Permanet

Det känns som att det Nya livet är permanent - att det är här för att stanna. Positiva händelser ökar hos människor som står mig nära.

Kaos är granne med Gud

Man brukar säga att kaos är granne med Gud. För mig betyder kaos något positivt. Det finns en mycket hög grad av möjligheter i kaos. Kaos är det som finns innan något är definierat och man skulle därför också säga att Gud är granne med hud. Ganska logiskt att Gud är granne med hud. Hud är en gräns mellan yttre och inre struktur, på samma sätt som ett cellmembran är cellens gräns mellan yttre och inre miljö. Det är lätt att tänka sig att i övergången mellan yttre och inre finns ett odefinierat utrymme fyllt av möjligheter. Det är också nyckeln till varför Varsevarandet är en väg till Gud. I var-se-varandet befinner man sig på två platser samtidig. Som exempel är man i upplevelsen innanför den plats varifrån man utanför betraktar upplevelsen. Jag gissar att detta samtidiga innanför/utanför- perspektiv ger en naturlig kontakt med det odefinierade utrymme som finns däremellan. Och här bor Gud! Jag skrev igår att Gud är ett fysiskt tillstånd och jag får tillägga att det är ett fysiskt tillstånd som ännu inte fått definition.

Gud är ett fystiskt tillstånd

Gud är ett fysiskt tillstånd i kontaktytan mellan två saker. Ja, det känns så. Gud finns mellan mina händer när jag känner kontakten. Gud finns i utrymmet mellan mina fingrar och tangenterna på tangentbordet, mellan mig och min fru när jag håller henne kär. Gud är ett fysiskt tillstånd. Ja, det känns så.

En skön ny värld

Jag ser en skön ny värld växa fram. Jag är medveten om att där finns mörka fläckar på sina ställen, men jag ser verkligen en skön ny värld växa fram. Jag märker det på mina arbetskollegor, jag ser det hos min familj, jag uppmärksammar det i mötet med många människor jag har i mina dagliga kontakter. Vattnet strilar ner utanför mitt fönster och när jag upplever det i kontakt på samma sätt som jag är i kontakt med någons hud, som jag masserar, så sänder det signaler om att bättre tider väntar. Kan jag så kan du. Att känna kontakten hud mot hud, eller hud mot Gud, eller hud mot varsevarandet (ursprungsvarandet, närvaron, materia eller vad som passar i din värld) handlar endast om att släppa det som står mellan dig och det som är skenbart skiljt från dig. Det är att sluta skapa det som inte fungerar. Och hindren finns endast i ditt eget sinne - och hindren finns endast i ditt eget sinne. Jag har förmånen att vara gift och att vara far till en underbar tjej. Det har lärt mig att jag är helt ansvarig (om jag väljer att se det så) för de konflikter som naturlig uppstå i mina relationer. När jag är i kontakt med varsevarandet, i kontakt med det som skapar mig som tomrummet mellan dig och mig, då har jag aldrig konflikt med mina kära. De gånger jag har konflikt, så har jag också tillfälligtvis tappat kontakten med Gud, om du vill kalla det så. Jag har vant mig att tänka på andras missnöjesyttringar mot mig, som att Gud bannar mig för att jag tappat hudkontakten med det vi kan använda det namn på, som vi trivs med. Gud bannar mig ungefär som min fru gör om jag masserar hennes fötter och jag tappar uppmärksamheten på att vara närvarande i kontaktytan, mellan min hud och hennes hud.

hudkontakt:

att känna

hud mot hud

hud mot Gud

hudkontakt

Lars André 2012-08-28

Jag ångrar två saker

Jag ångrar två saker i mitt liv. Den ena är att jag inte passade på att lära mig finska när jag bodde och forskade i Finland i ett och ett halvt år i mitten av åttiotalet. Det andra jag ångrar var en fråga jag ställde till en hövding, och före detta huvudjägare långt inne i Borneos regnskog. Frågan jag ställde var; "tror du på Gud". Jag fick inget vettigt svar överhuvudtaget. Hade jag ställt en mer öppen fråga kanske jag hade lärt mig något om hans föreställningsvärd. Nu efteråt förstår jag att det var en korkad fråga. Det är ungefär som att fråga en fisk om han tror på vatten. Fisken upplever kontakten med vatten hela tiden, som en del av sig själv. Fisken har aldrig varit på land och kontemplerat över frågan huruvida vatten finns, eller inte finns. Jag gissar att hövdingen där på Borneo hade direktkontakt med det vi mer invecklade människor kallar för Gud, på samma sätt som fisken har med sitt vatten. Jag fick ingen insikt i hövdingens föreställningar, men när jag tänker på honom nu, så ger det mig själv en bättre förståelse för hur vi människor tolkar företeelser på olika sätt. Det är inget nytt för mig att om man har olika bakgrund så har man olika föreställningsfilter som påverkar hur man tolkar omvärlden. Jag har dock inte riktigt tänkt på att ett medvetandetillstånd i sig så drastiskt påverkar hur vi tolkar olika ord. Jag står också på land i bland och saknar kontakt med vattnet och mitt högre jag, så med lite möda kan jag sätta mig in i hur olika ord används till vardags för många människor, men när jag simmar omkring där i vattnet och är i kontakt med samma varande (gissar jag) som hövdingen på Borneo var i kontakt med, så har jag exempelvis en helt annan tolkningsram för ordet ansvar, än hur det används i den gängse debatten (läs mitt inlägg från gårdagen). Med andra ord är det ganska korkat av mig att försöka få dig förstå hur jag ser på användningen av vanliga ord. Det är mycket bättre jag lockar dig till att hoppa i vattnet och släppa tron på vad du nu tror på som hindrar dig från vara ett med allt som är.

"Idag förstår jag, nu börjar jag känna."

"Idag förstår jag, nu börjar jag känna.", är ett citat från Michael Johannessen ( före detta Hells Angels förhandlare) ur en artikel om honom i Göteborgs-Posten 26 augusti 2012. Det Michael (bland annat) förstår idag är vad han då var inblandad i hade för effekt på föräldrar som förlorade sitt barn i gängbråk mellan Hells Angels och Bandidos. Anledningen till att han kan förstå är att han nu kan KÄNNA. Jag utgår från att ha förmåga att kunna känna är en förutsättning för att kunna ta ansvar. Det blir därför, i mina ögon, väldigt konstigt när man i debatten kring Breiviks dom kopplar samman straffet, med att ansvar utkrävs. Jag förstår vad som menas och jag tror det är en vanlig uppfattning att straff och ansvar hänger samman. Jag ifrågasätter inte domen som lett fram till att Breivik sätts i fängelse (jag har ingen bättre lösning att komma med för tillfället). Det jag ifrågasätter är varför man kopplar samman detta med ansvar. Har man inte förmåga att känna kan man inte ta ansvar på ett sätt som har någon djupare betydelse. Det går inte utkräva att någon börjar känna och då tycker jag inte det heller går att utkräva ansvar. Att låsa in Breivik kan vara en bra lösning för att skydda oss från Breivik, men det löser inte på något sätt fenomenet "Breivik".  För att förhindra nya "Brevik"-händelser måste vi som kollektiv ta ansvar på större allvar än vad som görs idag. Jag tycker ordet ansvar bär på en innebörd som har att göra med att känna. Ansvar, att svara an, en förmåga att navigera utifrån att man känt något och förstått något. Det finns inga garantier för att en person som straffas överhuvudtaget svara an. Nu är väl inte det man eftersträvar i Breiviks fall, men återigen varför använda ordet ansvar i sammanhanget. Varför inte kalla straff för straff. Öga för öga, tand för tand.

Vad är Ansvar?

När jag läser kommentarerna till domen mot Breivik inser jag att det finns olika betydelser för vad ansvar är för något. I ett samtal i går morse kom också frågan upp vad är det att vara sjuk. Om Breivik hade dömts till vård, när skulle man i så fall betrakta honom som frisk? Jag återkommer när jag har funderat över detta lite närmare.

Jag gissar - än en gång!

Jag gissar att när jag upplever evigheten, så upplever jag samma sak som du upplever - när du upplever evigheten. En hissnande idé faktiskt. Ett tillstånd där vi upplever samma sak.

Det är vist inrättat, med det visa i tillvaron

Jag slutar inte förundras över hur vist allt är inrättat. I samma stund som jag lämnar den "smala" vägen så samlar jag på mig "damm" som blir till ett obehag om jag inte medvetet väljer att vända uppmärksamheten tillbaka till den "smala" vägen. Obehaget i sig (vad som helst som jag inte önskar uppleva), blir en gåva, en dyrbar juvel som signalerar att det är dags att borsta av mig dammet och om igen välja ................... (fyll i själv det ord som passar bäst).

