Det är vist inrättat, med det visa i tillvaron

Jag slutar inte förundras över hur vist allt är inrättat. I samma stund som jag lämnar den "smala" vägen så samlar jag på mig "damm" som blir till ett obehag om jag inte medvetet väljer att vända uppmärksamheten tillbaka till den "smala" vägen. Obehaget i sig (vad som helst som jag inte önskar uppleva), blir en gåva, en dyrbar juvel som signalerar att det är dags att borsta av mig dammet och om igen välja ................... (fyll i själv det ord som passar bäst).