som ett äktenskap. För att mötas i kärlek måste du hoppa och förbehållslöst välja kärlekens väg, utan garantier på att det skall fungera, utan garantier att du får något tillbaka. Jag tror något liknande måste ske på global nivå när det gäller ett "hållbart samhälle". Tillräckligt många människor måste hoppa och våga mötas i det medvetandetillstånd där "hållbar utveckling" är möjlig. Jag tror inte det handlar om att du överlämnar dig till något som inte är du - du går bara över till en annan aspekt av dig själv. Naturligtvis är all kunskap om miljö och teknik e t c otroligt betydelsefull. Men det avgörande är ett skifte av medvetandetillstånd. Precis som i äktenskapet. Där spelar det ingen roll hur mycket kunskap du har om relationer e t c, det avgörande (för ett kärleksfullt äktenskap) är om du väljer att flytta dig till den plats där kärleken bor. Det kan vara skrämmande, om inte annat för att det kan kännas ensamt till att början med innan du återerövrat denna del av dig själv. Det var ett tag sedan du var där så det kan vara ganska tomt i det utrymmet.

Klokt svar

Jag gick i söndagsskola när jag var barn och en gång frågade pastorn mig om jag trodde på Jesus. Jag lär ha svarat att det gör jag nog, men han finns nog inte här där jag bor - jag har aldrig sett honom. Många med mig har nog blivit indoktrinerade eller själva dragit slutsatsen att Gud och Jesus representerar något som skulle vara ting (eller personligheter) men för mig hänger det samman först när jag ser både Gud och Jesus som möjliga medvetandetillstånd. Hade jag som barn i stället fått frågan om jag tror på kärlek, frihet och lycka så hade jag svarat; ja det gör jag, jag har själv upplev det. Nu som vuxen kan jag också se situationer där jag valde att fly från obehagliga känslor, vilket så småningom resulterade i att också mängden kärlek, frihet och lycka minskade. Mer mental korsfästelse och mindre frihet. Mer Jesus och mindre Gud. I dag kan jag leva i kärlek och ansvar i båda aspekterna. En lång resa har kommit till sitt mål. Att leva i kärlek och ansvar känns som en bra attityd, en bra kompromiss mellan två ytterligheter. Det känns lätt att leva i detta utrymme. Lätt att andas, så helt klart ger det också plats åt det levande.

"Gud är kärlek"

Om jag googlar på "Gud är kärlek" får jag 97 000 träffar. Wow, nu börjar det hänga samman. Kärlek är ett tillstånd! Och det är gåtans lösning, gissar jag.

Daganes attityd?

Vilken attityd skall jag ha idag? Här om dagen spelade jag boule. Jag har aldrig spelat boule tidigare, men det gick riktigt bra. Jag är inte helt förvånad eftersom jag valde attityden det går perfekt. Vad är en bra attityd som håller över tiden? Tillvaron är på tok allt för komplex för att vi genom politik skall kunna kontrollera den och på så sätt skapa en riktigt bra värld. En bra attityd kan skapa en bra värld. Men hur skall den vara? Vad sägs om denna;  det går riktigt bra alla människor på denna planet.

Dags att gå vidare

Jag har ägnat min Bogg till att tala om Varsevarandet (medveten närvaro, mindfulness). Det är dags att gå vidare både för mig och mänskligheten i stort. Varsevarandet är ett skönt ställe att vara på, men ingen slutstation. Nästa steg är Ursprungsvarandet (Source Being). Platsen där du (jag) mer aktivt skapar det du vill se manifesteras i världen.

Du sköna nya värld

Det regnar lite utanför mitt fönster. I går var jag och min dotter i skogen och hämtade hem lite mossa som vi la på ett stort träfat och ovanpå jorden i några stora krukor på balkongen. Med lite röda äpplen, kastanjer, kottar o några porslinsfigurer, så blir det en magisk värld i miniatyr. Lugnet har lagt sig som bomull runt hjärtat. Nu är det bara att fortsätta att vara i varsevarandet och se på när allt annat byter skepnad till något värdigare, mer hållbart - något som resonerar med hjärtat hos alla människor.