Ideén från förra inlägget håller

Jag har haft några dagar skön semester med min familj. Ätit gott, sovit gott, upplevt skog, åkermark, sandstrand, sol o värme, salta bad e t c. Allt så där som när det är som bäst. Och min idé från här om dagen håller. Jag tror fortfarande att mängder av de mest andligt utvecklade människorna som någonsin funnits, finns här mitt ibland oss nu.

Fick en intressant idé idag

Jag träffade en holländsk kvinna idag på båten, på väg mellan Göteborg och Fredrikshamn. Hon höll på att skriva en bok om vad bön är för något. Hon hade tidigare jobbat som präst under fem års tid och även hennes man var präst. Vi fick en väldigt fin kontakt. Hon sa några saker om vad hennes slutsatts var, omkring området bön och hon sa också något viktig som hade att göra med hennes förståelse för vad Nya Testamentet handlar om. Just då var mitt fokus på min fru och dotter som var på väg ner till lekrummet och en träff med Nicky Nyfiken, och jag följde med. Så jag skall inte referera vad kvinna sa, eftersom jag inte är helt säker på vad det var hon sa. Hur som helst,  för mig var det ett viktigt möte och jag fick fatt i något som börjat gro hos mig. Jag kan inte påstå att jag studerat bibeln i detalj, men jag gick i söndagsskola när jag var barn och jag har konfirmerat mig i svenska kyrkan och jag är genom min uppväxt i Sverige säkert i mångt och mycket påverkad av en kristen tradition. Jag betraktar dock inte mig som kristen. Jag "tror" inte på Jesus, däremot känner jag mig mycket besläktad med det som Jesus står för. Och ser jag mig omkring och tänker på människor jag mött så kan jag dra mig till minnes hur många personer som helst som är minst lika hela, heliga, medkännande människor, som jag tror det Jesus representerar är ett uttryck för. Jag kan till och med tänka mig att att de högst andligt (medmänskligt) utvecklade människorna finns på vår planet idag mitt i bland oss. Vi söker svaren i det förflutna, men det kanske är så att det bästa förebilderna finns här nu mitt ibland oss. Ett exempel är "Svartskallen" jag skrev om här om dagen. Jag berättade för prästen idag att jag skrivit på min hemsida att jag är upplyst, men att jag också skrivit att också du är det (åtminstone ibland). Hon höll med mig. Jesus, Buddha, Mohammed med flera har alla varit storslagna föregångare och plöjt upp marken för oss och vi skall vara tacksamma för det. Men är det inte dags att vi ser oss i spegeln och till oss själva säger; - hej på dig min vän, tack för det goda du gör för dina medmänniskor. Jag är övertygad om att i de värsta förbrytarna, som finns i vårt samhälle, finns också denna spegelbild, någon stans bland alla andra inte lika önskvärda bilder. Varför fortsätta vänta på Messias eller vad det nu är du väntar på - Du är ju redan här.

Förtydligande

Jag har ingen ambition att vara vetenskapligt korrekt i det jag skriver. Jag ser mig mer som utforskare och konstnär än vetenskapsman när jag skriver mina inlägg. Jag är också vetenskapsman (fil dr i mikrobiologi), men min blogg skriver jag från ett varsevarande (ursprungsvarande) perspektiv och här handlar det mer om vilken verklighet jag vill skapa, än något som redan finns som en möjlighet att utforska från ett vetenskaplig perspektiv.

Svartskallen hörde av sig

Min vän (Svartskallen) hörde av sig och tackade för att jag kom ihåg hans historia och att jag berättade om den  på min blogg. Han berörde sig själv genom att bli påmind om ett varande som han upplever att han har förlorat i vardagen. Jag förstår vad han menar och jag vet också att kanalen till varsevarandet (eller närvaron som han själv väljer att kalla det för) finns där hela tiden. Det kan vara ett syfte med min blogg, att hjälpa människor att påminna sig själva och andra att leva i "glipan". Märker du hur jag lite trevar mig fram? När jag började skriva på min blogg ställde jag frågor som; "Vad innebär det att leva i det Nya livet? Vad skall jag ta med mig in i det nya? Vanligtvis när man uttalar sig offentligt i skrift, uttalar man sig som expert på det man skriver om. Det är annorlunda att skriva om det Nya livet. Jag kan med säkerhet påstå att jag är "expert" på att bidra till att andra människor lär sig öppna kanalen till sig själva, men om jag skall vara ärlig har jag ingen aning om hur ett samhälle med upplysta individer kommer att gestalta sig. Hur organiserar vi oss i det nya? Kanske vi kan ha en tankestorm kring temat; vad innebär det att leva det Nya livet? Vad vill du bidra med? I ett gammalt paradigm går vi till en expert och ber om andlig eller lekamlig frälsning. I det Nya livet skapar vi själva den verklighet vi vill leva i. Kanske vi kan kan börja med att sjunga en "ny sång"?

