Jag gissar att det är med livet som med ljuset. Du kan se ljuset som en våg eller som en partikel. Och om du ser ljuset som en våg eller partikel är beroende på hur du ser på ljuset när du betraktar det. Vågrörelsen ger känslan av något sammanhängande och partikeln ger en illusion av något avgränsat. Överfört på livet i stort och avgränsat till mänskligheten kan vi likna oss vid fiskarna i ett fiskstim. Du kan se dig som en partikel, som en avskild individ i fiskstimmet eller du kan se dig som en sammanhängande integrerad del av stimmet – se dig som att DU är stimmet. Två helt skilda upplevelser. I det ena fallet är du ensam och unik. Du är inte som alla de andra. Du lägger en hiskelig massa energi på att upprätthålla iden om att du speciell och massa energi går åt att skydda det som är ditt. Att uppleva sig som en enskild individ i stimmet är ett avgränsat medvetandetillstånd, att uppleva sig som DU stimmet är ett annat avgränsat medvetandetillstånd. Du kan själv välja vilket tillstånd som du vill skall dominera din mänskliga upplevelse.
integration I:
älskar du mig
finns jag i dig
hej rimmar på mig
jag är mig
man säger, mig får inte finnas
det är fel grammatik
hur kan du då älska mig
integration II:
finns inte mig
finns inte jag
då existerar inte vi
vem är vi då
integration III:
du kommer från ett annat land
jag säger att vi skall integreras
du finns
jag säger att du skall bli som mig
ja visst ja, mig finns inte i vår grammatik
vad jag vill är, att du skall bli, som jag är
det är lugnast, om inte heller du existerar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar