Den smala vägen - att leva i "glipan"- blir en bred väg

När jag är i det Nya livet så upplever jag att det är som att jag väljer att leva i en liten glipa i en stor oljemålning. Och i denna smala, näst intill obefintliga glipan öppnar sig oändligheten, friheten och alltings möjligheter. Är det månne detta som är att gå den smala vägen? När jag lever oljemålningens upp och nergångar, så stöter jag på alla möjliga reaktioner hos mig själv och hos mina nära och kära - när jag lever i "glipan" är jag ett med allt som är, jag är intuitiv och mina handlingar är automatiskt i harmoni med min omgivning. Jag tror att fiskarna i ett fiskstim lever i denna glipa. Fiskarna saknar dock möjligheten att använda sitt intellekt på det sätt som vi människor avsiktligt/medvetet kan göra. Jag tror att tillräckligt många människor kan lära sig att leva i "glipan" och därmed skapa förutsättningar för att mänskligheten skall kunna lära sig leva i harmoni. Jag tror inte på ideén att någon sorts andlig elit skaffar sig företräde till himmelriket, medan resten av mänskligheten skulle gå under i någon sorts katastrof. Jag tror på att en tillräckligt stor skara människor väljer att göra det andligt avsiktligt/medvetna jobbet att leva i "glipan" så ofta och så länge, att "glipan" blir en bred väg där så småningom alla människor automatiskt får del av oändligheten, friheten och alltings möjligheter. Att leva i "glipan" är att tjäna andra - det är att tjäna mänskligheten. Det fina i kråksången är att du själv får chans att leva i "glipan", så ofta som du själv väljer att vara där. Högsta vinsten direkt utbetalad - Hela tiden! Att leva i "glipan" är som kärleken i en relation det kommer inte automatiskt, inte efter de tre första månaderna av förälskelse när hjärnan badat färdigt i självskapat knark - det är något man medvetet hela tiden måste hålla levande.