Upplysta är vi allihopa, allihopa, allihopa

Upplysta är vi allihopa, allihopa, allihopa

Já mé och Du mé

Já mé och Du mé

Varsevarandet i vardagen

Jag har tidigare skrivit att jag inte tror på något andligt nirvana där jag alltid lever i lycksalighet och också givit en förklaring till varför det skulle kunna vara på det viset ( i inlägget "Räkna inte med en dans på rosor"). Däremot känner jag ofta en anledning att ropa hurra när jag kör in i ett motstånd, i en olustkänsla. Då vet jag att jag inte är i varsevarandet - det ger en tydlig signal att återvända kontakten med det som är större än mina egna begränsningar. I varsevarandet smälter all oro och allt går "min" väg i fin harmoni med andars väg.

"Åk hem svartskalle"

En iransk vän till mig hörde att det var bråk en trappa upp i hans trappuppgång. Han gick upp för att se vad det handlade om och två skinnskallar höll på att mucka gräl med en äldre man. Min vän gick in för att avbryta bråket, vilket resulterade i att skinnskallarna började bråka med min vän. ”Åk hem svartskalle”, sa de. Min vän funderade på om han skulle åka hem (gå ner en våning till sitt hem), men han bestämde sig för att stanna kvar med sin närvaro hos skinnskallarna, inte stanna i ett eget motstånd mot situationen, utan stanna med sin närvaro i sina egna och framför allt i skinnskallarnas känslor (mestadels rädslor gissar jag) och i detta Varsevarande fick min vän ingivelsen, att på uppmaningen; ”Åk hem svartskalle”, svara ”Varför skall jag åka hem, jag är en bättre svensk än vad ni är”. Skinnskallarna höll på att tappa hakan och lite vimmelkantigt frågad de ”Vad menar du?”. Min vän svarade ”Jag bor i samma land som ni, jag andar samma luft som ni och jag muckar inte gräl med mina medmänniskor - jag är en bättre svensk än vad ni är”. Min vän sa det på ett självklart sätt  - fortfarande utifrån ett Varsevarande. Killarna smälte fullständigt och gav min vän en kram och visste inte riktigt hur de skulle kunna belöna honom mer. Min vän blev belönad för att han stannade kvar och tjänade skinnskallarna (hjälpte dem att smälta ner deras självskapade frustration), i stället för att springa där ifrån. Jag är inte kristen (vad jag vet om) och jag vet inte om Jesus har funnits men jag tror att det man talar om som Jesus sätt att verka, stämmer helt och hållet överens med det sätt som min vän hanterade situationen i sin trappuppgång

Korsfästa är vi allihopa, allihopa.....

Korsfästa är vi allihopa, allihopa, allihopa – Já mé å Du mé.

Ingen kan med säkerhet veta om Jesus bar ett träkors på sina axlar och att han sedan hängdes upp på korset för våra synders skull. Men jag tror att jag säkert kan säga att alla människor är mer eller mindre mentalt korsfästa, eller åtminstone har varit det. Jag tror till och med att det är en del av en naturlig socialiseringsprocess – vägen att bli människa. Mycket av det vi bär i vårt sinne är motstånd mot att uppleva vissa andra aspekter av oss själva, detta leder automatiskt till en upplevelse som mycket väl kan beskrivas som en mental korsfästelse – det är bara att känna efter. Ett steg på vägen att ta sig ur detta självskapande fängelse är att höja sig över sig själv, så att man kan se och medvetet bära och att uppleva (vara) korsfästelsen, för att man så småningom kan leva mer andligt befriad. Jag skrev tidigare idag i ett inlägg, hur du kan bana väg för andra genom att du själv väljer att leva i ”glipan” i ”var-se-varandet”. Det gör det lättare för andra att komma till freds med sina ”synder” (med sina egna skapade korsfästelser). Jag har också tidigare beskrivit att när du är andligt hel, så bidrar du till att människor i din närhet smälter, ungefär som is smälter i närvaro av värme. Att stolt bära sitt kors är verkligen en väg att tjäna andra. Du kanske undrar när du är korsfäst? En säker indikation på att du är mentalt korsfäst, är att du känner dig som ett offer. Att du känner dig missnöjd. Frustration e t c ......