Efter att jag skrivit det jag skrev ovan gick jag in och donerade lite pengar till avaaz org. Jag stöder ofta deras aktiviteter - ofta namninsamlingar för riktigt vettiga ändamål. Det känns seriöst. Nu stöder jag deras projekt att ge ut en tidning på nätet. Läs mer på länken nedan. Det avaaz gör är att bidra till "Du sköna nya värld" - det Nya Livet.

https://secure.avaaz.org/en/avaaz_becomes_the_media/?dty 

Den tredje vägen

En strikt religiös tro skulle kunna beskrivas som den ena vägen och vetenskap som den andra vägen, som av vissa känns som motsatser. Ingen av dessa vägar leder med säkerhet fram till något som är bra för mänskligheten i stort. En tredje väg som fokuserar på att människor medvetet väljer ett medvetandetillstånd som man kan kalla att vara i kontakt med Gud (eller hur man nu vill benämna det) kan vara alternativet som fixa biffen. Man kan förklara det jag talar om i religiösa termer eller i vetenskapliga termer, det spelar ingen roll vad man tycker passar bäst. Det centrala är medvetandetillståndet i sig och det står fritt i förhållande till hur man tolkar det, det är något större än vare sig religiösa eller vetenskapliga tolkningsmodeller. Detta medvetandetillstånd jag talar om på olika sätt i min blogg kräver ingen förklaring, sinnet slappnar av och man är tillfreds utan förklaring.

Kommentar till fråga från "min fotogen" 26 september

I notisen i Sändaren fanns inget svar. Kanske det finns på Dalai Lamas Facebooksida? Min egen erfarenhet säger mig att människor som blir andligt hela i själen automatiskt får ett sundare förhållningssätt till etik och moral. Hel i själen kan man bli utan religion och möjligen snabbare och enklare eftersom man inte har en tro som eventuellt står i vägen. En direktkontakt med Gud om man vill kalla det så, ger per automatik en bra moral. Har man inte bra etik och moral har man sannolikt inte en öppen kontakt med Gud. Och det krävs ingen religion för att ha kontakt med Gud. Jag tror inte heller det behöver vara fel att ha en religiös tro. Huvudsaken är att man har kontakt med det som en del kallar Gud och andra benämner att ha integritet, att vara integrerad, i den mening att man är andligt hel.

Jag håller med

Jag läste en notis i Sändaren idag som berättade om Dalai Lama som på sin Facebooksida hade skrivit att han tyckte att religionerna har tjänat ut sin roll och att han förordar att mänskligheten skaffar ett annat sätt att hantera ämnen som etik och moral. Jag håller med Dalai Lama.

En vanlig fredag

Det regnar och är lite grått ute idag. Jag är hemma med min dotter. Hon är lite snuvig och har lite feber och jag själv har en förkylning som ligger under ytan - men jag tror inte att den bryter ut. En vanlig vardaglig fredag - tid till skön eftertanke.

Andlig utveckling i ett nötskal - vägen att bli en lysfyr

Veckla ut dig genom att vara en lysfyr. Var-se-varandet (medveten närvaro, kontakt med Gud, e t c) som jag beskrivit det på flera ställen i mina inlägg är ett avsiktligt varande där du medvetet flyttar uppmärksamheten utanför dig själv.  Din medvetna uppmärksamhet är det som lyser upp. Innan du kommit på hur du skall göra detta medvetet sker det utanför din medvetna kontroll, men det är samma mekanism inblandad - du flyttar uppmärksamheten utanför dig själv. Som bonus känner du dig mycket levande. Innan du har vant dig vid att medvetet skifta uppmärksamhet kanske det är så ovant för dig att känna dig levande, att du upplever det hela som magi, som om att en närvaro utanför dig själv är orsak till den upphöjda känslan. Jag lovar att känslan av magi och helighet inte minskar bara för att du tar en medveten kontroll över det, som du själv, i vilket fall som helst är orsak till att skapa. För mig har uttrycket ”fadern, sonen och den heliga anden”, samma betydelse som ”att vara en levande, livgivande lysfyr". Till att börja med leder dina insikter som du söker mer eller mindre avsiktligt, till att du vecklar ut dig och blir mer levande. Så småningom kommer du att aktivt välja att vara en lysfyr, både som väg till fortsatt andlig utveckling och som en möjlighet att när som helst lysa upp välden för dig själv och människor du har i din närhet.

Svar till Unknown 13 september

Det är helt klart lättare att vara 'upplyst' i en lugn miljö. Utmaningen är att gå ut och lysa upp en mer komplex situation. Här väntar de lite större vinsterna för dig själv och för de människor du berör. Hälsar Lars

Jag förstår - jag blev upplyst!

