tisdag 19 juni 2012
16 dagar kvar
Nu är det 16 dagar kvar till det fullständigt levande liv som fanns innan jag låste in det. Jag var med på en predikan under helgen och evangelisten talade om anden och om Jesus roll att komma till jorden och tända gnistan, att tända elden. Och jag förundrades över att evangelisten talade om samma sak som jag talar om i min blogg - om människors längtan efter det levande. Det var ett tecken på att jag är på rätt spår, när jag tagit beslutet att låta det levande medvetandetillståndet vara det medvetandetillstånd jag aktivt väljer att verka utifrån. Det där, där det levande är ständigt närvarande. Utanför lokalen där ordet förkunnades växer midsommarblomster och smörblommor så ymnigt att jag inte upplevt något liknande sedan jag var barn. Där ute på ängen bland gräs och blommor sprutar det av liv. Det blommar - det grönskar - det doftar - det spritter. När jag och min fru hämtar vår dotter idag skall vi ta spårvagnen till Angered och besöka Lärjedalens trädgårdar, jag vill visa min familj gräset, smörblommorna, och midsommarblomsterna som jag gissar står i full blom på ängarna runt omkring Angered.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fint foto till din text !
SvaraRaderaTack Bertil!
SvaraRaderaJag längtar att vara "upplyst" i ca 5 år, gör allt möjligt, meditationer osv. osv.Jag har ett vanligt arbete. Jag brukar träffa en av våra kunder genom mitt arbete. Vi känner varandra i 3 år. Pratar allt möjligt. Men inte förran nu berättade han för mig sin historia om upplysning. En stark upplevelse så att de fick nästan bära honom hem, blev fri från alkoholmissbruk på en gång och mycket annat. Nu är han aktiv i evangelisk kyrka i . Det var där allt började. Vi pratade om Kristus, jag gick dit, till "hans" kyrka, jag fick uppleva den här "rus" av glädje och frid. Det kändes så efter jag blev frälst, ung. dagen efter. Andra dagen var det svagare och nu är jag tillbaka i det gammla livet..... Han sa att jag är frälst och att jag ska låta dopa mig. Men jag tror inte att det är en väg som jag vill i djupet av mitt hjärta. Jag har svårt att tänka mig att höra till en religion..... Men jag vill leva i den tillstånd jag fick uppleva. Nu har jag hemma en Bibel och En kurs i mirakler. Vet att allt händer liksom bara med kärlek ingen händer utan kärlek, kan inte beskriva detta....Vilken glädje att ge varm kram till min granne som jag är - var sur på hela tiden för att hon festar på nätterna och inte kan sova. Hon var liksom i chocktillstånd när jag bara kramade om henne med värme så glad hon var.... Det glädjer mig att du beskriver din väg utan att behöva gå till kyrka. Men ändå tycker jag att det är märkligt att du hittade precis till evangelisten. Tycker du att jag bara kan släppa taget och gå vidare så som jag brukar göra, efter mitt hjärta liksom? Varma Hälsningar Marie
SvaraRaderaHej Marie!
SvaraRaderaDet är en bieffekt av mitt jobb att jag ibland får chans att närvara i religiösa sammanhang. Det är intressant och ger mig en ökad förståelse för olika vägar. Min farfar var missionsvän, liksom hälften av min fars syskonskara. Min far var "ickereligiös", men i mina ögon en mycket vis och kärleksfull person. Nu tycker jag det är fint att jag få mer förståelse för vad det religiösa budskapet står för, och det jag försöket uttrycka i texten ovan var att jag fann det intressant att inse att de kristnas längtan är den samma som min, även om jag väljer en annan väg än kristus för att nå fram till vad jag vill uppleva och tro på (Vad nu kristus står för. Skulle inte förvåna mig om det är samma väg som jag går, fast jag har andra ord för min upplevelse - då menar jag inte religiös dogmatism). Min tro är att jag själv bär det fulla ansvaret för vad jag än möter. Jag har inget bevis för att det skulle förhålla sig på detta sätt, men det är en bra plats att verka ut ifrån och det hindrar mig från att vara offer för något annat än mina egna föreställningar. För mig är det liktydigt med att dels följa mitt hjärta och dels följa ett avsiktligt val att ta det fulla ansvaret för mitt liv. Om du känner en resonans med det jag skriver kan du prova mitt förhållningssätt till livet, men ta det inte som en sanning, om du inte genom din egen erfarenhet och dina egna avsiktliga beslut väljer att göra det till din sanning.
Tack så mycket för ditt brev.Kännst lite lättare nu efter ett tag. Tidigare i sommras känndes det så att här står en stor kyrka med folk som vet allt och kan mirakler och här står en liten Marie som undrar och vill inte riktigt...vägrar liksom, vill gå sin egen väg liksom.... Och kanske kommer jag att stå där en dag jag med men jag vill liksom prova mig fram, träffa folk och prova på meditation, yoga, stila stunder, samtal med olika människor som gick i den fasen av livet som du har gått, kanske kommer jag att ha det svårt men jag bara kan inte stänga mig ifrån "världen" :-). De flesta människor har drömmar och jag ber nu att "ha" drömmar.... Även detta är en dröm, eller hur:-). Ha en jättetrevligt söndag, tacksamt för dina rader, din blogg. Marie
RaderaTack för dina rader Marie. Jag uppskattar ditt förhållningssätt till livet. Att våga vara "liten Marie" är en bra utgångspunkt för andlig utveckling. Min drygt treåriga dotter sitter bredvid mig och säger; "kan du snälla spara detta och stänga av, det tar så lång tid - jag vill se på barnkanalen". Hon är nog den minst andligt invecklade människa jag mött, så jag sluta här.
SvaraRadera