Korsfästa är vi allihopa, allihopa, allihopa 
Korsfästa är vi allihopa, allihopa, allihopa
Já mé å Du mé
Já mé å Du mé

Trolöshet

Jag är trolös när det gäller  verktyget för min andliga utveckling . Att leva i Var-se-varande (mindfulness, medveten närvaro, odefinierad medvetenhet, Guds-medvetenhet, ursprungsvarande eller hur du nu vill benämna det) är inget jag tror på. Det är en direkt upplevelse av det som faktiskt är, ungefär som min upplevelse av att hålla en sten i handen inte är något jag tror på - det är en direkt upplevelse av det sinnesintryck stenen ger upphov till. Att Varsevarandet leder fortsatt till andlig utveckling är inte heller det något jag "tror på", det är fakta - en direkt upplevelse.

Den smala vägen - att leva i "glipan"- blir en bred väg

När jag är i det Nya livet så upplever jag att det är som att jag väljer att leva i en liten glipa i en stor oljemålning. Och i denna smala, näst intill obefintliga glipan öppnar sig oändligheten, friheten och alltings möjligheter. Är det månne detta som är att gå den smala vägen? När jag lever oljemålningens upp och nergångar, så stöter jag på alla möjliga reaktioner hos mig själv och hos mina nära och kära - när jag lever i "glipan" är jag ett med allt som är, jag är intuitiv och mina handlingar är automatiskt i harmoni med min omgivning. Jag tror att fiskarna i ett fiskstim lever i denna glipa. Fiskarna saknar dock möjligheten att använda sitt intellekt på det sätt som vi människor avsiktligt/medvetet kan göra. Jag tror att tillräckligt många människor kan lära sig att leva i "glipan" och därmed skapa förutsättningar för att mänskligheten skall kunna lära sig leva i harmoni. Jag tror inte på ideén att någon sorts andlig elit skaffar sig företräde till himmelriket, medan resten av mänskligheten skulle gå under i någon sorts katastrof. Jag tror på att en tillräckligt stor skara människor väljer att göra det andligt avsiktligt/medvetna jobbet att leva i "glipan" så ofta och så länge, att "glipan" blir en bred väg där så småningom alla människor automatiskt får del av oändligheten, friheten och alltings möjligheter. Att leva i "glipan" är att tjäna andra - det är att tjäna mänskligheten. Det fina i kråksången är att du själv får chans att leva i "glipan", så ofta som du själv väljer att vara där. Högsta vinsten direkt utbetalad - Hela tiden! Att leva i "glipan" är som kärleken i en relation det kommer inte automatiskt, inte efter de tre första månaderna av förälskelse när hjärnan badat färdigt i självskapat knark - det är något man medvetet hela tiden måste hålla levande.

Det börjar hänga ihop - grattis Björn

Jag har tidigare i min blogg skrivit att svaret och lösningen på Shakespears fråga; "att vara eller att inte vara är frågan" är; att vara och att inte vara är svaret och lösningen. Jag är inte tillräckligt insatt i vad Shakespear menade med sin fråga, men svaret och lösningen jag presenterar ger svaret och lösningen på hur man lever i det medvetandetillstånd som tillhör det Nya livet. Att leva i hjärtat och i intellektet samtidigt. Jag har tidigare nämnt att Björn Lindeblad  i sitt sommarprogram lanserade ordet varsevarande som en svensk motsvarighet till det engelska mindfulness. Är inte det en sammanfattning av lösningen på Shakespears fråga? Var-se-varande, Var = att vara, se = att inte vara (intellekt), och varande = tillstånd. Jag tror att jag är redo att säga grattis Björn, jag tror att du har funnit ett ord jag är redo att satsa på. Ordet varsevarande ligger också nära ordet varsebli, vilket är ett bra ord att beskriva en väg till "varsevarandet". Varsevarandet når man genom att träna upp förmågan att medvetet uppleva vad som helst. Och det gör man genom att träna upp sin avsiktliga/medvetna varseblivning. Man blir den upplevelse man vill uppleva. Exempelvis man ser på en sten och man bokstavligt talat blir upplevelsen sten. När man tagit denna förmåga så långt att man kan uppleva allt man möter utan motstånd, så passar det utmärk att kalla detta tillstånd för varsevarande (att vara och att inte vara). Grattis Björn! När man är i varsevarandet är det inte mycket kvar av det motstånd intellektet består av - kvar blir en medvetenhet som till större delen bara består av att man ser, betraktar det man är.