Nu förstår jag varför jag aldrig känt mig riktigt bekväm med att benämna vare sig mig själv eller någon annan som upplyst. Att bli upplyst i en avgränsad fråga har jag inget problem med. Man lär sig något via bildning eller man får en djupare insikt. Se hur Wikipedia definierar det. "Upplysning, oftast detsamma som bildning (jfr. Upplysningen) medan andlig upplysning är däremot en form av djup insikt som ej är beroende av lärdom. Siddhartha Gautama är nog den mest kände bland de upplysta" (Wikipedia). Att däremot säga att man är upplyst är något helt annat. Man kan tala om en väg till upplysning och den kan vara mer eller mindre effektiv, en mer eller mindre avsiktligt medveten väg till att få bildning och eller insikter. Men hur kan man objektivt värdera en slutstation där man inte längre får några insikter? Jag har tidigare i en artikel uttryckt att många ideér inom området andlig utveckling snarare krånglar till det än gör det lättare att veckla ut sig. Och ordet 'upplyst' som det används för att beskriva en nivå i andlig utveckling, utan att exakt definierar avsett tillstånd är nog ett ord som mer krånglar till det hela än att gör andlig utveckling klarare. Att vara 'upplyst' förpliktar inte heller till någonting. Man kan sitta på en bergstopp och humma för sig själv och vara upplyst eller man kan gå ut i världen och lysa upp det som ligger utanför en själv. Jag gissar att Siddharta Gautama och många fler i hans gäng har ägnat sig åt att medvetet lysa upp världen utanför dem själva, det är därför vi kallar dem för vara 'upplysta'. Jag tycker att det låter mer potent och uppfordrande att säga att Buddha, Jesus och Du (?) med flera lyste (lyser) upp världen, än att säga att de/Du var upplysta/är upplyst.

aproximtionsmetoden?

Jag tror det finns något som heter aproximationsmetoden inom matematiken. Det är åtminstone det namn jag sätter på en metod jag använder mig av ibland när jag skall lösa ett praktiskt matematiskt problem, där jag inte kommer ihåg vilken formel jag skall använda mig av. Jag helt enkelt gissar ett svar och sedan använder jag det i min beräkning och sedan använder jag det nya resultatet och stoppar in det i min ekvation och gör om hela proceduren tills jag kommit fram till ett svar som stämmer med verkligheten. Jag provar mig helt enkelt fram. Ungefär på samma sätt fungerar mig blogg. Jag skriver något, tar ett steg tillbaka och betraktar resultatet av vad jag skrivit och så skriver jag något nytt som ligger lite närmare "sanningen" i det jag vill uttrycka. Jag har skrivit i min blogg att jag är upplyst. Syftet med det är att locka ut både dig och mig på banan. Jag har tidigare beskrivit vad det är för medvetandetillstånd jag avser. Jag har dock kommit en bit närmare verkligheten. Det jag försöker sätta ord på handlar snarare om att vara en som tänder lampan, än att vara en som blir (är) upplyst. Intressant idé - jag har bloggat ett halvår och kommit fram till att jag inte alls är upplyst - jo, ja visst ibland är jag det, exempelvis när min fru ser på mig med kärlek - jag är snarare en ljussättare. Jag har känt mig obekväm med att utge mig för att vara upplyst. Men det har fyllt sin funktion att hitta rätt etikett. Att vara ljussättare känns ansvarsfullt och potent på något sätt. Det är något jag kan stå för. Lars André 2012-09-13

Magi

Jag kom att tänka på semestern med min familj i somras. Vi hade ingen klar plan för sommaren men vi hade tagit ett beslut att sommaren skulle falla ut på bäst möjliga sätt för vår familj. Det blev fyra magiska dagar. En tur fram och åter till Danmark och nästa dag hyrde vi en bil och hälsade på min kusin och hans familj i Småland. Vi sov också en natt på ett mysigt hotell nära Tylösand. Det var nog mitt livs kortaste semester, men varje ögonblick var magiskt. Så när vi kom hem kändes det som att vi varit borta i fjorton dagar minst. Vi gjorde inget spektakulärt, samtidigt som vi mötte åker, skog, hav o sandstrand med vidöppna sinnen. Det har tagit mig en halv livstid att komma åter till denna plats (i sinnet) där jag var en gång som barn. Jag gläds över att leva i en tid i mänsklighetens historia där det är möjlig att samtidigt bo i ett barns medvetandetillstånd och i ett vuxet perspektiv, som kan ta ansvar för de världsliga angelägenheterna. Kan jag så kan du - och många, många fler människor. Jag kan inte tänka mig ett bättre liv än att fortsätta att leva i magins medvetandefält.