Att vara rund under fötterna

Att vara rund under fötterna betyder kanske vanligtvis att vara berusad och ostadig på benen. Jag fick dock en helt annan känsla för vad det är att vara rund under fötterna första gången jag drack Genmaichate. Geinmaicha är japanskt te med rostat ris. Jag blev bokstavligt talat rund under fötterna när jag drack detta te. Inte rund som en boll, som gjorde mig ostadig. Snarare en känsla av lycksalighet i fötterna som bäst beskrivs, som att just vara rund under fötterna. Jag undrar om det kan vara så att detta är ursprungsbetydelsen av att vara rund under fötterna även i relation till alkohol? Innan man fått i sig för mycket alkohol kan också en lycksalighetskänsla infinna sig. Hur som helst tror jag att känslan av att vara rund under fötterna, som lycksalighetskänsla i fötterna utan vare sig alkohol eller Geinmaicha har en nyckelroll i det medvetandetillstånd som jag gång efter annan tillskriver det Nya livet. Mina fötter känns mycket levande när jag är rund under fötterna, så jag tror (åtminstone för tillfället) att det skulle kunna vara så att när anden (det levande) träder in i min kropp så gör den det via fötterna. Hur skulle du beskriva det? Har du en egen erfarenhet av att vara rund under fötterna, på det sätt som jag beskriver ovan? Oavsett om du följt mig i min blogg ett tag eller om du är helt ny kan jag ärligt avslöja för dig att jag använder min blogg som ett personligt utforskande i hur jag bäst kan beskriva det medvetandetillstånd som jag tillskriver det Nya livet.

Självkännedom

Självkännedom - ett utmärkt ord för att beskriv det Nya livet. Andlig och mental utveckling leder till självkännedom. Ordet självkännedom innehåller både den andliga och den mentala aspekten av en själv. Själv-känn-e-dom, där finns aspekten att känna och dom (en mental aspekt av att döma). Här är ett svenskt ord som beskriver medvetandetillståndet av att känna och värdera (döma) samtidigt. Hjärta och hjärna i förening. Björn Lindeblad lanserade i sitt sommarprogram ordet varsevarande som en svensk motsvarighet till  det engelska mindfulness. Känns som ett fint bidrag till att finna bra svenska ord för att beskriva det Nya livet.

Så enkelt att tjäna andra

Jag har ägnat hela dagen åt att stryka tvätt. Så enkelt att tjäna andra. Tvätten skulle strykas under alla omständigheter - så enkelt, och så skönt att göra det i lugn o ro med attityden att jag tjänar min fru och min dotter (och mig själv) när jag stryker den tvätt som ändå skulle strykas. Det bli en form av naturlig meditation i vardagen. Det var en fin gärning Moder Theresa gjorde i Indien där hon tjänade de utslagna och fattiga. Det är inte lika spektakulärt att stryka familjens tvätt, men ur andlig synvinkel tror jag att resultatet för mig själv och mina nära och kära är minst lika spektakulärt, viktigt och befriande. Jag håller med om det som Moder Theresa skriver i en dikt; att "tjänandets frukt är frid". Att ägna sig åt andlig utveckling (självkännedom) i största allmänhet är ett annat klokt sätt att tjäna andra och det fina i kråksången är att alla vinner, även så du och jag.

Personligt ansvar och medkänsla

Ett värdigt liv handlar i huvudsak om personligt ansvar, medkänsla och att tjäna andra. Det förnämaste verktyg jag känner till att nå fram i på dessa områden är Avatar®. På denna länk hittar du en fin introduktion på svenska till vad Avatar är för något.

Avatar® äre ett registrerat varumärke av Star's Edge International. Alla rättigheter är reserverade

Att tjäna andra

Att tjäna andra är nyckeln till ett bra liv. Förutsatt att det kombineras med medkänsla och personligt ansvar. Det är vad Harry Palmer säger på DVD'n; The Path to Service to Others (kommer genom min frus försorg snart med svenska undertexter).  Så enkelt, så genialt, så självklart. Jag vet av egen erfarenhet att det håller - att ärligt och uppriktig tjäna andra är det enda förhållningssätt jag känner som skapar mer och mer lycka, när jag handlar på ett tjänande sätt.